Analys: Genomgång av hela truppen

Efter en riktig mardrömssäsong där precis allt gick snett ramlade Djurgården ur SHL. Nu har klubben siktet inställt på att göra resan tillbaka till finrummet igen. Frågan är om laget lyckas? Vi har tagit oss en grundlig titt på hela truppen.

Det är svårt att veta var man ens ska börja för att förstå varför Djurgården som klubb helt plötsligt befinner sig i Hockeyallsvenskan. Men om vi tittar på utvecklingen och tabellplaceringarna de senaste åren (2, 4, 6, 10, 13) kommer det ändå inte som någon större överraskning. Mesta mästarna har på många sätt förlorat sin identitet och är nu ute på en desperat jakt efter att hitta tillbaka till det som en gång gav föreningen framgång. Efter en fullständig kollaps under den gångna säsongen – som avslutades med fyra raka förluster i kvalspelet mot Timrå – måste stockholmarna hitta ett sätt att repa sig från den värsta chocken.

Kanske kan ett gäng profilerade hemvändare staka ut ett nytt vägvinnande spår som leder till en ny storhetstid? Kanske kan de tillsammans lyckas samla kraft för att ta det livsviktiga steget upp till SHL igen? Både på tränar- och spelarsidan finns det mycket nytt att ta hänsyn till, även om själva stommen på många sätt har ett hjärta som pumpar hårt för Djurgården. Frågan är bara om det räcker till? Eller om mesta mästarna får fortsätta att nöja sig med en tillvaro i Hockeyallsvenskan de närmaste åren?

Ja, kanske är frågetecknen fler än någonsin. Det brukar bli så när ett lag trillar ur SHL. En sak är i alla fall säker: Djurgården Hockey fortsätter att beröra – oavsett serietillhörighet. Och tittar vi på tabelltipsen som ramlat in inför säsongen borde rimligtvis stockholmarna slåss i den absoluta toppen av tabellen när det drar ihop sig mot vårkanten. Men innan vi står där redo för det första nedsläppet för säsongen är det läge att gå igenom Djurgårdens trupp och syna varje detalj i lagbygget – lagdel för lagdel, spelare för spelare. Blir det succé direkt för mesta mästarna i andraligan? Eller kommer lagen i Hockeyallsvenskan att göra livet surt för storstadsgänget? Häng med i vår djupdykning för att närma dig svaren på alla frågorna.

MÅLVAKTER

Det ryktades länge om en comeback för Adam Reideborn – ja, ett tag verkade det som att dealen var klappad och klar. Men sedan blev det tyst. Väldigt tyst. Och ju fler dagar som gick, desto tydligare blev det att något inte riktigt stämde. Till slut kom beskedet: Reideborn kommer inte loss från sitt nuvarande KHL-avtal och fullföljer istället sitt återstående kontraktsår i Ryssland. En missräkning för Djurgården, som garanterat hade förhoppningar om att stjärnmålvakten skulle återvända. Istället blev svaret på målvaktssidan en oprövad kanadensare med sanslöst imponerande statistik. Ja, Matthew Galajda är ett högintressant namn – men är samtidigt ingen Adam Reideborn, med allt vad det innebär. Och det är just under den premissen som vi går in i säsongen med. Frågan är om det verkligen behöver vara så dåligt?

Som sagt: tittar vi på Galajdas statistik från NCAA är den – ärligt talat – djupt imponerande. Den gångna säsongen löste 24-åringen en total räddningsprocent på 93,3 samt vassa 1,90 insläppta mål per match, fördelat på totalt 26 matcher i University of Notre Dame. Det blev slutligen 18 vinster och åtta förluster – så det var plusstatistik rakt igenom. Och det är knappast någon engångsföreteelse för Galajda att rada upp urstarka siffror. Slår vi ut hans totala räddningsprocent i NCAA under hans fyra aktiva år landar den in på 93,1. Och insläppta mål: sanslösa 1,70 per match. Det finns helt klart anledning att tro på den här värvningen, även om den också är förenad med en del frågetecken.

Galajda har trots allt inte testat på seniorhockey än – och det i sig kan vara nog så avskräckande. Vi har sett åtskilliga exempel på spelare som tidigt i karriären har öst in poäng och mål i juniorsammanhang, för att sedan inte lyckas ta steget fullt ut i A-laget. Till det positiva hör att Galajda har samlat på sig en hel del erfarenhet, han är trots allt 24 år gammal. Dessutom är collegehockeyn en annan nivå – där det finns flera spelare som på allvar knackar på NHL-dörren. När det gäller just målvakter är antagligen Strauss Mann, som tog steget direkt från NCAA till succéspel i Skellefteå, det bästa exemplet för Djurgården att nagla sig fast vid. Galajda kan mycket väl göra en liknande resa, även om det kanske är sunt att tona ner förväntningarna något.

Utöver Galajda så satsar Djurgården på den talangfulle Carl Lindbom, som har gjort resan från klubbens U16 hela vägen upp till A-laget. Många minns nog hans imponerande insats mot Linköping under förra säsongen då han stoppade 19 av 20 skott i SHL-debuten. Men det var inte den enda nyttiga matcherfarenheten på seniornivå som Lindbom roffade åt sig, han vaktade även sju grundseriematcher (och fem slutspelsmatcher) i Västervik – där han gjorde ett fint intryck med 91,3% som facit. Det går en del snack kring Djurgårdens spännande målvaktslöfte och vissa källor med insyn hävdar att han är redo att axla rollen som förstemålvakt redan nu, trots att han bara är 19 år gammal.

