Att inte förlänga med Sörensen hade varit ett hån
Sedvanligt brukar Djurgården styra upp sina förhandlingar och förlängningar med spelare på vårkanten då säsongen drar mot sitt slut. Förra veckans förlängningar är oväntade och har blivit kritiserade, men de ligger på sin plats enligt mig.
Förra veckan förlängde Djurgården med två framtidslöften. Marcus Sörensen tillhör klubben i tre säsonger till, efter denna säsong. Som det ser ut nu så kommer nog inte det kontraktet att fullföljas. Sådan är Sörens utveckling. Den andra framtidsspelaren är Nicklas Heinerö som fick en tvåårig förlängning. Heinerö tror jag stannar i Djurgården – länge.
Inte gick det lång tid efter respektive förlängning innan ”Han har inte presterat än”-plakaten dök upp i protest och började viftas i takt med frenesin från nödflaggor på ett sjunkande skepp. Då menar jag inte bara från vanligt supporterhåll, de (vi) kommer alltid att vädra och värdera varenda aktion som den älskade klubben gör. Förlängningen med Sörensen sågs från supporterhåll nästan uetslutande positiv, men Djurgårdsikonen Fredrik Bremberg tyckte till om att han själv hade avvaktat och sett om Sören kan leverera en hel säsong i SHL. Då går det bara att ana vad som anses om Heinerö, som bara producerat 10 poäng i Djurgårdströjan totalt och dessutom fått förra säsongen störd av skador. Sörensen har ändå plockat över 70 poäng i Djurgårdens A-lag.
En vecka efter Heinerös och Sörensens nya kontrakt kan jag inte annat än att inte dela Linkans syn. Efter att ha lagt karriärskridskorna på hyllan har Bremberg sagt sitt om hockeyns olika händelser. Bremberg får givetvis tycka vad han vill; ibland slår han verkligen på den mittersta delen av spiken. Ifrågasättande av Djurgården grundar sig säkerligen i de höga kraven som han har på klubben närmast sitt hjärta. Inget fel med det, men kritik ska självklart också kritiseras.
Spelar detta någon roll överhuvudtaget vad en profil knappar ihop på sin telefon under lunchen och lägger ut på Twitter? Ja, jag är av den åsikten. Givetvis inte till källarnivån att jag vill göra en kvällsblaska och säga ”DIF-profilen sågar förlängningen”. Men däremot hjälper det ingenstans att Djurgårdens största poängplockare genom tiderna ”väljer” att inte supporta Sörensen med sitt ”Jag hade väntat …”-uttalande. Istället är det så enkelt att istället säga ”Treårskontrakt på Sörensen. Nu kommer han slå igenom”. Det ger positiva vibbar. Det ger en skön känsla. Det ger Sörensen uppbackning av att den största passningskungen i SHL:s historia. Möjligtvis handlar det om en mikroskopisk skillnad, men vad är roligast för spelaren i fråga att höra? Bremberg har tyckt gott om Sören tidigare, så varför inte fortsätta den positiva inslagna vägen?
Vad ger ett långtidskontrakt en ung spelare? Arbetslugn, ro att utvecklas. Båda dessa herrar kommer slita med varenda cell i kroppen för att bli bäst. Sörensen tror jag kommer bli så bra att han inte kommer att fullfölja kontraktet med Djurgården. Om man inte kan se att den potentialen finns, så att det är värt en chansning på tre säsonger, då vet jag inte vem som är värd att satsa på. Även om Sörensen inte blir så bra som jag tror, är det ändå en urskön individ med ett sådant driv att en plats i den blivande stommen är given. Sörensen är nästa Jimmie Ölvestad. Och en bättre sådan.
Nicklas Heinerö är egentligen inte lika lovande, har inte visat lika mycket. Att förlänga med honom två säsonger trots detta är inte heller några konstigheter. Vad tror folk att dessa spelare kostar? Jag ser hellre att man binder sig upp på denna typ av spelare istället för att sitta och leta spelare på marknaden och fylla på utifrån. Spelare som är garanterat dyrare och inte alls ger någon kvalitetssäkerhet. Med tanke på ekonomin i klubben så blomstrar det inte med alternativ för Djurgården. De har inte en chans att värva i kaliber med Örebro, Linköping och Växjö. Inte ens vid SHL-spel nästa säsong då gnagetmiljonerna återvänder.
Dessutom vill jag ställa motfrågan: Vad är alternativet? Att vänta och se? Passivt sitta och rulla tummarna, inte våga sticka ut hakan för att våga satsa på en spelare? Det är inte Djurgården för mig. Inte längre. Och det vittnar de unga spelarna i truppen om. Det är det nya Djurgården som återfött gnistan i föreningen efter debaclet som den gamla stommen råkade ut för.
Risken finns att hamna i en huggsexa mot Skellefteås miljoner efter en säsong då Sörensen gjort 45 poäng. SAIK, en klubb som Sörensen redan representerat. Nej, men det händer nog inte. Visst, men frågan är inte om det är sannolikt eller inte. Frågan är hur det blir om det händer. Vem får Djurgården för de pengarna man har för samma potential och kvalitet? Det var ett bra val av K-G Stoppel och de andra inblandade att förlänga. Hela Hockeysverige får gärna sitta och vänta på att säsongen ska gå innan de vågar säga vem som var värd och satsa på eller inte. Det hjälper inte Djurgården att vänta i en kritisk fas av uppbyggnad, där chansningar har varit en del av vardagen i två säsonger. Sörensen var på ett sätt en chansning redan när han kom. Första säsongen var sådär. Skulle man ha brutit där? Gett honom en mindre roll? Självklart inte. Även om den här säsongen skulle gå sådär för Sörensen, ska man då enligt Linkan alltså inte förlänga med 22-åringen? För att han inte levererade fullt ut i sin debutsäsong i SHL? Det finns ingen anledning att vänta till slutet på säsongen. Djurgården tror på Sörensen redan nu och visar det också. Och Sörensen tror att Djurgården är rätt plats för honom att utvecklas.
Att inte ge ett långtidskontrakt till Sörensen hade varit som ett skämt.
Nej, det hade varit ett hån.
