Dokument: Han har rest sig ur askan
Hans tunga formsvackor hade kunnat bryta sönder vilket psyke som helst. Istället har Adam Reideborn gång på gång rest sig från sina missöden och räddat sig hela vägen upp till den absoluta toppen. Nu står han inför ett rafflande år där språngbrädan har ännu starkare svikt. Frågan är bara om han är redo för det som väntar?
Ni har väl alla hört talas om fågel Fenix? Den purpurfärgade varelsen som har tolkats i oändliga populärkulturella sammanhang är själva sinnesbilden av någon som reser sig igen. Kanske är referensen aningen dramatisk att dra till ett hockeysammanhang: men om det finns någon spelare som är värd att kopplas till den legendariska fågeln så är nog målvakten Adam Reideborn ett hett namn att plocka fram.
Det räcker att snabbt kika igenom hans statistik för att förstå varför. Men som vi alla vet gömmer sig alltid människor med olika livsöden bakom siffrorna. Och det är oftast där de mest intressanta historierna tar sin början.
Men innan vi dyker djupare än så behöver vi ändå summera var Reideborn befinner sig just nu. Det finns nämligen flera intressanta inslag i det som utgör hans karriär.
De senaste två säsongerna har han ridit på en framgångsvåg som få andra målvakter har fått chansen att uppleva under en hel livstid. Med SHL:s bästa räddningsprocent och minst antal insläppta mål per match håvade burväktaren under förra året hem titeln som ligans bästa målvakt. Och trots att många har tvivlat och sagt att han bara dansade en säsong och att saker och ting minnas skulle ta ner honom på jorden igen toppar han målvaktsligan även den här säsongen.
Framgångarna har naturligtvis skapat ringar på vattnet. Intresset från NHL har varit påtagligt sedan förra våren – och Tre Kronors förbundskapten Rikard Grönborg kunde inte göra annat än att ge Reideborn förtroendet att vakta den blågula kassen under både Channel One Cup och Bejier Hockey Games. Om det i slutändan leder till en VM-plats eller inte vet vi inte än. Men att han är med i kampen om den åtråvärda trupplatsen råder det ingen tvekan om.
Att påstå att Reideborn står inför sitt mest spännande år hittills är knappast en överdrift. Djurgården har – trots en svajig säsong – letat sig uppåt i tabellen och hålls fortfarande som ett av lagen som ska slåss om guldet. Dessutom har målvakten som sagt ögonen på sig från diverse NHL-klubbar: och han kommer knappast att sakna anbud när den här säsongen är över.
Mitt i allt detta måste självklart frågan ställas om burväktaren är redo att axla den rollen som allt detta innebär? Även om sämre insatser just nu känns som trendbrott på Reideborns frustande framgångståg är det mycket som ska klaffa innan han kan ta det naturliga steget till världens bästa liga. Och ännu mer intressant: Är han äntligen redo att gå hela vägen tillsammans med Djurgården och ta det där efterlängtade guldet?
Svaren på frågorna är kanske självklara för vissa. Många har sedan dagen Reideborn såg elithockeyns ljus varit skeptiska till hans kapacitet. Och visst finns det belägg för flera av de negativa åsikterna. Vi fick ett tydligt bevis för just det för drygt ett år sedan när Djurgården inte räckte till mot Skellefteå i semifinalserien: och Reideborn själv sågade sina egna insatser.
– Det kändes inte bra i dag och inte sist heller. Jag måste upp i nivå om vi ska vinna matcher i den här semifinalen. Det är för jämna och tuffa matcher för att jag ska släppa in så enkla puckar, berättade han besviket för Expressen.
Med sådana prestationer färskt i minnet har Reideborn – trots sitt makalösa spel i både den här och förra säsongens grundserie – mycket att bevisa. Kommer han verkligen att mäkta med nästa steg? Har han det som krävs? Om vi tar en titt i Reideborns egna backspegel går det att peka på fler saker som talar för och emot. Men det finns en speciell drivkraft som bultar innanför hans bröst som borde få de starkaste tvivlarna att börja vackla.
För Reideborn började motgångarna i hans karriär tidigt. Trots att hans kurva pekade uppåt under hans första elitår mellan stolparna kände han sig inte prioriterad i Almtuna, där han hade börjat etablera sig i Hockeyallsvenskan med några fina insatser.
Den då 20-årige målvakten fick istället hitta speltid på annat håll. Efter vissa avslöjanden hos kvällstidningarna, där en av rubrikerna bland annat löd ”Talang till Djurgården”, skrev Reideborn på ett kontrakt med Stockholmsklubben.