Det resonemanget – eller påståndet – tar oss vidare till själva farhågan med Djurgårdens målvaktssida. Det är nämligen svårt att blunda för att den är oprövad, saknar värdefull rutin från de stora, viktiga matcherna och är på det sättet en stor chansning. Med tanke på att sportchef K-G Stoppel först gick ut med att han sökte en välmeriterad målvakt som komplement till Lindbom så kom värvningen av Galajda som en överraskning. Än mer när man faktiskt tänker på vad Djurgårdens mål för säsongen är: nämligen att ta sig tillbaka till SHL. Det är en resa som kommer att innebära enormt mycket press, inte minst för burväktarna. Kan en relativt färsk 24-åring och en nykläckt 19-åring fixa det uppdraget? Tja, det återstår ju att se.

Känslan är att Stoppel nog håller dörren öppen för att plocka in en mer rutinerad målvakt om den nuvarande konstellationen inte lyckas på isen. Det är ingen hemlighet att Niklas Svedberg ser ut att vara tillgänglig om hans rehabilitering går som planerat – och vår redaktion har fått en del uppgifter på att Svedberg skulle kunna vara tilltänkt som förstemålvakt när det drar ihop sig, men det är svårt att veta om det finns någon verklig substans i det ryktet eftersom det är så mycket som kan hända längs resans gång. Istället får vi fokusera på de två målvakter som redan finns under kontrakt och ställa oss den högst aktuella frågan: Vem kniper egentligen förstaspaden?

I nuvarande läge så står nog Galajda i majoriteten av matcherna (Stoppel har ändå uttalat att han ser honom som förstemålvakt), till stor del för att han hunnit samla på sig mer rutin. Samtidigt så finns det ingen anledning att underskatta Lindbom, trots hans unga ålder. 19-åringen kan mycket väl bjuda upp till kamp om speltiden och hamnar en målvakt, oavsett tidigare bakgrund eller rutin, i ett stim så vet vi av erfarehet att det är svårt att peta förstaspaden ur händerna på den. Med allt detta sagt kommer det att bli väldigt spännande att se hur de båda burväktarna kliver fram under säsongens gång, hur målvaktstränaren Fredrik Mikko kan skruva på detaljerna med duon. Även om det finns ett stort orosmoln kring den orutinerade uppställningen går det också att vända på det och se två hungriga, välskolade målvakter. Och det utgångsläget känns – så här på förhand – inte så dumt, trots allt.

Starkaste fördelen:
Den glödande hungern. Djurgårdens målvaktssida lär knappast beskrivas som "mätt och trött" under den kommande säsongen. Mesta mästarna mönstrar två fullfjädrade talanger som båda vill stå för sitt stora genombrott. Förutsättningarna att verkligen visa framfötterna kan knappast bli bättre.

Tydligaste nackdelen:
Orutinen, så klart. Även om Matthew Galajda är en riktigt spännande värvning saknar han värdefull erfarenhet från seniorspel. Och Carl Lindbom har bara hunnit smyga igång sin karriär – även om han har talang så det räcker och blir över. Här finns en stor oro, mycket ansvar vilar på duons unga axlar.

Viktigaste spelaren:
Matthew Galajda har möjligtvis ett visst försprång, men det kan snabbt slå om när Carl Lindbom får chansen mellan stolparna. I den bästa av världar? Då omfamnar Galajda förstaspaden, samtidigt som han blir en form av mentor för Lindbom. Det skiljer trots allt fem år mellan dem.

BACKAR

Om Djurgårdens målvaktssida har en viss osäkerhet kring sig ser det tyvärr ännu stökigare ut gällande backsidan. Det saknas fortfarande två toppbackar och en breddback innan vi kan spika den som klar, vilket självklart har skapat en del nervositet i supporterled. Både Erik Gustafsson och Fredrik Claesson var två namn som det spekulerades friskt om, men Gustafsson lyckades knipa ett nytt NHL-kontrakt efter en fin VM-turnering och Claesson valde – obegripligt nog – att krita på för CSKA Mosvka i KHL. När även Philip Holm bestämde sig för spel med Örebro var plötsligt alla drömnamn borta från marknaden. Nu jobbar K-G Stoppel och hans ledarstab febrilt för att hitta en offensiv och en defensiv spetsback för att balansera upp truppen. Fram tills dess får vi nöja oss med de spelare som har kritat på. Det finns mycket spännande där också, även om den yttersta spetsen lyser med sin frånvaro.

Låt oss börja med Linus Arnesson. Den defensivt inriktade backen har imponerande meriter, speciellt om vi ser till att han tar klivet ner till Hockeyallsvenskan. Den gångna säsongen var dock en riktig besvikelse, där Arnesson inte alls kom upp i en acceptabel nivå. 27-åringen har trots allt rejält med erfarenhet från SHL och har tidigare i karriären varit uppe och nosat på landslagsnivå med spel i Tre Kronor. Men av det spelet såg vi ytterst lite av under säsongen 2021/2022. Det började dock bra, där Arnesson använde sina defensiva instinkter på ett tillfredställande sätt och städade både framför eget mål och längs sargerna. Men ju längre säsongen gick, desto fler misstag (markeringsslarv, vekt spel framför kassen och felpassningar) kom det från backen. Ärligt talat höll han inte godkänd nivå – vilket självklart ställer en del frågetecken kring hans nuvarande status. Förhoppningsvis kan han studsa tillbaka och visa vilken stabil och trygg försvarare han faktiskt kan vara. Med ett tydligt och rakt spelsystem – till skillnad mot hur det blev under Barry Smiths ledarskap – borde Arnesson kunna växa fram till den trygga post Djurgården behöver. 276 SHL-matcher och 79 AHL-matcher är starka papper i Hockeyallsvenskan. Dags för backen att kliva fram och visa vägen.

