Djurgårdens säsong är över – återblick, nuläget och framtiden
I går föll Djurgården mot Frölunda i den femte matchen och såg sig därmed besegrade med 4-1 i matcher. En hyfsad lång säsong är till ända och tankarna spretar åt alla håll. En nervös sillyseason står för dörren.
Inledningen av säsongen kom att präglas av funderingar över Patrick Thoresens uteblivna … ja, allting. Vägen till formen efter operationen tog många matcher. Lagledningen valde att spela honom ändå, för även i dålig form är han så bra. Säsongen inleddes förvisso bra för Thore. Jag såg försäsongsmatchen i Gävle då Thoresen bara tog några få minuter på sig för att bli målskytt för sitt nygamla lag. Därefter gick det desto tyngre. I slutändan hamnade han på 48 poäng på 49 matcher, vilket är imponerande i dagens Djurgården. Han klev fram som det superproffs som han är och ledde laget fantastiskt. Det har varit en ära att åter få ha Thore i Djurgården.
Efterdyningarna av säsongen kommer nog att präglas av funderingar över Thoresens vara eller icke vara i laget nästa säsong.
* * * *
Säsongens stora minus var Alexander Fällströms skador. Av vad jag har hört så tränar han med laget. Det är något åtminstone, även om hans varande i laget nästa säsong är högst oklart. Fällström var tilltänkt att spela topp 6 och hade förmodligen varit ett perfekt komplement till toppkedjorna. Den korta stunden vi fick se honom i CHL syntes den där spetskompetensen kring motståndarmålet. Fällström spelar en rak hockey och kastar sig mot målet i stället för att ta omvägar. Jag tror att han hade varit bra i ett slutspel. Med Ferna borta i stort sett hela förra säsongen (och denna) samt Fällströms skada denna säsong, är det bara att hoppas att Djurgården haft sin beskärda del av dessa säsongsskador.
Fällströms vakans fick Emil Lundberg ta sig an. Otacksamt fast tacksamt. En gyllene chans för honom att spela med Sallinen och Sörensen. Lundberg tog inte den och var i stort sett dålig den första halvan på säsongen. Emil i Lundeberga har blivit något av en jojo-spelare för Djurgården. Försöker mynta ett uttryck här, kanske. En jojo-spelare är en spelare som tenderar att hamna i en klubb flertalet gånger utan att riktigt ta en ordentlig plats. Kopplingen till den klubben gör att den ”alltid kommer tillbaka”.
Hur som helst reste sig Lundberg i slutet av säsongen. Andra gången jag begav mig till Gävle denna säsong fick jag se Lundberg sänka Brynäs med två mål. Den matchen tar jag med mig. Han var riktigt bra på slutet i sin roll i fjärdekedjan. Hela den kedjan fick sig slutligen ett lyft. Djurgården bör förlänga med 22-åringen från Katrineholm. Han är en sådan spelare de borde ha i fjärdekedjan. För visst är det oroväckande att två av de tre spelarna Djurgården förlängt med i mars, är fjärdelinespelare som var inne på mest baklängesmål i hela laget i slutspelet?
* * * *
Solen skiner ute och det gör även Djurgården. Trots ett vilt kämpande går det inte att vifta bort att Frölunda var flera resor bättre. Jag känner ingen besvikelse eller bitterhet över just det. Däremot anar jag mörka moln på den ljusa påskhimlen. Det talas om Djurgårdens resa, det nya sättet att spela hockey och de snabba framstegen som föreningen gjort sedan återkomsten. Och ja, jag håller med. Hatten av. Djurgården har gjort det fantastiskt. Säcken är en för evig hjälte och frågan är om inte kavajen ska hissas i Hovets tak? Jag är grymt stolt som Djurgårdare denna fredag efter fallet mot Sveriges näst bästa lag.
Bytet från Hans Särkijärvi till (förmodligen) Robert Olsson ska vara ett framsteg i spelet med puck. Djurgården har dock i mars förlängt med Henrik Eriksson, Mikael Ahlén och Alexander Falk, tre säsonger på Hank och två på de andra. Tre Djurgårdare, som älskar klubben, som sliter, som stångas, som tappar puckar, som gör lite poäng, som tappar markeringar, som är inne på massa baklängesmål. Ojdå. Det blev negativt snabbt. Efter slutspelet låg de på minus 7 eller minus 6. Flera gånger mot både Brynäs i åttondelen och även mot Frölunda i kvarten blev de tillbakapressade i egen zon. I stället för att jobba helt ut mot skyttar kröp dessa spelare ihop i knät på egen målvakt och motståndarna fick ladda, skjuta samt göra mål. Som Petter Rönnqvist sa i C More-studion: De ska bidra med energi, inte vara inne på massa baklängesmål.