– Jag fick inte det förtroende som jag ville ha i Almtuna och var tvungen att se mig om efter något annat för att inte stanna i utvecklingen, sa Reideborn till UNT Sporten efter övergången.
Efter en säsong med begränsad speltid – där Djurgården inte tog sig vidare från playoff-serien som behövde passeras för att avancera till SHL – var den gemensamma känslan hos klubbens fans inför den kommande säsongen en stark och stickande oro.
Med Reideborn, Johan Mattson och Tobias Sandberg på målvaktssidan saknade Djurgården viktig rutin mellan stolparna. Medan fansen stålsatte sig för ännu ett misslyckat försök till avancemang klev Reideborn fram och spelade sitt livs bästa hockey.
Efter grundserien tillhörde han toppen av målvaktsligan med en räddningsprocent på 92,6 – endast slagen av den betydligt mer rutinerade burväktaren Jonas Fransson. Med hjälp av Reideborn som en trygg sista utpost tog sig Djurgården till kvalspel.
Väl där – inför ett fullsatt Hovet – tog laget det efterlängtade klivet upp efter en 6–2-seger mot Västerås. Tränaren Hans ”Säcken” Särkijärvi summerade säsongen och bragden på följande sätt:
– Det känns skönt. Riktigt, riktigt bra. Det som har tagit oss till SHL är en fantastisk lagmoral, fantastiskt bra jobb rakt igenom och bra målvaktsspel, sa han till hockeysverige.se.
Reideborn själv då? Tja. Han hade svårt att sätta ord på det han faktiskt kände efter sin succébetonade säsong. Men han visste en sak: och det var hur pass oändligt tacksam han var över supportarnas kärlek.
– Det går inte att beskriva vilka känslor man har just nu. Det är så många fans som älskar oss där ute, det är så sjukt kul, berättade han för hockeysverige.se.
Om det är något som har blivit synonymt med Reideborn så är det hans ökade popularitet hos fansen. Även om han – likt alla andra spelare – har sina skeptiker hängandes efter sig tycks hans sätt att vara och agera göra fansen extra stolta över att just han representerar Djurgården.
Anledningarna till den statusen är flera. Att han hjälpte laget ta klivet från Hockeyallsvenskan till SHL är en, att han har storspelat de två senaste säsongerna är en annan. Men kanske är ändå hans beslut att nobba NHL inför den här säsongen något av det som väger tyngst.
– För mig var det en stor självklarhet att stanna trots allt, sa Reideborn till hockeynews.se efter att flera klubbar visat sitt intresse.
Efter avancemanget till SHL lämnade Reideborn Stockholm och Djurgården för spel i Modo. Möjligheten att axla en tydlig roll som förstemålvakt fanns där, även om konkurrensen från Linus Ullmark var hård.
Målvaktstränaren Maciej Szwoch visste att potentialen fanns hos Reideborn – och att möjligheterna var goda att göra honom till en etablerad målvakt i Sveriges högsta liga.
– Adam är en intressant målvakt som vi haft ögonen på i flera år och sett ta steg efter steg. Ska bli spännande att få vara en del av hans fortsatta resa – hans fortsatta utveckling, sa Maciej till Modos hemsida i samband med att värvningen blev offentlig.
Istället för att succén blev total för Reideborn drogs han och Modo in i en negativ spiral som var svår att förhålla sig till. Redan den första säsongen i sin nya klubb fick målvakten känna på hur det känns att förlora riktigt många matcher på rad. Fast förankrade i botten av tabellen tvingades Modo att slåss för sitt liv i ett negativt kvalspel. Saker och ting slutade lyckligt för klubben – och Reideborn själv kände att han kunde vända det negativa till en styrka.
– Varje match vi spelade var väldigt viktig, för att vi skulle plocka in på lagen där framför. Andra halvan av säsongen spelade vi med kniven mot strupen varje match, och det lärde jag mig väldigt mycket av, berättade Reideborn för hockeysverige.se.
Säsongen efter var dock en betydligt hårdare prövning för Reideborns målvaktspsyke. Modos kräftgång fortsatte – och målvakten själv var inte till någon större hjälp för sitt lag. Istället läckte Reideborn som ett såll under stora delar av säsongen: vilket var en av många anledningar till att klubben åter igen tvingades spela för sin överlevnad i SHL. När det var som värst lånades Reideborn ut till klubbar i Hockeyallsvenskan för att bygga upp sitt självförtroende.
