Analys: Därför vann Luleå fyra raka
Efter en tung 1–3-förlust under torsdagen åkte Djurgården på sin fjärde raka förlust mot Luleå den här säsongen. Hur kommer det sig att laget från Norrbotten är en sådan skräckmotståndare? Vi har blickat tillbaka på alla mötena och upptäckt fyra negativa mönster som har upprepat sig för Djurgården.
JOEL LASSINANTTI
Det går inte att undgå hur pass bra Luleås burväktare har varit mot Djurgården under alla fyra mötena. Första matchen: 97,14%. Andra matchen: 95,24%. Tredje matchen: 96,43%. Och fjärde matchen: 96%. Det är sinnessjukt fina siffror – och det är smärtsamt tydligt hur pass svag Djurgårdens skotteffektivitet har varit mot Luleå under säsongen.
För även om Lassinantti har stått på huvudet under alla matcherna så har Djurgården hjälpt målvakten på vägen. Skotten har överlag kommit från dåliga vinklar, eftersom anfallarna aldrig fixat att dyrka upp Luleås igelkottsförsvar på ett effektivt sätt. Djurgården tog sig allt för sällan in mot kassen för att störa Lassinantti: och lyckades aldrig vinna insidan när de tog klivet in i anfallszonen.
Summeringen kring kampen mot Luleås målvakt blir rätt tydlig. Förutom att han gjorde fyra magiska insatser var Djurgården alldeles för bekväma. Istället för att kliva in framför honom, trycka puckar mot mål, kämpa in returerna – så fick Lassinantti ofta fri sikt att mota undan ofarliga skott från ofarliga vinklar. Allt som allt är det ett underbetyg till Djurgården, som ändå har ambitionerna att vara ett topplag, att inte lyckas överlista en och samma målvakt trots fyra olika försök.
SPELIDÉN
Mot just Luleå har det blivit extra tydligt att Djurgården har stora problem med att fullfölja sin spelidé fullt ut. Och allting startar med passningsslarv och ofokus i den egna zonen. Redan där har laget kämpat med att sätta upp ett vägvinnande spel: vilket Luleå har utnyttjat på bästa sätt genom att ställa upp i mittzonen och styra motspelarna mot sarghörnen. När väl Djurgården har tagit sig igenom har de valt allt för bekväma vägar – så Luleå har utan vidare problem kunnat hålla sina motståndare på rätt sida. När väl Djurgården har slarvat på offensiva blå har motståndarna straffat laget direkt genom att sticka på kontringar.
Trots att fyra av fyra matcher har haft ett nästan identiskt manus har Djurgården fortsatt i samma gamla nötta och uttjatade hjulspår. Ja, det är viktigt med en röd tråd i allt laget gör. Och ja, det är nödvändigt att tro på den utmålade spelplanen som finns sedan tidigare. Men att stånga sig blodig på det sättet som Djurgården håller på med den här säsongen börjar bli oändligt frustrerande att titta på.
Vad skulle hända om laget istället skulle möta Luleå med sin egen medicin? Ställ upp i mittzonen, låt Luleå vara spelförande istället, vinn tillbaka pucken och sedan: snabbt på kontring. Är det verkligen så illa att testa en sådan variant för att se vad det leder till? Känslan är att ledarstaben i Djurgården tror så stenhårt på sin spelidé att de blir handlingsförlamade när de ställs mot ett lag som har ett motgift mot den. De kan inte för sina liv ändra någonting: vilket också blir deras fall i slutändan.
Även om DIF-lägret är övertygade om att ett spelförande system är vägvinnande i det långa loppet måste man kunna vara här och nu också. Gå in och gör de nödvändiga justeringarna som krävs: vaska om i kedjorna, toppa laget, se vilka som är heta för stunden, ta beslut som ställer fler frågor till Luleå. Fyra av fyra torsk talar ändå ett väldigt tydligt språk. För när det väl kommer till kritan spelar det ingen roll om man äger mest puck om man inte kan förvalta den på det sättet som ens egen spelidé kräver.
POWERPLAY
Första matchen: ett powerplay-mål på fyra försök. Andra matchen: noll powerplay-mål på två försök. Tredje matchen: noll powerplay-mål på tre försök. Fjärde matchen: noll powerplay-mål på tre försök. Det ger endast ett mål på totalt tolv numerära överlägen. Och tyvärr var det inte bara det sista mötet som bjöd på ett energifattigt och uddlöst powerplay. Vi såg det också tydligt i mötet där Luleå segrade med 4–1: även om Josefson då saknades i laguppställningen.
Tar vi en titt på det färskaste mötet mellan lagen så gjorde Djurgården det alldeles för enkelt för Luleås box vid flera tillfällen. Istället för att skruva upp pucktempot så väljer spelarna att dra ner på farten i allt de gör: och för gästerna är det bara att tacka och ta emot. Olyckligt nog så är det små marginaler som avgör tajta och jämna tillställningar – och när Djurgården inte kan kliva fram i powerplay så ger det Luleå precis det där lilla extra som behövs för att ta hem fyra raka segrar.
Att inte en spelare som Jason Garrison kastas in och testas i de numerära överlägena när det inte stämmer frångår mitt förstånd. Även om backen just nu rider på en dålig formkurva har han några av sina finaste spetsegenskaper i spelformen. Att inte använda hans skott – eller snarare: inte ens våga testa hans fruktade skott i numerärt överläge – berättar åter igen om ledarstabens avsaknad att bryta negativa mönster.
MENTALA SPELET
Vad skiljer ett topplag från mängden? Tja, det finns massor av argument att lyfta fram. Men ett av de starkaste är förmågan att spela med självförtroende och växa som grupp när det hettar till. Om det är någonting vi kan konstatera efter fyra raka förluster mot Luleå så är det att norrbottningarna har haft den mentala styrkan på sin sida.
I senaste mötet blev det extra märkbart när Luleå skickade in segerpucken med mindre än tre minuter kvar av ordinarie matchtid, trots att de några minuter innan hade åkt på ett tungt kvitteringsmål. Kanske var det mentala övertaget för Luleås del ännu tydligare när lagen ställdes mot varandra under den rafflande seriefinalen för mindre än en månad sedan. Redan då lyckades Luleå krypa under skinnet på Djurgården och skaffa sig små fördelar som slutligen fällde avgörandet gällande vem som skulle ta över förstaplatsen.
Ännu tydligare att Luleå just nu är ett mer välmående lag, sett till självförtroende och mental kyla, är tabelläget i SHL. När nu grundserien tar sina sista andetag har Luleå klättrat hela vägen upp till förstaplatsen, medan Djurgården har sjunkit längre och längre ned i tabellen. I dagsläget är det tyvärr svårt att se varför det var just Djurgården som spelade den där seriefinalen mot Luleå för drygt en månad sedan. Laget saknar den trygghet, pondus och smarthet som Luleå i nuläget visar upp: och som norrbottningarna genomgående har visat under alla mötena med Djurgården. Stockholmarna har helt enkelt vägt för lite när matcherna har gått in i de avgörande lägena.