Fortsätter vi vidare hittar vi ytterligare en defensiv pjäs i form av Alexander Falk. 29-åringen är inget obekant ansikte för Djurgården, utan har flera säsonger i klubben såväl i Hockeyallsvenskan som SHL. Dessutom var han (likt Arnesson) med i den truppen som spelade upp mesta mästarna till SHL förra gången laget var nere i Hockeyallsvenskan, vilket är en viktig erfarenhet som han kan dela med sig av till resten av gruppen. Falk är knappast värvad för att stå för de flashiga prestationerna, han ska vara en hårt jobbande försvarare som kommer till jobbet varje dag för att göra livet surt för motståndarna. En fin uppsida med honom är hans framträdande roll i special teams. I boxplay var han nämligen den spelaren som under 2021/2022 lirade flest minuter i snitt per match i hela Hockeyallsvenskan, totalt tre minuter och 20 sekunder i spelformen. Kopplar vi också på hans pumpande klubbhjärta finns ändå förhoppningar om att det här kan visa sig vara en stabil värvning. Det gäller att Falk spelar enkelt och rakt – då kommer mycket att vara vunnet.

Näste spelare på tur: Ludvig Hedström. 21 år gammal tillhör han en av de mindre erfarna spelarna i truppen – men trots sin unga ålder har han hunnit samla på sig värdefull istid både från SHL och Hockeyallsvenskan. Totalt 54 SHL-matcher och 16 möten i Hockeyallsvenskan, under säsongen 2020/2021 var han utlånad till Almtuna en vända. Om det är något som beskriver Hedström så är det hans uppoffrande spelstil. Han ger allt för klubben, brinner verkligen för skölden på bröstet. Löftet hade en bra period under förra säsongen kring höst/vinter då han lassade många tunga minuter och växte med ansvaret. Hade efter det svårt att hänga med i SHL-hockeyns tempo, så resan i Hockeyallsvenskan kan visa sig bli väldigt nyttig för honom. Det är grunderna som måste slipas till ytterligare: som förstapasset, placeringsförmågan, rörligheten över zonerna. Det vore fint att se honom ta stora kliv mot att bli en mer komplett back den här säsongen. Med rätt förtroende från ledarstaben är det verkligen ingen omöljlighet.

En annan back som också sitter inne på spännande potential är Calle Odelius. Till skillnad från Hedström så har Odelius ett bredare offensivt register där hans passningsspel och skridskoåkning sticker ut på ett positivt sätt. Blev väntat nog draftad nu i somras, om än något senare än väntat. Som nummer 65 totalt plockades han av New York Islanders i andra rundan. Det betyder att det är Djurgården och inte NHL-klubben som bestämmer var han kommer att spela sin ishockey den här säsongen (till skillnad mot om han gått i förstarundan) – så vi lär se mycket av Odelius framöver. Han kommer att få kämpa hårt om istiden vartefter Djurgården fyller på de sista backplatserna – men det finns ingen anledning att räkna bort honom trots att han bara är 18 år gammal. Odelius kan mycket väl bli en av spelarna som drar till med sitt stora genombrott. Sättet han använder sin skridskoåkning på är imponerande, så även hans spelsinne. Även om Hockeyallsvenskan är en annan nivå än juniorhockey borde backlöftet kunna göra avtryck under den kommande säsongen. Det ska bli riktigt spännande att följa hans resa.

Eftersom Djurgården i skrivandets stund bara har fem backar under kontrakt har vi redan kommit till den sista spelaren på försvarssidan. Och det är ett riktigt kittlande namn. Den offensivt skicklige Kevin Karlsson, för att vara mer specifik. Hela 28 poäng (9+19) håvade han in i Hockeyallsvenskan under förra säsongen i en framträdande roll i Troja-Ljungby. Här har Djurgården en lirare som verkligen kan sätta upp spelet från egen zon, men som också vet var målet finns i en spelfördelande roll i powerplay. Karlsson har både skridskoåkningen och passningsspelet för att lyckas återupprepa succén från i fjol och det gäller att Djurgården låter honom spela ut hela sitt register för att han ska få ut maximalt av sin spelstil. Det i sin tur kan leda till en del misstag, Karlsson spelar med rätt små marginaler. Men hans offensiva uppsidor lär vara värt det, eftersom han kommer att hjälpa till att både bygga spelet framåt – men även bidra med assist och mål. Med skyhöga underliggande siffror (56,76 i corsiprocent) påminner han en del om Linus Hultström, även om det skiljer några skicklighetsnivåer mellan duon. Håll ett extra öga på Karlsson. Han kan mycket väl visa sig bli en riktig fullträff.

