Analys: Tankar om kvartsfinalen
Nu är det klart – Djurgården ställs mot BIK Karlskoga i kvartsfinalen som inleds på lördag. Hur står sig lagen emot varandra? Här är en analys inför den spännande matchserien som avgörs i bäst av sju matcher.
TIDIGARE MÖTEN
Kikar vi på inbördes möten under grundserien ser det ut att bli en jämn kvartsfinalen mellan lagen som slutade fyra respektive sexa i tabellen. Fjärdeplacerade Djurgården har nämligen gått segrande ur två av de fyra mötena med Karlskoga med 5–2 båda gångerna – men samtidigt också förlorat två av matcherna med 1–4 samt 3–4 efter straffar. Det innebär att DIF har tagit sju av tolv möjliga poäng, vilket understryker vilken nagelbitare det här faktiskt kan bli.
Dissekerar vi de tidigare mötena så börjar det lovande. I första matchen mot Karlskoga blev det en stabil seger med 5–2, trots att Djurgården saknade hela tretton spelare till det mötet. Noterbart från matchen var hur rakt och enkelt stockholmarna tog sig från egen zon till anfallszonen, där Karlskoga hade svårt att få stopp på djurgårdarnas framfart. Kan mesta mästarna kopiera den insatsen skaffar laget sig ett rejält övertag i kvartsfinalserien.
I det andra mötet mellan klubbarna (som Karlskoga vann med 4–3 efter straffar) var det helt andra tongångar kring Djurgårdens prestation. Istället för en väloljad lagmaskin hade backarna stora problem med uppspelen, samtidigt som forwards mest åkte och gömde sig i passningsskuggan. Dessutom bjöds det på tok för många turnovers, som Karlskoga kunde utnyttja till sin fördel. Kort och gott var det alldeles för mycket slarv med grunderna – något som absolut inte får upprepa sig under den kommande matchserien.
Tredje mötet då? Det var inte lika illa i fem mot fem-spelet i jämförelse med den andra matchen, men offensivt hade Djurgården det svårt att etablera tryck framåt i 1–4-förlusten. Avsaknaden av trafik framför Karlskogas kasse var påtaglig, det var helt enkelt för bekvämt från stockholmarnas sida. Som om det inte vore nog tappade djurgårdarna disciplinen flera gånger om – som ledde raka vägen till botbänken. Som: en crosschecking efter signal, en slashing i ryggen och ett par offensiva utvisningar. Det var som att Karlskoga lyckades krypa under skinnet på DIF, som handlade i ren frustration.
Slutligen har vi den fjärde och senaste matchen mellan lagen som slutade i en solskenshistoria för Djurgården. 5–2-seger blev det på Hovet och grundspelet var tillbaka i samma positiva anda som det första mötet mellan lagen. Det var rakare och rejälare uppspel – vilket gav den skjuts framåt som stockholmarna behövde för att gasa ifrån. I något slags summerande drag har Djurgården rätt förutsättningar för att slå Karlskoga över sju matcher, men det lär knappast bli en enkel resa. Möjligtvis går Djurgården in i matchserien med ett litet favoritskapet på sin sida, men det känns nästan mest logiskt att säga att det är 50/50 härifrån och framåt.
MÅLVAKTSKAMPEN
Ett av Djurgårdens absolut starkaste kort i det här slutspelet är Carl Lindbom. Succémålvakten har en fullständigt sanslös grundserie att blicka tillbaka på (92,98% och GAA på 1,86) och förväntningarna på honom är enorma. Det i sig kan vara lite skrämmande med tanke på att burväktaren bara är 19 år gammal. Det finns ingen anledning att tvivla på hans mentala styrka – men slutspel är ändå slutspel. Och det är en helt annan hetta och press att förhålla sig till nu.
Ser vi till hans tre matcher mot just Karlskoga är siffrorna något svagare, totalt 90,54% och 2,30 insläppa mål i snitt. Med en seger och två förluster så har motståndarna ett upp på honom just nu – men förhoppningsvis ser han det bara som tändvätska. När det gäller Lindboms målvaktskollega Matthew Galajda, som har matchats ytterst sparsamt den senaste tiden, har han en match mot Karlskoga att kika på i backspegeln.
