Fem frågor efter blytunga raset
Djurgården hade 3–1 på resultattavlan med endast nio minuter kvar. Trots det kunde laget inte stå emot HV71 som slutligen gick segrande med 4–3 efter övertid. Vi ställer oss fem frågor efter Djurgårdens sjätte raka SHL-förlust.
Hur står det till med domarnivån?
Vill i vanlig ordning först poängtera att ligan rent generellt har problem med en konsekvent bedömningsnivå. Jag tror inte att Djurgården som lag är utsatt för någon tänkbar konspiration – utan det vi såg i mötet med HV71 är en konsekvens av en domarkår som just nu famlar väldigt mycket i mörkret. Med det sagt var det flera väldigt tveksamma domaringripande i Kinnarps Arena. Efter matchen sa huvudtränaren Robert Ohlsson följande om domarinsatsen: ”Den är ju otrolig tycker jag. Jag nöjer mig med ordet otrolig så får ni lägga resten själva”. Det säger rätt mycket om den frustration som ligger och bubblar under ytan.
När ska Djurgården bryta trenden?
Efter den fina 4–1-segern i CHL-mötet med Skellefteå så var känslan att Djurgården skulle ta sig ur den här mardrömslika förlustsviten som laget byggt upp de senaste fem SHL-omgångarna. Vid ställningen 3–1 mot HV71 pekade allt på att förbannelsen var bruten. Trots ledningen hittade Djurgården ett sätt att förlora även den här matchen, vilket betyder att laget nu har håvat in sex raka torsk. Även om spelet funkar bättre och bättre börjar läget faktiskt ser rätt obehagligt ut. Mesta mästarna kan inte fortsätta förlora på det här sättet. Nu måste blödningen stoppas en gång för alla.
Hur gick det med Garrison?
Som om det inte vore nog att laget inkasserade sin sjätte raka förlust, så klev även Jason Garrison av med smärtor. Med tanke på hur bra och nyttig kanadensaren har varit för sitt Djurgården vore det oerhört tunga nyheter om det visar sig att han blir borta under en längre period. Garrisons lugna och stabila spelstil är precis det som Djurgården har saknat den här säsongen. Han är en försvarsgeneral som tar det säkra för det osäkra, som hela tiden ser till att leverera pucken utan att sätta sina lagkamrater i skiten. Vi håller tummarna att det inte handlar om något allvarligt, att han är tillbaka redan på lördag. Han behövs verkligen i backlinjen.
Är det nu det vänder?
Ja, även om förlusterna fortsätter att hopa sig så har ändå en strimma hopp brutit fram den senaste tiden. Spelmässigt har Djurgården nämligen lyft sig: och det ger ändå en anledning att tro att den här helvetestiden snart är över. Med en spelsugen Dick Axelsson och Patrik Berglund i laget har förstakedjan fått en härlig tändning – och dessutom är det betydligt fler som ser till att bidra i poängprotokollet, men framförallt spelmässigt i den offensiva zonen. Även om oturen grinar riktigt illa för tillfället vägrar jag tro att Djurgården inte är ämnade för toppstriden den här säsongen. Laget har alldeles för mycket spets för att misslyckas med den uppgiften.
Har powerplay äntligen lossnat?
Under en period var spelformen ett totalt mörker för Djurgårdens del, där spelarna hade förtvivlat svårt att ens ta sig in i den offensiva zonen. Det var alldeles för omständligt, alldeles för stillastående. Nu har det äntligen börjat hända saker igen i fem mot fyra och fem mot tre – och mot HV71 satt två nya puckar i numerärt överläge. I senaste CHL-mötet med Skellefteå håvade Djurgården in tre PP-baljor, så trenden pekar helt klart uppåt för mesta mästarna. Nu är det väldigt viktigt att laget fortsätter att rida vidare på den här positiva vågen. Ett bra powerplay är ofta skillnaden mellan vinst eller förlust. Och som vi alla vet är Djurgården i desperat behov av trepoängare.
