Fem frågor efter bleka insatsen
Djurgården fortsätter att kämpa med att hitta ett fungerande grundspel. I bortamötet med Almtuna blev det till slut förlust med 1–2 efter straffar. Vi ställer oss fem frågor efter den bleka insatsen.
Varför fungerar det inte?
På det berömda pappret har Djurgården ett skräckinjagande lag på HA-nivå, men av det vassa spelarmaterialet får laget ut väldigt lite just nu. Avsaknaden av tydliga linjer i spelet – grundspel om man så vill – är riktigt oroväckande. Spelet i egen zon är krångligt och slarvigt, det saknas flyt och tydlighet i uppspelsfaserna och offensivt så går Djurgården allt för sällan rakt mot kassen. Med tanke på alla stjärnnamn som trängs i truppen luktar det systemfel i spelidén rakt igenom. Joakim Fagervall och Marcus Ragnarsson måste få ut mer av det här gänget. Betydligt mer. Även om poängen har trillat in så håller det inte i längden att förlita sig på special teams och ett starkt målvaktsspel.
Läge att vaska om i linorna?
En metod för att väcka liv i offensiven brukar vara att vaska om i kedjorna. Djurgården gjorde det i förra matchen mot Södertälje inför den tredje perioden – där John Norman petades in i förstakedjan och Noah Östlund fick centra mellan Liam Öhgren och Jonathan Lekkerimäki. Plötsligt vaknade lagets anfall upp och började pumpa på framåt. Märkligt nog så var kedjorna tillbaka i samma form som tidigare i mötet med Almtuna. Resultatet? Bara en fullträff för stockholmarna – från backen Johan Alm. Djurgården måste skruva upp nivån i anfallszonen. Och nuvarande kedjor tycks inte lösa den uppgiften. Mot Almtuna var det sirap i benen och den där eftertraktade kemin mellan spelarna lyste med sin frånvaro.
Vad är grejen med straffar?
En specifik grej som inte har lyft alls under säsongsinledningen är straffarna. Djurgården har fått chansen två gånger om under ordinarie matchtid och bränt båda – och i straffläggningen mot Almtuna lyckades inte någon av mesta mästarnas straffläggare att hitta nätet. Ärligt talat har kroppsspråket vid de avgörande lägena haft betydligt mer att önska, det är som att djurgårdarna inte tror på sin egen förmåga att göra mål. Det har varit loja försök till dragningarna, tveksamheter i skridskoåkningen – ingen riktig power i skotten. Även om straffarna är en relativt liten del så finns det många poäng att vinna där. Spelarna får fortsätta att nöta och träna på det momentet.
Kan Schilling få ordning?
Offensiven hackar – men det är framförallt defensiven som måste rättas till omgående för Djurgården. Under de sex matcherna som laget har spelat har DIF släppt till 122 skott från egen skottsektor, vilket är en bottennotering i ligan. Stockholmarna har förtvivlat svårt att freda sin kasse, ger motståndarna allt för mycket utrymme i den heta ytan framför målburen. Vore det inte för en storspelande Carl Lindbom hade utgångsläget varit betydligt jobbigare. Frågan är om Cameron Schillings intåg kan göra underverk på backsidan? Amerikanen har landat i Sverige och verkar redo för match redan på onsdag. Ett högst välkommet tillskott, även om det inte går att lägga allt ansvar på hans axlar.
Har Galajda hittat rätt nu?
Till det positiva då? Förutom att Johan Alm fick spräcka sin målnolla i Djurgården (med en myra från blålinjen) så var det speciellt en spelare som stack ut för gästerna. Glädjande nog klev Matthew Galajda fram och visade klass i sitt målvaktsspel mot Almtuna, där han räddade 29 av 31 skott. Med tanke på den tuffa start han fick i förlustmötet med Kristianstad så var det extra skönt att se honom leverera. Med Carl Lindboms lysande start på säsongen – och Galajdas insats mot Almtuna – känns målvaktssidan som Djurgårdens minsta bekymmer just nu. Förhoppningsvis blir det en rafflande kamp om förstaspaden framöver, där båda pushar varandra till att nå en högre och högre nivå.