Den gången gick Djurgården segrade ur striden med 5–2, där Galajda stoppade totalt 20 av 22 skott och stannade på 90,91 i räddningsprocent. Minneslappen från matchen säger att kanadensaren släppte en del returer, men att han samtidigt spelade upp sig och gav sitt lag chansen att gå vinnande ur bataljen. När det gäller hans möjlighet till speltid det här slutspelet känns den begränsad. Lindbom är given etta och kommer att stå i majoriteten av eller till och med alla matcherna. Så pass bra har supertalangen varit och så pass stort förtroende har ledningen garanterat för honom.
Kikar vi närmare på Karlskogas målvaktsduo – som består av Lars Volden och Marcus Hellgren Smed – så har speciellt den sistnämnde imponerat under säsongens gång med starka 92% fördelat på 23 matcher. Norrmannen Volden har haft det desto tyngre: även om han stått i fler matcher under grundserien, totalt 27. Med 90,69% är det tio målvakter som har varit bättre än honom under grundserien och det har varit ett personligt steg tillbaka från förra säsongen då han räddade hela 92,6% av alla skott. Det borde vara fördel Hellgren Smed här, sett till statistiken.
Dyker vi ner i duons insatser mot Djurgården så sticker även Hellgren Smed ut i det sammanhanget också. Med totalt 91,67% mot Voldens direkt svaga 88,52% så finns det en skillnad att lyfta fram. Båda har dock vunnit varsin match mot stockholmarna, så i den kolumnen är det hugget som stucket. Känslan är att det blir en kamp mellan Lindbom och Hellgren Smed. Och då är frågan om Lindboms supertalang fäller avgörandet? Eller om en tio år äldre Hellgren Smeds rutin visar sig bli tungan på vågen? Det blir en minst sagt spännande målvaktskamp att se fram emot.
NYCKELSPELARNA
Utespelarna då? Vilka kommer att kliva fram och visa vägen när det betyder som allra mest? När det gäller Djurgården så är det självklart att nämna namn som Marcus Krüger och Olle Liss – och tar vi ett grepp om vilka i DIF-lägret som har presterat mest poäng mot Karlskoga så ser vi också att Liss toppar med 2+2 (och hela 14 skott på mål) tillsammans med Krüger på 0+4. Däremot hittar vi också lite av en doldis i samma sällskap, nämligen David Blomgren som med sina 1+3 har haft en stark förmåga att prestera offensivt mot det spikade kvartsfinalmotståndet.
Därefter kommer Wiktor Nilsson med 2+1 för att sedan följas av Noah Östlund och Stefan Elliott med två mål vardera, Ludvig Rensfeldt och Kevin Karlsson (som i ett par matcher stuckit ut spelmässigt mot Karlskoga) står båda med 1+1. Sedan har trion bestående av Lukas Vejdemo, Mika Ounasvuori och Linus Klasen lyckats göra varsitt mål. Anmärkningsvärt är att Daniel Brodin inte producerat en enda pinne mot Karlskoga på fyra matcher, även Nicklas Danielsson har bommat på tre möten. Duon måste helt klart steppa upp nu och visa vägen offensivt.
När det gäller Karlskoga finns det en handfull spelare att hålla extra koll på. De interna poängligavinnarna David Lilja och Henrik Larsson är riktigt giftiga framåt – med 41 poäng vardera, där vassa målskytten Lilja smällt in hela 22 baljor. Larsson, som alltså är back, är på många sätt motorn i Karlskogas uppspelsfaser och lyckas Djurgården stänga ner honom är otroligt mycket vunnet. Vidare måste även Albin Eriksson (35 poäng), David Lindquist (33 poäng) och Kalle Jellvert (30 poäng) stoppas för att det ska bli en rolig matchserie för stockholmarna. Och även lagkaptenen Gustaf Franzén, som brukar kliva fram i slutspelssammanhang.
