DIF-bloggen: Det är nu han exploderar
Sommaruppehållet är äntligen över. Vi firar med ett inlägg om Niclas Bergfors skottstatistik, det klockrena valet av lagkapten, det fina med att blicka tillbaka i tiden, Robin Norells intåg och självklart ett par rader om Mikael Ahlén.
Det har hänt en hel del grejer sedan den här bloggen sprattlade till senaste gången. Shitload, för att vara lite mer rak och tydlig. Jag lovar – jag ska beta av så mycket som möjligt i det här abstinensosande inlägget. Men först vill jag prata lite om kedjeformationerna.
Eller rättare sagt: den tilltänkta förstakedjan.
För visst ser den snuskigt spännande ut?
Dick Axelsson – Andreas Engqvist – Niclas Bergfors.
Och det glädjer mig mycket att Bergfors får den här chansen. För jag tror verkligen att han på allvar kan bli den spelaren som plockar hem Djurgårdens interna poängliga. Låt höra argumenten då, väser antagligen ni mot skärmarna precis just nu.
Surething.
Under den gångna säsongen visade Bergfors verkligen – trots att han kändes osynlig under vissa matcher – att han har det där lilla extra som krävs för att bryta matchbilder. Det avspeglar sig inte bara i hans aviga spelstil, utan även i de 14 baljorna han faktiskt fick dit under grundserien.
Men det som verkligen gör Bergfors intressant – förutom att hans fysik fick hans förra tränare Dan Tangnes att spotta ur sig orden ”ser ut som en grekisk gud” – är hans ständiga förmåga att komma till avslut. Hur han ålar sig igenom snåriga lägen och ändå får gummitrissan på mål. Tar vi en titt i statistiken ser vi snabbt att det bara var tre spelare i hela SHL som lyckades skicka iväg fler projektiler än Bergfors under hela grundserien.
Och med en skottprocent på svaga 8,86 finns det betydligt mer att hämta från Bergfors bössa. Kan han få igång sitt sikte på allvar kan vi räkna med minst 20 baljor från anfallaren. Maybe more. Att han dessutom tycks få Dick Axelsson och Andreas Engqvist som lekkamrater sänker knappast förväntningar på att det här blir säsongen då Bergfors verkligen exploderar.
Jag håller honom högst att plocka hem den interna poängligan. Kanske gör du det också?
***
Kanske var beskedet det mest väntade den här säsongen. Men det fråntar inte den varma och härliga tryggheten som den spred. Att Andreas Engqvist blir vår nya lagkapten är värt att lyfta fram flera gånger om.
För att han är en så begåvad hockeyspelare. Men också för att han verkligen känns som rätt man att leda Djurgården hela vägen fram till nästa SM-guld.
När den smarte centern skrev på sitt fyraårskontrakt snurrade jag ihop en krönika på hockeysverige.se som handlade om att Engqvist var Djurgårdens bästa biljett ur den tunga motgången. Med en spelad säsong som facit är inte det bara en fladdrande och sprängande känsla innanför bröstkorgen.
Det har blivit fakta.
Och just därför känns det underbart att det är just han som har ett C på sin matchtröja.
***
Vill bara nämna hur fint det var att mejsla fram sommarens rankingserie som tog avstamp i 2000-talets bästa målvakter, backar, forwards och tränare.
Inte bara för att det var galet många som läste listorna och engagerade sig i valen – utan även för att det är något speciellt med att öppna minnenas överväxta dammluckor och låta nostalgin flöda.
Det finns väl ingen som kan undgå att le lite extra när namn som Mikael Tellqvist, Björn Nord och Espen Knutsen breder ut sina vingar och viskar om en annan tid.
Ni kan läsa rankinglistorna här, här, här och framförallt här.
***
Robin Norell är aktuell för Djurgården – och om allt går som det ska lär han vara en del av truppen inom en snar framtid. Visst, det är ingen Jonas Ahnelöv-nivå som dundrar in i uppställningen. Men Norell har flera uppsidor som känns spännande i sammanhanget.
Dels att hans fokus ligger på det defensiva arbete, där Djurgården har vissa luckor att fylla. Men också att han har hämtat hem mycket värdefull erfarenhet de senaste åren under sin tid i AHL.
Kanske är det inte lösningen vi hade hoppats på från början. Men om vi läser mellan raderna så framstår det som att Ahnelöv kräver en riktigt saftig lön – och någonstans måste vi ändå väga med det i helheten.
Med det sagt så är det ändå Djurgårdens backsida som måste ses som den osäkraste länken i det här lagbygget. Att Joakim Eriksson väljer att täcka upp Marcus Högströms frånvaro med två backar (Bobbo Petersson och Robin Norell) har som tidigare nämnt sina fördelar ekonomiskt: men kan straffa sig i längden.
Ingen av dem är nämligen i närheten av att ersätta Högström. Och det är ändå den punkten vi måste utgå ifrån, trots att vi från första början har sagt att det är ett omöjligt uppdrag.
***
Slutligen! Så himla, himla fint att Mikael Ahlén får fortsätta sin hockeykarriär efter allt han gjort för Djurgården. Han om någon är värd att få stångas framför kassen i några säsonger till.
Det är trots allt där han hör hemma.
