Detta talar för och emot Djurgården
Efter fyra finalmöten mellan Djurgården och Frölunda står det just nu 2–2 i matchserien. Frågan är vad som talar för samt emot Djurgården under fortsättningen av finalserien? Här listar vi några punkter.
TALAR FÖR DJURGÅRDEN
Den kollektiva kraften
Trots att Djurgården har varit uträknade flera gånger om den här säsongen har laget på något sätt lyckats mobilisera krafter när det har betytt som mest. Som: när laget såg ut att missa kvartsfinalplatsen, men i sista stund orkade hålla emot. Eller: när Färjestad förnedrade laget två gånger om i semifinalen inför den sjunde och avgörande matchen, som ändå Djurgården såg till att vinna. Liknande tendenser har funnits under finalserien. Trots att stockholmarna har hamnat i knepiga situationer har de ändå utjämnat matchserien – och verkligen gett sig själva en ärlig chans att norpa åt sig guldet. Om det är något vi har lärt oss genom åren så är det att vinnande lag hittar vägar att vinna: även om de känns uträknade på förhand. Djurgårdens kollektiv har en enorm inneboende styrka som ständigt överraskar när de ser som mörkast ut.
En formtoppad kapten
Sättet som Jacob Josefson dominerade på under hösten har sällan skådats i SHL-sammanhang tidigare. Den spelskicklige centern kändes totalt omöjlig att stoppa när han drev in pucken i anfallszonen – och hotade ständigt med farliga passningar eller målladdade skott. Sedan dess har Josefson försökt att återskapa den forna formen, men skador och pålästa motståndare har satt käppar i hjulen. Under slutspelet har stjärnan kämpat för att toppa poängformen, men fram tills finalen hade han bara fyra assist på tio matcher. Nu har det dock börjat hända saker på riktigt för Josefson – som skickade in sitt första mål det här slutspelet i det senaste finalmötet mellan lagen. Addera dessutom två assist på det så har 28-åringen skrapat ihop tre poäng på de senaste fyra matcherna. Utöver det tillför han massor i tekningscirklarna: och så driver han på många sätt spelet framåt med sin skickliga puckkontroll och sitt skarpa öga för spelet.
Spelet vid lika styrka
Ser vi till statistiken så har både Djurgården och Frölunda mäktat med tretton mål vardera under finalserien. Men fördelningen av fullträffarna har en intressant uppdelning. Djurgården har nämligen gjort ett mål på straff samt ett mål i powerplay – medan resten av nätrasslet har uppkommit i fem mot fem-spel. Med elva fullträffar i spelformen har Djurgården ett starkt försprång gentemot Frölunda, som har fått in fem baljor under lika styrka. Kan stockholmarna hålla nere sina utvisningar under de kommande matcherna och maximera antalet minuter i spel fem mot fem har laget uppenbarligen en hel del att vinna på det. Djurgården har under den här finalserien visat att de spelmässigt kan matcha Frölunda: men det krävs att de kommer upp i den nivå de visade under Globen-matchen då laget sköljde över göteborgarna med sin skridskotunga anfallshockey.
Axelssons vinnarskalle
Nej, man vet aldrig riktigt vad man får av Dick Axelsson. Hans prestationer kan svaja rejält under en och samma match: ja, mellan det ena och andra bytet. Men det här slutspelet har han – trots vissa skönhetsfläckar – varit fullständigt lysande för Djurgården. Han har inte bara producerat massor av viktiga mål och poäng, han har gett sig in i där det smäller som mest för att skapa den där slutspelsnerven som ibland krävs för att väcka laget. Det är nog ingen som skulle bli förvånad om det slutligen är Axelsson som ser till att avgöra hela finalserien med en balja på typ övertid i den sjunde och avgörande matchen. Det är precis på den nivån han befinner sig just nu. Han kan stå för de prestationer som gör att matcher svänger åt rätt håll för hans lag: och han kan göra det så pass ofta att han är ett ständigt hot så fort han kliver på isen. Många vill nog dra det så långt att Djurgården aldrig hade tagit sig till SM-final utan Axelsson: och jag om någon är villig att hålla med i den åsikten.
Den mångsidiga truppen
Även om Djurgården har haft och fortfarande har sina brister så är bredden och djupet i laget på många sätt slående. Det syns inte minst på produktionen: där det är många spelare som har tagit ett extra kliv framåt under slutspelet och bidragit. Se bara på spelare som Sebastian Strandberg, Axel Jonsson-Fjällby och Mattias Guter som alla har växt några nivåer under slutspelet. När lirare som Jakob Lilja, Jacob Josefson och Emil Bemström inte har fått saker och ting att riktigt klaffa har det hela tiden funnits andra som har fyllt på med att ta Djurgården till seger. Att en spelartyp som Niclas Bergfors, som har antagit en betydligt mer grovjobbande roll, kliver fram i en av SM-finalerna och skjuter hem vinsten till Djurgården säger egentligen allt om vilka wild cards det faktiskt finns i truppen. Det är helt enkelt många som kan skaka om förutsättningarna i matchserien, vilket måste vara stressande för motståndarna att veta. De lär ju i första taget ha fullt upp med att stänga ner Djurgårdens stjärnspelaren från att lyckas med sitt nästa byte.