Men framförallt måste mesta mästarna hitta ett sätt att ta bort Jesper Kokkonen. Forwarden, som anslöt under säsongen gång, har varit lysande för Karlskoga och noterats för 12+8 på endast 20 matcher. Hälften av de fullträffarna har kommit mot Djurgården. Ja, ni läste rätt. Tre gånger om har Kokkonen blivit tvåmålskytt mot Djurgården. Tre. Gånger. Om! Här har Djurgården en tuff uppgift att lösa. Kokkonen är svårfångad med pucken, är skicklig på att göra det oväntade – vilket också gör honom svår att läsa. Här får det inte finnas några tveksamheter, DIF måste ligga hårt på honom hela tiden och inte ge honom minimalt med utrymme.
Vidare har Lindquist varit het i matcherna mellan lagen, med 2+1. Henrik Larsson har noterats för tre passningspoäng från sin backposition, även Wilhelm Westlund har håvat in 0+3 mot Djurgården. Andra att notera är Markus Modigs och Jellvert med 1+1, samt Johan Larsson på 0+2. En annan Karlskoga-spelare som känns värd att lyfta fram är Åke Stakkestad, som på 20 matcher producerat 12 poäng. Den 20-årige centern har en väldigt spännande framtid framför sig och ryktas till SHL till nästa säsong.
SPECIAL TEAMS
En extra viktig del nu när matcherna spelas i ett så tajt schema och gäller så mycket är självklart spelet i powerplay och boxplay. Börjar vi med det förstnämnda så har Djurgården ett rätt stort övertag rent statistiskt. Stockholmarna är tredje bäst i hela ligan i powerplay med 26,62% i effektivitet – medan Karlskoga är nere på en åttondeplats med 21,59%. Bland Djurgårdens spelare är det framförallt Olle Liss och Marcus Krüger som har varit framgångsrika i PP med 19 poäng vardera, där Liss stått för flest fullträffar med nio mål. Efter det har Noah Östlund (som i dagsläget är skadad och ett frågetecken inför kvarten) fått ihop tolv poäng, medan Daniel Brodin står på elva pinnar – varav sju baljor.
För PP-specialisten Linus Klasen har det bara blivit sju poäng i spelformen än så länge, fördelat på 24 matcher. Men med tanke på vad han är kapabel till finns det anledning att hålla extra koll på honom så här i slutspelstider. Nicklas Danielsson har hittat rätt några gånger från sin point-position och även Stefan Elliott har börjat bli allt varmare i kläderna. Så skicklighetsmässigt har Djurgården möjlighet att mönstra två riktigt tunga och vassa PP-formationer som kan hota från olika delar av zonen.
I Karlskoga är det inte helt förvånande att spelskicklige Henrik Larsson toppar PP-statistiken med 21 pinnar. Utöver honom behöver Djurgården gå hårt på skytten Albin Eriksson, som hittills pangat in hela tio mål i numerärt överläge. Även David Lilja och Kalle Jellvert petar in poäng då och då – och Jesper Kokkonen är inte helt överraskande effektiv i spelformen med sju pinnar på relativt få matcher. Även Åke Stakkestad har hittat rätt med 3+3, trots att han bara har spelat 20 matcher hittills.
Kliver vi vidare till boxplay så är det ombytta roller. Här är nämligen Karlskoga ett par snäpp vassare än Djurgården, med en tredjeplats i ligan och 80,71% i spelformen. Djurgården återfinns först på en åttondeplats med 77,98%. Det är alltså bäddat för en riktig kamp mellan Djurgårdens PP och Karlskogas BP. Hos Karlskoga är det Alexander Leandersson, Gustav Willman Borvik, Kalle Jellvert, Max Wennlund och Arvid Aronsson som snittar över två minuter i numerärt underläge per match. Värt att notera: varken David Lilja eller William Pethrus har varit inne på något baklängesmål i spelformen, samtidigt snittar duon bara drygt en halv minut i BP per match.
