Krönika: Hjärtat slår i ur och skur
Den värsta chocken har lagt sig. Det är fortfarande svårt att tro det, men sanningen är att Djurgården spelar i allsvenskan kommande säsong.
Den värsta chocken får gårdagen har lagt sig. Accepterandet har fortfarande inte kommit. Men sanningen är den att Djurgården nästa säsong tvingas spela i Allsvenskan.Mesta mestarna som inte har spelat i allsvenskan på 35 år har själva satt sig i sitsen. Vad som händer nu vet ingen någonting om än så länge. Men det här är vad jag tycker och känner.
Efter en säsong full av kaos och kris så spelade Leksand bort Djurgården ifrån Elitserien. Ända sedan det stod klart att Djurgården skulle spela i en kvalserie har jag sagt att "Djurgården kommer inte klara det här, de kommer åka ur". Trots att jag alltså sedan start trott att laget ska åka ner så har man ändå svårt att behalla tårarna inombords. Djurgården som sedan jag föddes alltid varit ett lag med framgång och som alltid spelat i den högsta divisionen.
Efter gårdagens förlust har jag hört många säga "Vi bojkottar klubben". Något som jag anser vara helt fel. Är det någon gång vi supportrar ska ställa upp så är det nu. Självfallet vill man få någonting tillbaka för alla gånger man ställer sig på hovets läktare och sjunger för allt vad man heter. Men när supportrarna säger "Visa hjärta" så gäller väl ända samma sak för oss? Är det någon gång vi ska visa hjärtat så är det väl nu? Om inte vi står upp för vårat lag, hur kommer då laget att kunna motivera sig? Även om laget under säsongen spelat som en individ och inte ett lag så har hjärtat alltid funnits där, vi supportrar. Match efter match har vi stått kvar, trots att resultaten gått emot oss.
Förra året skämtades det om att "AIK har bara medgångssupportrar", att bojkatta nu tyder väl bara på samma sak hos oss Djurgårdare. De som slutar gå för att vi sästa säsong spelar i allsvenskan är ju endast medgångssupportrar. Nästa säsong bör vara som de senaste säsongerna, för vilket lag kommer inte bli livrädda för 2000 sjungade supportrar?
Det är lätt att vara supporter i medgång, men det är i motgång som det syns vilka som är de sanna hjältarna.