När vi ändå är igång måste vi självklart nämna Nils Strandberg Sarén också. Den tidigare DIF-backen, som nyligen lämnade klubben för Huddinge, har lånats in under augusti månad för att fylla upp försvarssidan i väntan på att fler backar ska ansluta. 19-åringen gjorde ett trevligt avtryck under förra säsongen när han fick chansen i SHL vid totalt nio tillfällen. Han lirade enkelt, hade god energi, var orädd trots sina 166 centimeter och tog sig även fram till ett gäng skottlägen. Med tanke på hans klubbhjärta – vi har att göra med en riktig järnkamin – och hans inställning både på och utanför isen (har mottagit både Ambition och Attitydspriset samt Rolle Stoltz hederspris) hade det varit spännande att se hur han hade tacklat utmaningen att vara en del av Djurgårdens trupp i Hockeyallsvenskan. Nu får vi antagligen nöja oss med en kortare utlåning – även om man aldrig ska säga aldrig. Han lär ge allt han har under de kommande träningsmatcherna. Och vem vet: kanske återvänder han en dag till Djurgården efter äventyret i Huddinge.

Starkaste fördelen:
Att det finns väldigt mycket klubbhjärta bland backarna. Linus Arnesson, Ludvig Hedström, Alexander Falk och Calle Odelius har alla ett starkt band till Djurgårdens IF och det bandet ska man aldrig någonsin underskatta. Kan de omvandla sin kärlek till föreningen till ren energi på isen kan det bli ett framgångsrecept i resan mot SHL.

Tydligaste nackdelen:
Det är svårt att bortse från det faktum att det saknas två toppbackar och en breddback innan backssidan kan anses spikad. Brisen på offensiv sprängkraft är smärtsamt påtaglig, där egentligen bara Kevin Karlsson checkar in rätt boxar. Djurgården måste fylla på med mer spelskicklighet bland försvararna. Det är verkligen ett måste.

Viktigaste spelaren:
Med tanke på hans omfattande meriter är Linus Arnesson en väldigt viktig pusselbit för stockholmarna. Ja, förra säsongen var ett snedsteg. Men hans rutin från både SHL, AHL och Tre Kronor kan visa sig bli ovärderligt i jakten på en återkomst till SHL. Dessutom har han varit med på resan tidigare och lyckats. En nog så viktig erfarenhet.

FORWARDS

Har det någonsin existerat en bättre forwardssida i Hockeyallsvenskan? Den frågan måste vi faktiskt ställa oss när vi presenteras för Djurgårdens anfallare till säsongen 2022/2023. Och det är speciellt centersidan som verkligen sticker ut med följande tongivande spelare: Marcus Krüger, John Norman, Ludvig Rensfeldt, Emil Berglund och Noah Östlund. Ärligt talat skulle den ryggraden utan problem kunna utgöra centersidan i ett topp sex-lag i SHL, vilket säger en hel del om dess slagkraft i Hockeyallsvenskan. På många sätt har Djurgården träffat jackpot med både Krüger och Norman som nu ger tillbaka till föreningen de älskar – men det är också riktigt tungt och imponerande att en spelare som Rensfeldt bestämde sig för att stanna med tanke på den fina insats han stod för under förra säsongen.

Ska vi peka ut det riktigt stora affischnamnet blir det självklart Marcus Krüger. 32-åringen har två Stanley Cup-titlar och ett VM-guld på sin meritlista – och 520 NHL-matcher, 120 NL-matcher och 105 SHL-matcher att luta sig tillbaka på. Dessutom representerade han nyligen Tre Kronor i OS, där han för övrigt var assisterande kapten. Ja, det är en nypa sig själv i armen-känsla att Krüger, trots spel i Hockeyallsvenskan, valde att återvända till Djurgården. Och självklart ska vi ha skyhöga förväntningar på honom. Dels som lagkapten för laget – där han ska visa vägen både på och utanför isen. Men också för hans sylvassa spelsinne som kommer att bli fruktansvärt nyttigt över hela rinken. Krüger blir motorn i mesta mästarnas förstakedja, men också spelfördelaren i den första powerplay-uppställningen. Det är ett tungt ansvar som vilar på stjärncentern. Men med hans blytunga meriter ska han dominera Hockeyallsvenskan. Något annat vore faktiskt ett fiasko.

Kliver vi vidare på centersidan så hittar vi en mångsidig lirare som även kan gå som ytter i någon av toppkedjorna. John Norman är tillbaka i Djurgården efter tio år på vift och har samlat på sig respektingivande erfarenhet från både SHL och KHL. Säsongen 2015/2016 exploderade han fullständigt i Skellefteå och noterades för 42 poäng (17+25), men har sedan dess haft en mer defensivt inriktad roll i KHL där hans högsta poängnotering kom säsongen 2018/2019 med 31 pinnar, varav hela 20 av dessa var mål. En viktig uppgift som huvudtränaren Joakim Fagervall och hans ledarstab kommer att ha är att väcka liv i Normans offensiva potential. Ett sätt att göra det skulle kunna vara att låta honom spela som vinge, med en mer kreativ frihet att leva under. Annars är Norman klippt och skuren för att centra Djurgårdens andrakedja, där han kan bidra såväl framåt som bakåt i rinken med hjälp av sitt goda spelsinne.

Näste lirare på tur är Ludvig Rensfeldt, som är en av få spelare som kom undan med hedern i behåll efter förra säsongens fullständiga genomklappning. Centerns lägstanivå var genomgående hög (så även hans tekningsstatistik) och han var minst sagt nyttig i alla spelformer med sin uppoffrande spelstil. Att han dessutom smällde in hela 31 poäng (14+17) visade med all tydlighet på hans offensiva instinkter – och det hade knappast varit konstigt om Rensfeldt fortsatt karriären i SHL. Istället bestämde han sig för att stanna för att hjälpa klubben tillbaka till finrummet igen. En riktig ledare som hela laget kan ta rygg på. Och nog kommer vi aldrig glömma att det var Rensfeldt som tog journalisternas frågor direkt efter uttåget ur SHL. Det säger en hel del om hans fina karaktär. Vi lär se honom i en framskjuten roll i Hockeyallsvenskan – och vi kan även räkna med en stor portion poäng från hans klubba.