Djurgården byter coach och förändrar sitt spelsätt ytterligare. Sedan väljer ledningen att förlänga med de spelare som gjorde sina bästa insatser förra säsongen då spelet var mer Säcken-likt. Det handlar inte heller om ettårsförlängningar. Djurgården brassar på och jag förstår ingenting. Först var jag som vanligt kring förlängningar. Skriver lite, funderar och sedan kommer insikten som ett bombnedslag.
Detta lag lyckades ”bara” vinna en match i en kvartsfinal. På en turlig utvisning och ett mål i slutminuten. Med tanke på ryktena om spelarflykter och de nyförvärv som sägs vara klara kan inte Djurgården ha ett starkare lag nästa säsong. Att ta nästa kliv kommer att bli svårt. Olsson får en tuff bit att jobba med. Men det är som Jocke och Thomas säger, denna resa kommer inte att bli en enkel väg. Det kommer att bli hack i skivan. Coachbyte, nytt spelsystem och förlängningar med pucksvaga spelare, tappade toppnamn och mediokra värvningar. Nästa säsong blir tuff och jag önskar att jag njutit mer av de gångna matcherna.
* * * *
Här är den fruktade ”10 spelare som kan lämna”-listan:
1. Patrick Thoresen, 48 poäng – kan börja säsongen i Norge eftersom familjen flyttar hem. Är nog inte klar med utlandet. Var han hamnar är högst oklart. Klausul i kontraktet.
2. Matt Anderson, 40 poäng – Djurgårdens mest lyckade transatlantvärvning någonsin. Fortsättning i Djurgården är högst osäkert. Utgående kontrakt.
3. Marcus Sörensen, 34 poäng – har haft NHL-intresse sedan förra säsongen. Kan mycket väl ta chansen nu.
4. Tomi Sallinen, 32 poäng – har nog skrivit klart för en KHL-klubb. Såg oerhört omotiverad ut på slutet. Klausul i kontraktet.
5. Linus Hultström, 31 poäng – backen som är för bra för SHL. NHL-intresse och kan hamna var som helst. Två år kvar på kontraktet.
6. Marcus Högström, 28 poäng – backgeneralen och late bloomern. Har för låg lön i Djurgården och kan mycket väl gå vidare. Utomlands eller typ Modo? Utgående kontrakt.
7. Robin Alvarez, 24 poäng – blir förvånad om det blir annat än Malmö här. Utgående kontrakt. Har en riktigt bra säsong bakom sig.
8. Mantas Armalis, målvakt – har NHL-intresse kring sig och kan mycket väl sticka i väg. Har två år på kontraktet.
9. Mikael Tellqvist, målvakt – sägs ha option på sitt sista år och kan bryta det för att avsluta karriären. Extratungt om punkt nummer åtta inträffar.
10. Philip Holm, 7 poäng – sägs vara klar för Växjö redan. Tungt tapp på en trotjänare. Spelade i Djurgården i SHL när laget åkte ur och har varit med på hela resan.
* * * *
Jag vågar inte ens spekulera kring Markus Ljungh och Andreas Englund. De bara måste fortsätta.
Spelare som sägs vara klar för Djurgården är Gustav Possler, Patrik Lundh, Linus Johansson och Emil Johansson. Det är väl bara att konstatera att det blir en nervös sillyseason. Dessa namn kommer inte i närheten av de som står på listan ovan. Så måtte inte alla de spelarna lämna och måtte Jocke ha ett fyrtal i ess i rockärmen.
Som alltid kliver optimisten fram i mig och tror på att detta blir bra. Jag är ju trots allt supporter, så vad mer än hoppet ska jag hålla mig till?
Kämpa Jocke Eriksson. Kämpa Thomas Johansson. Kämpa Djurgården.
Glad påsk alla Djurgårdare. Vi gjorde vad vi kunde.