Trots att Modo kämpade för att hitta en väg ur mardrömmen i det negativa kvalspelet bestämde sig hockeygudarna att inte vara med klubben den här gången. Trots att Reideborn spelade upp sig när det gällde som mest räckte det inte för att rädda kvar Modo i SHL.
Här någonstans hade sagan om Reideborn kunnat få sitt slut. Det förstår man snabbt när man läser igenom alla intervjuer han gjort om det tunga fiaskot.
– Jag var en del av laget och vi åkte ut fast vi egentligen inte borde. Det kommer jag förmodligen ta med mig hela livet, berättade Reideborn för hockeysverige.se säsongen efter degraderingen.
– Jag vet att det är många fans där uppe som verkligen bryr sig fruktansvärt mycket om laget och att då fått vara med om att åka ur med det laget gör ont.
Istället står vi – och framförallt Reideborn – här i dag och kan konstatera följande: Reideborn tog sig inte bara igenom de tunga motgångarna helskinnad. Han omvandlade dem till en styrka. De senaste tre säsongerna som han har spenderat i Djurgården har knappast varit någon dans på rosor för målvakten – som haft sina beskärda delar av svackor sedan han återvände till klubben efter den mörka perioden i Modo.
Men trots att hockeylivet har grinat illa för Reideborn har han gång på gång lyckats ta sig igenom svårigheterna och blivit en bättre och mer slipad version av sig själv.
Det finns ett klassiskt uttryck som lyder ”det går fort i ishockey”. En som har fått känna på det lite extra är experten Petter Rönnqvist som under en tv-sändning gick hårt mot Reideborn under en av hans tyngre perioder i DIF-tröjan.
– Han var dålig uppe i Modo och han har inte utvecklats någonting. Det är hårda ord, men han har varit rent ut sagt varit jäkligt dålig när han spelat, sa Rönnqvist.
Självklart fanns det vissa belägg för sågningen just vid det där tillfället. Även många DIF-fans skred knappast med de negativa orden. Men citaten från Rönnqvist blev på många sätt en intressant tidsmarkör när de ett år senare togs upp i samband med framgången som Reideborn hade spelat till sig i Djurgården. Att påstå att han då hade gått från botten till toppen kändes inte då – och framförallt inte nu – konstigt i sammanhanget.
– Det handlar om självförtroendet. Jag hittade mitt spel redan i slutet av förra säsongen och tagit med det till den här säsongen. Sedan får jag otroligt bra hjälp av backarna, de står upp för mig, sa Reideborn till Sportbladet i samband med de nyfunna framgångarna.
Sedan dess har framgångståget rullat på för Reideborn. Och väldigt mycket talar för att han lämnar Sverige för spel i NHL efter den här sommaren. Att han dessutom kan krydda den här säsongen med VM-spel känns bara som ett av alla argument till varför just Reideborn kan kopplas ihop med en mytomspunnen fågel vars motto genom alla tider har varit att ”askan är den bästa jorden”.
Att mäta framgångar är ofta en ganska enkel historia. Flest poäng vinner de individuella priserna – och flest mål går segrande ur striderna. Men att beräkna motgångar är betydligt knivigare. Samhällsmässigt så är och kommer nog alltid förlorare att vara något fult. Det är så djupt nedgrävt i vårt DNA att det för alltid är där för att stanna. Antagligen är det precis därför vi har svårt att se vad motgångar egentligen kan göra med oss i det långa loppet. Hur det kan ge positiv avkastning inte ett, inte två utan kanske tre år framåt.
Förhoppningsvis kan vi i framtiden lära oss att omvärdera innebörden av motgångar. Förhoppningsvis kan en spelare som Reideborn vara ett bra exempel på just det.
När den nu 27-årige målvaktens karriär någon gång i framtiden är över och ska summeras kommer vi att minnas honom för massor av saker. Redan nu ryms hans berättelse både enorma framgångar – men också totala misslyckande. Och även om han någon gång i framtiden får chansen att lyfta SM-bucklan eller höja VM-guldet mot himlen kan jag redan nu säga att det inte behöver vara just därför jag kommer att minnas det avtryck han gjorde på den här sporten.
Istället så är det den där speciella drivkraften som bultar innanför hans bröst som kommer att stanna kvar hos mig. Den som berättar om förmågan att ständigt vända motgångar till framgångar. Den som säger att man kan växa både som människa och spelare när man befinner sig på botten.
Men också den som förklarar att det bor något gott i allt det där tunga: bara man förstår där och då att det finns någonting viktigt att lära sig av det.