Bakom Krüger, Norman och Rensfeldt hittar vi två centrar som kommer att slåss mot varandra om den återstående speltiden. Emil Berglund och Noah Östlund är så här på förhand två riktigt spännande centrar i Hockeyallsvenskan, där Berglund tidigare har visat att han kan prestera fina siffror i ligan. Säsongen 2020/2021 noterades han för 33 pinnar (15+18) i Almtuna och har under tre säsonger (i Timrå samt Almtuna) varit lagkapten, vilket gör honom till ett riktigt starkt kort för rollen som tredje- eller fjärdecenter. Adderar vi hans pumpade järnkaminshjärta – och hans erfarenhet från spel i Hockeyallsvenskan, något som inte ska underskattas i sammanhanget – är det rimligt att se honom som en av de viktigaste pusselbitarna till den kommande säsongen. Berglund brinner i varje byte, vågar smälla på, gör det obekväma jobbet som skapar ytor för hans medspelare. Han kommer att ta den rollen han får och ge allt han kan för att uppfylla den. Själva definitionen av en riktigt god lagspelare.

Jagandes vid Berglunds hälar i kampen om speltid hittar vi den talangfulle centern Noah Östlund. 18-åringen draftades nyligen som nummer 16 totalt av Buffalo Sabres och ser ut att gå en riktigt ljus framtid till mötes efter sitt påskrivna rookie-avtal med klubben. Redan under den gångna säsongen fick Östlund chansen i SHL vid elva tillfällen, men väntar fortfarande på den första poängen i seniorsammanhang. Den milstolpen lär han förhoppningsvis inte behöva rulla tummarna över speciellt länge. Det mesta pekar på att han kommer att bli utlånad till Djurgården från Sabres – och självklart vore det häftigt om han kan agera centerkuggen i en kedja med Liam Öhgren och Jonathan Lekkerimäki. Trion har skapat kaos på juniornivå tidigare och skulle mycket väl kunna göra det i Hockeyallsvenskan också. Med tanke på Östlunds passningsgeni och smarthet kan han mycket väl stå inför sitt stora genombrott nu. Kan han dessutom växa till sig fysiskt under försäsongen vore det konstigt om han inte färgar i Djurgården.

Jodå, Djurgårdens centersida är som sagt någonting utöver det vanliga. Men nog finns det sprängstoff även bland ytterforwards också. Som Daniel Brodin, som äntligen är tillbaka i klubben efter tre långa år i Schweiz. Publikfavoriten kommer garanterat att väcka liv i den slumrande järnkaminsandan – den som har varit i någon slags jobbig dvala de senaste säsongerna. Vi vet vad vi får av Brodin: det är spel utan handbroms, tunga tacklingar i kortplanket och gruff och stök framför kassen. OS-forwarden lirar med klubbhjärtat i varje situation – men har samtidigt näsa för mål och lyckas ofta vara på rätt plats vid rätt tillfälle när pucken dyker ner i slottet. Vi kanske inte ska förvänta oss en poängexplosion av Brodin, men nog ska han kunna hänga en hel del viktiga kassar i Hockeyallsvenskan. Speciellt eftersom han ser ut att få chansen med assistmaskinen Marcus Krüger i förstakedjan. Men bäst av allt: 32-åringen kan vända jobbiga matchbilder med sitt fysiska spel. Så många gånger som han tidigare har klivit in och tryckt till med en saftig tackling och tänt hela Hovet eller Globen. Det är gåshud precis varje gång.

Från en publikfavorit till en annan. Även om Tim Söderlunds första vända i Djurgården blev en rätt kort sådan hann han trots det sätta ett riktigt härligt avtryck. 6+7 på 21 grundseriematcher följdes upp med tre assist på de fyra kvalmatcherna mot Timrå. Speciellt hans hattrick mot Luleå var ren och skär uppvisning, där hans avgörande straff är en av de läckraste som någonsin har slagits på Hovet. Likt Rensfeldt kom det ändå som en liten överraskning att även Söderlund bestämde sig för att följa med Djurgården ner till Hockeyallsvenskan. Anbud från andra SHL-klubbar fanns på bordet, men den skridskoskicklige anfallaren ville lyckligtsvis stanna i sitt favoritlag. 24-åringen har alla ingredienser för att håva in poäng den kommande säsongen. Hans förmåga att bära pucken i offensiv zon är något alldeles extra – och hans speed gör honom svårfångad för vilken försvarare som helst. Dessutom har han en fin egenskap att kunna göra det oväntade, de där individuella prestationerna som skiftar en matchbild till ens fördel.