TALAR EMOT DJURGÅRDEN
Haveriet i special teams
Ja, detta sorgebarn saknar nog nästan motstycke om vi tittar på andra finallagen genom historien. Att befinna sig i en rafflande finalserie med en boxplay-statistik på 62,75% är verkligen under all tänkbar kritik. Det är så dåligt så att man bara kan skratta åt eländet. Och självklart är det också här den absolut största orospunkten finns för Djurgården under de sista skälvande matcherna mot Frölunda. Göteborgarna har nämligen var kliniskt effektiva mot stockholmarnas box och stänkt dit hela sex puckar i spel i numerärt underläge. Det ger 46,15% i powerplay för Frölunda. Jämför det med Djurgårdens 11,11% så krävs det inga större tankevägar för att förstå att DIF är rejäl illa ute om de inte hittar en väg att slipa till siffrorna ytterligare. När det kommer till just boxplay finns det flera tänkbara vägar att gå: som att kasta in andra spelare i de numerära underlägena. Men om vi ska lämna något gott råd längs vägen så är det att rusa allt man har på Ryan Lasch. Poängkungen får alldeles för mycket tid med pucken.
Den jobbiga efterkälken
Ser vi till matchbilderna under de fyra finalmötena med Frölunda finns det ett mönster som har upprepat sig allt för många gånger till göteborgarnas fördel. Tre av mötena har nämligen inletts med att Frölunda har tagit ledning i matcherna. Kanske behöver inte just den här statistiken betyda några domedagsbilder för Djurgårdens del: men att hela tiden behöva jaga ikapp underlägen är ett högt spel att lira när så mycket står på spel. Det absolut tydligaste exemplet på detta kommer från den tredje finalmatchen då Frölunda gjorde mål efter en minut och sju sekunder. Trots att Djurgården kvitterade var känslan hela tiden att laget hade kommit ut fel i matchen – vilket i sin tur ledde till att göteborgarna till slut kunde vinna tillställningen med 5–2. En stark nyckel till att faktiskt skaka om Frölunda på hemmaplan kan mycket väl vara att skicka dit den första baljan i matchen. Lyckas Djurgården med det kan de sätta nödvändig press på det annars så hemmastarka laget.
Frölundas hemmastyrka
På tal om den förra punkten måste vi självklart ägna några rader åt Frölundas magiska hemmasvit. I och med den förra hemmavinsten mot Djurgården har nu laget inte förlorat i Scandinavium under sexton raka strider. Det är galet starka siffror. Och något som Djurgården måste hitta ett sätt att knäcka, med tanke på att Frölunda har hemmaplansfördel under den här finalserien. Känslan har varit att DIF har haft svårare att spela disciplinerat i Göteborg: vilket i sin tur har medfört att laget har suttit betydligt mer i utvisningsbåset. Det i sig har mynnat ut i att Frölunda har kunnat kliva ifrån via deras effektiva powerplay. Ska Djurgården lösa den till synes omöjliga uppgiften att faktiskt vinna i Scandinavium måste de minimera egna misstag i egen zon (hellre sarg ut en gång för mycket), se till att hålla sig borta från utvisningsbåset och på något sätt göra det första målet för att få Frölunda i gungning. Stämmer alla dessa tre punkter under en och samma kväll kan det här bli en rolig avslutning på säsongen för stockholmarna.
Reideborns målvaktsspel
Först vill jag inleda den här punkten med att säga följande: Adam Reideborn är Djurgårdens enskilt viktigaste spelare, och har varit så under hela den här säsongen. Utan hans magnifika målvaktsspel hade Djurgården aldrig kämpat sig hela vägen fram till SM-finalen. Så enkelt är det. Med det ur världen känns det ändå viktigt att poängtera att Djurgården faktiskt har lite mer att önska när det kommer till Reideborns målvaktsspel den här finalserien. Med en räddningsprocent på 88,12 behöver burväktaren kliva upp ett par hack för att ge sitt lag den där sista fördelen att kunna spela hem guldet. Samma sak gäller även för Frölundas del. Även deras målvakter har knappast varit outstanding mellan stolparna med 88,89% samt 87,67%: så för tillfället har den där storslagna målvaktskampen mellan lagen kommit av sig en del. Det i sig talar för att det är ett perfekt tillfälle för just Reideborn att stänga igen butiken totalt när matchserien vänder sina blickar mot Göteborg för det femte finalmötet. I Reideborn har Djurgården en stark nyckel som kan dyrka upp Frölundas mäktiga hemmasvit på ett effektivt sätt.
Lundqvists centrala roll
Han är knappast en spelartyp som motståndarlaget uppskattar: och det är väl inte speciellt konstigt med tanke på hur pass nyttig han faktiskt är för sitt eget lag. Och i den här finalserien har verkligen den rutinerade räven flyttar fram sina egen position rejält och visat att erfarenhet betyder mycket i dessa sammanhang. Om det är en spelare som Djurgården måste få ur balans de kommande matcherna så är det Frölundas lagkapten, Joel Lundqvist. Sättet han offrar sig framför Djurgårdens kasse för att göteborgarna ska vinna mark är inspirerande att se. Och i senaste mötet satte han in hela åtta tacklingar. Det är få som ens når upp till den summan efter en handfull matcher. Utöver hans fysiska spel är han sylvass i tekningsmomenten och har även noterats för två mål under finalserien. Till den positiva listan kan vi även addera det faktum att Lundqvist vet vad som krävs för att vinna – han har ju ändå tre VM-guld och tre SM-guld på sin prishylla därhemma. Om Djurgården inte kan hitta ett sätt att skärma bort 37-åringen från de kommande matcherna kommer det på många sätt bli betydligt svårare för laget att vinna den här matchserien.