Hos mesta mästarna är Linus Arnesson, Cameron Schilling, Stefan Elliott, Daniel Glad, Marcus Krüger och John Norman gänget som käkar mest istid i boxplay. Bland lirarna som är inne på isen längst mellan varje baklängesmål återfinns Emil Berglund, Wiktor Nilsson och John Norman i toppen kring nio minuter per minusmål. När det gäller just special teams så har Djurgården ett gäng tunga tapp på grund av skador. Alexander Ytterells insatser i PP, innan korsbandsskadan, var något utöver det vanliga med nio pinnar på 17 matcher och Johan Alms frånvaro svider extra mycket sett till det tunga lass han drog i boxplay. Att det även är frågetecken för Östlund (underkroppsskada) och Norman (efter ögonoperationerna) inför slutspelet gör det ännu skakigare, även om det finns andra som borde kunna fylla rollerna på ett bra sätt.
ÖVRIGA INSPEL
Nu när vi har dragit några varv med de grova penseldragen kan det också vara värt att slänga fram lite andra synvinklar som kan visa sig vara till lagens för- eller nackdel under kvartsfinalserien. En av dem kan mycket väl bli tekningarna. Även om det går att diskutera tekningarnas betydelse, så är det ändå ett viktigt momentet i matcherna. Ser vi till siffrorna är Djurgården ligans bästa lag i cirklarna med 54,77% – Karlskoga landar in på en sjundeplats med 50,53%. Med Marcus Krüger (otroliga 63,82%), Ludvig Rensfeldt (55,59%) och John Norman (54,88%) är det inte konstigt att laget toppar den statistiken. För Karlskoga är deras vassaste vapen Gustaf Franzén som vinner hela 59,60%. Det är upplagt för viktiga tekningsdueller mellan honom och Krüger.
En annan sak som är värd att nämna är corsiprocenten. Nog för att saker och ting omkullkastas under en kort och intensiv matchserie – men tittar vi över hela grundserien så kan vi ändå urskilja två olika mönster hos lagen. För Djurgårdens del pekar den underliggande statistiken på att laget i större utsträckning är spelförande i matcher, totalt 54,11 i corsiprocent. Karlskoga är betydligt längre ner på listan, plats elva för att vara specifik, med svaga 45,97. Det i sig kanske viskar om hur matchbilderna kommer att se ut. Känslan är att Karlskoga kommer att leva mer på kontringar/snabba omställningar – medan Djurgården istället siktar in sig på att föra spelet för att vinna fördelar den vägen. Det återstår att se om den spådomen slår in eller inte och vilket lag som gillar läget mest.
En annan aspekt som är värd att diskutera lite extra är Karlskogas mindset på isen. Det blir ju nästan lite tjatigt att snacka om Karlskoga som ett fysiskt och jobbigt lag att möta, vissa drar sig gärna med uttrycket grisigt. Men det är ändå en del som måste belysas – eftersom Djurgården måste förhålla sig till det. Karlskoga kommer att försöka krypa under skinnet på stockholmarna och sätta press på stjärnspelarna. Något annat vore mycket överraskande. Frågan vi då måste ställa oss är hur Djurgården kommer att hantera det och om laget hittar ett sätt att inte tappa humöret eller fokuset på uppgiften. Just den här biten ska bli extra intressant att följa. I slutspel brukar också hårdare nypor vara tillåtna, som att toleransnivån höjs ett par hack när det stora allvaret rullar in.
Slutligen så måste vi lufta ett argument som har hängt med från säsongsinledningen – tja, nästintill från silly season-perioden i somras. Och det är Djurgårdens tungt meriterade trupp – och vad den egentligen är kapabel till. Att det här stjärnbygget har underpresterat under grundserien håller nog många med om, men det har hela tiden funnits ett hopp om att lagets rutinerade pjäser ska tugga igång och vara bäst när det gäller. Nu är den tidpunkten här och det är upp till bevis att spelare som Marcus Krüger, Daniel Brodin, Ludvig Rensfeldt, Stefan Elliott, Linus Klasen, Nicklas Danielsson och Cameron Schilling ska lyfta sig ytterligare. Nej, resan kommer inte att vara enkel – det ska hockeygudarna veta. Men det är nu om någon gång som K-G Stoppels stjärnfyllda lagbygge ska glänsa som mest.