Dundrar vi vidare bland ytterforwards så hittar vi ett av Hockeyallsvenskans mest spännande nyförvärv. Skarpskytten Olle Liss har nämligen bytt Umeå och Björklöven mot huvudstaden och Djurgården. Bara det i sig kittlar ju, rejält. Än bättre blir det när man ser till vilken skicklig spelare 29-åringen faktiskt är. De senaste säsongerna har han fullständigt öst in poäng i Hockeyallsvenskan och gjort sig vida känd för sitt fruktade skott. Här har självklart mesta mästarna hittat en enormt viktig kugge i offensiven, dels för att Liss är högerskytt och kan ställa upp för skott i powerplay – men också för att han kan bidra med ett fullgott närkampsspel när det hettar till i matcherna. Det finns ingen anledning att tvivla på att anfallaren kommer att fortsätta producera i jämn och hög takt, men det finns ändå något ruskigt spännande med att få sammanlänka honom tillsammans med speluppläggare som Marcus Krüger eller John Norman. Adderar vi också det faktum att Liss har varit tongivande i slutspelssammanhang (14+15 de senaste 30 matcherna) – alltså bäst när det gäller – är det här en värvning som får full pott på förhand. Kort och gott: fem jävla plus.

En spelare som inte har fått de stora rubrikerna det senaste året är Fredrik Forsberg. Han kom till Djurgården mitt under brinnande säsong, men fick begränsat med speltid och hade överlag svårt att slå sig in i truppen på allvar. Den vindsnabbe anfallaren lär landa en rivig roll i en renodlad fjärdekedjan nu till hösten, men han har flera andra egenskaper som gör honom intressant ur ett offensivt perspektiv. Och där sticker speciellt skridskoåkningen ut på ett positivt sätt. Kan Djurgården bara hitta en väg att få ut maximalt av hans otroliga snabbhet kan han mycket väl peta in en del puckar för stockholmarna. Under säsongen 2020/2021 skickade 26-åringen ändå in elva baljor i SHL när han lirade i Leksand, vilket med all tydlighet visar att han har grundkapaciteten att producera framåt också. Förhoppningsvis kan steget ner till Hockeyallsvenskan bli en nytändning för Forsberg, vars explosiva spelstil kommer att passa perfekt för att stressa motståndarna till misstag i deras egen zon.

Slutligen har vi kommit till tre juniorer – Jonathan Lekkerimäki, Liam Öhgen och Wiktor Nilsson. Ser vi till förra säsongen var det Lekkerimäki som fick det största genombrottet, med hela sju mål i SHL som 17-åring. Självklart gav den prestationen duktigt med eko i hockeyvärlden och inför sommarens NHL-draft var han en av talangerna som det snackades mest om. Anfallaren valdes till slut av Vancouver Canucks som nummer 15 totalt, men det finns positiva signaler som pekar på att han förhoppningsvis blir utlånad till Djurgården under den här säsongen. Det vore minst sagt positiva besked för mesta mästarna – som lär bygga delar av sitt anfallsspel kring skarpskytten. Speciellt i en spelform som powerplay, där Lekkerimäki kan använda sin tunga bössa med sitt fruktade direkskott. Tillsammans med Djurgårdens skickliga speluppläggare är det upplagt för succé. Och nog finns det förväntningar på att löftet ska nå 15-20 fullträffar. Samtidigt: viktigt att notera att han bara är 18 år gammal och att hans säsong kommer att bli upphackad med dubbla JVM-turneringar och NHL-camp, vilket borde skruva ner kraven ett par hack. Det blir minst sagt spännande att se var någonstans han kommer att matchas in: i en juniorbetonad kedja med Liam Öhgren och Noah Östlund – eller rakt in i någon av topplinorna? I vilket fall kommer Lekkerimäki att göra väsen av sig den här säsongen. Var så säkra på det.

En annan lirare som också kan skapa uppståndelse den här säsongen är Liam Öhgren. Anfallaren kan blicka tillbaka på debut i SHL, där det blev totalt 25 framträdanden med ett mål och en assist som facit. Hans orädda spelstil charmade många, så även hans hårdhet och vilja att vinna varje duell längs sargen. Kryddat med ett strålande spelsinne är Öhgren en väldigt komplett forward för sin ålder, som både behärskar rollen som spelfördelare men även mer renodlat målskytte. Hans senaste J20-säsong var något i hästväg med 33+25 på 30 matcher. Det är helt sanslösa siffror – och nog borde han fått ännu mer förtroende i SHL med tanke på det enorma poängstim han befann sig i. Nyligen draftades han som nummer 19 totalt av Minnesota Wild, där han också kritat på ett treårigt rookie-kontrakt. Även här finns det förhoppningar om att Öhgren kommer att tillhöra Djurgården under säsongen, vilket vore klokt på flera sätt. 18-åringen behöver fylla på med erfarenhet från seniorspel och hos mesta mästarna lär det finnas goda möjligheter till speltid. Anfallaren skulle mycket väl kunna slå sig in någon av toppkedjorna om han får poängproduktionen att lossna. Så pass hög talangnivå har han – så pass komplett är han i sin spelstil. Likt Lekkerimäki står han dock inför en hektisk säsong med JVM-spel på schemat och möjlig NHL-camp, med allt vad det innebär.

Sist ut i den här genomgången av Djurgårdens forwards är den hårt jobbande anfallaren Wiktor Nilsson. Här har laget en riktig tacklingsmaskin att slänga in i fjärdekedjan, en spelare som kan pumpa in energi med sin riviga och uppoffrande spelstil. En nog så viktig roll – eftersom ett hockeylag alltid mår bra av olika spelartyper. Likt Fredrik Forsberg har Nilsson också andra sidor som gärna får komma fram mer. I J20 smällde Nilsson ändå in 36 pinnar på 33 matcher under den passerade säsongen, så kapaciteten att producera offensivt finns – även om det självklart är ett stort steg från junior- till seniorsammanhang. Det viktigaste i hans roll kommer dock bli att vara pain in the ass hos motståndarna. Fortsätter han att tacklas och ge järnet i varje byte kan han mycket väl växa fram till en publikfavorit framöver. Djurgården behöver en ny Henrik Eriksson-typ i laget, någon som kommer till jobbet varje dag och får det att sjunga i sargen. Kan Nilsson bli den trygga punkten i laget? Ja, varför inte.

