Fem anledningar att hylla honom
Andreas Engqvist karriär är över. Under måndagen meddelade han att han har gjort sin sista match. Här är fem anledningar att hylla honom.
Hans enorma skicklighet
Vi såg redan för nio år sedan – då Engqvist var med och tog Djurgården till en rafflande finalserie mot HV71 – vilken enorm kapacitet som fanns hos den då 21-årige centern. Han tog ständigt smarta beslut, var nästan omöjlig att stoppa i den offensiva zonen, och höll ihop sin kedja på ett föredömligt sätt. Genom åren har han spelat i NHL och KHL – och varit ett givet inslag i Tre Kronor. Hans enorm spelsinne var något utöver det vanliga: och han hade, utan vidare omsvep, varit SHL:s bästa center den här säsongen om han bara hade fått vara hel.
Hans hjärta för Djurgården
Det råder ingen tvekan om att Engqvist hade kunnat stanna kvar i många säsonger till i KHL och håvat in betydligt större summor. Istället valde han att återvända till Djurgården, för att hjälpa klubben att ta steget in i en ny storhetstid. Hur man vet att han menade allvar med den uppgiften? Han kritade på ett fyraårskontrakt. ”Jag vill inte åka hem och sen sticka igen utan jag vill vara med på den här resan”, sa Engqvist i samband med hans comeback. Ett större klubbhjärta än så är svårt att hitta.
Hans stora ledaregenskaper
Det är inte alla spelare som är födda ledare. Vissa fungerar bäst när de får verka på sin egen flank, medan andra har svårt att prestera när de har ett större ledaransvar på sina axlar. För Engqvist var det precis tvärtom. På isen var han en naturlig ledare – och visade vägen genom sitt sätt att vara och agera. Med sin mogna personlighet och sin beslutsamhet var det tydligt att hans medspelare trodde på det han stod för – och att de såg upp till honom.
Hans imponerande ödmjukhet
I en värld där allt mer kretsar kring jag:et var Engqvist på många sätt en motpol. Han framhävde aldrig sig själv på ett egocentriskt sätt, han såg ständigt till laget – och han gav alltid ett proffsigt och seriöst intryck i intervjuer. Han var helt enkelt ödmjuk både på och utanför isen, trots att han med sin enorma skicklighet hade alla anledningar att inte vara det.
Hans roll i framgångssagan
När Engqvist återvände till Djurgården för två år sedan var klubben på många sätt i en identitetskris. Säsongen innan dansade klubben farligt nära bottenstrecket – och kom undan med blotta förskräckelsen. När så Engqvist gjorde sitt intåg i klubben igen var det som att han, tillsammans med ledarstaben, hittade en väg framåt igen. Genom sin skicklighet, sina ledaregenskaper och det där bultande klubbhjärtat var Engqvist en av frontfigurerna. Han fick oss på flera sätt att drömma igen.
Läs även: Veckans femma i Djurgården