Starkaste fördelen:
Inget snack om saken: centersidan. Att Djurgården kan ställa upp med Marcus Krüger, John Norman, Ludvig Rensfeldt, Emil Berglund och Noah Östlund i Hockeyallsvenskan känns nästa orimligt. Det finns spets, bredd, talang, rutin – ja, alla ingredienser man kan önska sig. Det känns tryggt att Djurgårdens offensiva ryggrad är så vass.

Tydligaste nackdelen:
Det finns enormt mycket slagkraft bland Djurgårdens forwards, men tolv spelare under kontrakt är i tunnaste laget. Även om sportchef K-G Stoppel har gått ut med att det kommer att fyllas på med lirare under säsongens gång är det ändå oroväckande. Med tanke på hur mycket problem Djurgården har haft med skador senaste åren är magkänslan lite skakig.

Viktigaste spelaren:
Centerstjärnan Marcus Krüger. Truppens lagkapten som kommer att leda laget både på och utanför isen. Efter alla jobbiga turer med Jacob Josefson har Djurgården äntligen hittat en fullgod ersättare till honom. Krüger blir extremt värdefulla i alla tänkbara spelformer och han kommer att vara loket i lagets förstakedja. Må han bara hålla sig skadefri nu.

PRELIMINÄR LAGUPPSTÄLLNING

Målvakter:
Matthew Galajda
(Carl Lindbom)

Förstafemman:
John Norman – Marcus Krüger – Daniel Brodin
XX – XX

Andrafemman:
Tim Söderlund – Ludvig Rensfeldt – Olle Liss
Linus Arnesson – Kevin Karlsson

Tredjefemman:
Liam Öhgren – Noah Östlund – Jonathan Lekkerimäki
Alexander Falk – Ludvig Hedström

Fjärdefemman:
Fredrik Forsberg – Emil Berglund – Wiktor Nilsson
Calle Odelius – XX

SAMMANFATTNING

Djurgården står inför en kritisk period i klubbens historia. Jodå, mesta mästarna har varit här förut och rest sig ur askan. Men nu måste föreningen mobilisera ytterligare kraft och göra det igen. Och även om landets samlade expertkår ser Djurgården som en av de solklara favoriterna att lyckas med det, så finns det flera jobbiga frågetecken som omgärdar laget. Målvaktssidan är spännande och talangfull – men saknar den där rutinerade, trygga målvaktsettan som kanske ändå behövs när matcherna drar ihop sig. Backsidan har stora jobbiga hål i sig som måste fyllas med ren och skär spets (Cameron Schilling är ett drömnamn att hålla tummarna för), trots att stockholmarna nu befinner sig ett hack ner på näringskedjan. Och hur mår egentligen Djurgården som klubb efter förra säsongens storm både på och utanför isen? Är spillrorna ihopsamlade nu? Är vägen framåt rak och tydlig?

Till det positiva så kommer Djurgården att kunna mönstra en av de vassaste anfallsuppställningar som Hockeyallsvenskan någonsin har sett. Centersidan är fullständigt ruggig, ytterforwards håller skyhög klass. Och det är självklart där som DIF kommer att bygga stora delar av sitt spel. Den ryggrad som löper genom centersidan är urstark, såväl offensivt som defensivt. Just den ryggraden är också en stor anledning till att Djurgården förhandstippas som ett absolut topplag. Det går liksom inte att blunda för alla skickliga forwards, trots en osäker målvakts- och backssida. Det går inte heller att missa den sköna mix som finns bland både de äldre och yngre spelarna. Med lirare som Marcus Krüger, John Norman, Ludvig Rensfeldt, Tim Söderlund, Daniel Brodin och Olle Liss – men även supertalanger som Jonathan Lekkerimäki, Liam Öhgren och Noah Östlund – vore det tjänstefel att säga något annat.

Men ishockey handlar inte bara om massor av namn nedskrivet på ett papper. Det är ett gäng människor som ska komma ihop som grupp också. Som ska drivas mot samma, tydliga mål. Och det var kanske där som Djurgårdens misslyckande var som störst under förra säsongen. Bristen på en tydlig lagkänsla, bristen på tydliga ledarfigurer, bristen på en rak spelidé – ja, det var så mycket som bara rasade ihop framför våra ögon att det inte längre gick att känna igen gamla, fina Djurgården längre. Här har huvudtränaren Joakim Fagervall, tillsammans med den nye assisterande tränaren Marcus Ragnarsson, ett hästjobb att göra. Djurgårdens identitet måste hämtas tillbaka – och duon har en viktig roll i att låsa upp den hos spelarna. Ser vi till den grund som Fagervall la innan kvalspelet mot Timrå såg det riktigt lovande ut. Djurgårdens poängsnitt under perioden var uppe och nosade som ett topplag i SHL, men när det var dags för de viktiga bottenmötena (mot exempelvis Malmö) höll inte gruppen ihop utan kollapsade istället mentalt.

Så blev det även i kvalspelet mot Timrå, där de naturliga ledarna på isen – i alla fall de som var tillskrivna att vara just det – lyste med sin frånvaro på ett nästan provocerande sätt. Det satt självklart mycket i huvudet hos spelarna, men också i själva gruppen. Just därför har laget valt att träna tillsammans som lag i betydligt större utsträckning den här försäsongen. En tydlig och sund reaktion på allting som gick snett under förra säsongen. Det är bara att hoppas att den nuvarande kärngruppen kan leda laget betydligt bättre och tydligare den här gången. Mycket pekar ändå på det. Dels för att många av spelarna har ett stort hjärta för klubben, men också för att flera lirare har värdefull erfarenhet från tidigare ledarroller under karriären. Det som dock oroar i det här sammanhanget är att truppen fortfarande inte är helt komplett ännu. Vad kommer det egentligen att innebära både kort- och långsiktigt? Hinner verkligen laget att komma ihop i tid trots att flera viktiga pjäser ansluter så sent? Här lyser tyvärr varningslamporna med ett starkt, rött sken.

En annan avgörande del som Djurgården måste få med sig på den här resan är de taktiska bitarna. Förra säsongen var ett haveri ur den synvinkeln, där Barry Smiths read and react-hockey blev ett slags parodiskt försök i att nå en mer amerikaniserad spelstil. Den här säsongen är förhoppningen istället att Djurgården ska spela som Djurgården – alltså med en hög forechecking och tunga anfallsvågor som äter upp motståndarna inifrån och ut. Betryggande nog har Fagervall varit på plats i Djurgården under en tid nu och börjat lära känna organisationen. Han har dessutom under sin tränarkarriär visat att han vet vad som krävs för att rada upp segrar i Hockeyallsvenskan. Han gjorde det för några år sedan i Björklöven (prisad som bäste coach i Hockeyallsvenskan 2019/2020) – nog kan han göra det med Djurgården också. En nyckel till att lyckas, speciellt offensivt, är att skruva upp antalet skott från skottsektorn. Under den gångna säsongen var Djurgården nämligen näst sämst i den grenen. Och så vinner man knappast några hockeymatcher.

Även Ragnarssons roll är väldigt viktig här. Ser vi till förra säsongens siffror var Djurgården det lag som släppte in näst flest mål (169) av alla lag i hela SHL, bara Timrå (177) var sämre. Dessutom hade DIF sämst corsiprocent (45,61%) av alla, en slags fingervisning att laget aldrig riktigt hade puckinnehavet på sin sida. Kryddar vi det med att laget släppte till flest skott i egen skottsektor av alla lag i SHL, totalt 1133, så finns det egentligen ingenting att ta med sig från förra säsongen in i den nya. Stockholmarna måste kort och gott bygga ett nytt, fungerande grundspel och som alltid börjar det bygget i den egna zonen. Ragnarsson har huvudansvaret för backbesättningen och han måste – tillsammans med spelarna – hitta rätt linjer i försvarsspelet, så även i uppspelsfaserna. Det går inte nog att understryka hur väsentligt det är. Oavsett vilka namn som finns i Djurgårdens trupp när säsongen drar igång hänger det mesta i slutändan på hur välfungerande lagets grundspel visar sig bli. Utan det kommer Djurgården inte att komma särskilt långt på sin livsviktiga resa tillbaka till SHL och finrummet.

TRE FRÅGETECKEN

Hur går derbymatcherna mot AIK?
Det är hela åtta år sedan som lagen ställdes mot varandra senast, då i kvalserien 2014. Självklart kommer de stundande derbymatcherna att bli något alldeles extra. Djurgårdens rivalitet mot AIK behöver knappast någon presentation – och det finns mycket känslor som bubblor inför mötena mellan lagen. Frågan är hur Djurgården kommer att tackla den press och stress det innebär? Får vi se ett lag som kan njuta av stundens allvar, eller kommer spelarna få problem att hantera nerverna? En sak är säker: det kommer att vara härligt drag på läktarna när de båda Stockholmslagen drabbar samman.

Vilka spelare kommer tillkomma?
Djurgården jagar fortfarande två toppbackar och en breddback – men K-G Stoppel har även öppnat för ytterligare förstärkningar framöver. Det innebär även att forwardssidan kan fyllas på med nya namn, vilket känns spännande i sig. Med endast tolv anfallare under kontrakt behövs det mer spets – men framförallt – djup för att klara av den långa och tuffa säsongen som väntar. Även om det känns jobbigt att tänka tanken så kommer inte Djurgården att stå helt skadefria. Dessutom ska antagligen några av juniorerna iväg på JVM vid årsskiftet, så det kommer garanterat att hända grejer kring truppen. In K-G Stoppel we trust.

Vilka lag blir enkla/svåra att möta?
Efter flera säsonger i SHL så står nu Djurgården inför en ny verklighet i Hockeyallsvenskan. Det i sin tur betyder att laget kommer att ställas mot klubbar som de annars inte möter. Likt Kristianstad eller Östersund. Rätt uppfriskande, faktiskt. Frågan är vilka lag som kommer att passa bättre för Djurgården att möta – och vilka som växer fram till riktiga spöken för DIF? Vi kan konstatera en sak: precis alla kommer att ge sitt max när Djurgården står för motståndet. Och stockholmarna måste hitta ett sätt att tackla favoritskapet. Det här blir ingen picknick, om någon trodde det. Hockeyallsvenskan håller en bra nivå.