Fem frågor efter hårda bortaförlusten
Djurgården reste till Karlstad utan huvudtränaren Robert Ohlsson och assisterande tränaren Mikael Håkanson. När slutsignalen ljöd i Löfbergs Arena fick gästerna se sig besegrade med 2–5. Vi ställer oss fem frågor efter förlusten.
Är det nu centern slår igenom?
Förra säsongen var en besvikelse. Men nu har Kalle Östman varvat upp rejält och blivit varm i sina SHL-kläder. Mot Färjestad klev han fram och drog till med en riktig kanon när han fullständigt dunkade dit 3–1-pucken i det bortre krysset via ett rungande slagskott. Det är tydligt att Östman har växt som spelare den här säsongen – och det luktar allt mer genombrott om honom. Tuggar han på i samma stil lär han få ett nytt kontraktsförslag av Joakim Eriksson. Men fram tills dess återstår en halv säsong: och det ska bli extremt spännande att se om Östman både kan hålla i den här nivån och kanske även växla upp ytterligare framåt vårkanten.
Varför funkar inte powerplay?
Herregud, alltså. Så var vi här igen och kliar oss i huvudet och tänker: kan det bli sämre än så här? Ser vi till statistiken så är svaret nej. Med 17,14% i powerplay är Djurgården tvärsist i hela ligan. Trots att laget förfogar över spelare som Dick Axelsson, Jacob Josefson, Bobby Nardella och nu även Rhett Rakhshani. Mot Färjestad blev det extra smärtsamt hur usel spelformen är från Djurgårdens sida när laget hade stora problem att ens etablera ett ordnat spel i anfallszonen, trots en man mer på isen. Om det är något som måste vara högsta prio just nu så är det att hitta en nyckel till ett bättre powerplay. Ärligt talat: våga testa något nytt, våga testa något galet. Det kan inte fortsätta så här.
Hur ska spöket jagas bort?
Djurgården och Karlstad är ingen rolig kombination. Det har vi upplevt tidigare – och det fick vi uppleva under lördagen. Förra säsongen åkte stockholmarna på två 1–4-förluster under grundserien i Löfbergs Arena: och nu har Djurgården 0–5 och 2–5 som facit. Det är ingen mysig läsning, helt enkelt. Och även om den här matchen var ett steg i rätt riktning i jämförelse med första mötet så kändes Djurgården numret mindre på isen. Färjestad var klart vassare och spelskickligare och vann rättvist. Mesta mästarnas svaga bortaspel fortsätter att sätt käppar i hjulen den här säsongen – och förbättringspotentialen utanför Stockholms gränser är stor, för att uttrycka sig milt. De goda vanorna måste även fram på bortaplan.
Vad är anfallarnas status?
Två lirare som tyvärr har tagit ett kliv bakåt den här säsongen är Manuel Ågren och Michael Haga. Istället för att vara offensiv sprängkraft för Djurgården har duon mest slängt småsmällare runt sig, vilket har varit en rejäl missräkning för stockholmarna. Mot Färjestad fanns olyckligt nog varken Ågren eller Haga med i laguppställningen – och i skrivandets stund är det oklart varför. Om det är något som de båda anfallarna skulle behöva så är det att studsa tillbaka så snart som möjligt. Och det är rätt svårt att göra det när man inte ens spelar matcher. Förhoppningvis lirar de snart igen och kan påbörja sin klättring till gammal hederlig form. Sparkapitalet hos grabbarna är enormt.
Varför kan inte laget vända?
Vid endast åtta tillfällen den här säsongen har Djurgården släppt in det första målet i matcherna, vilket är näst bäst i hela SHL. Däremot så har de åtta underlägena alltid slutat på ett och samma sätt: med förlust för Djurgårdens del. Inte en enda gång har laget lyckats resa sig och vända till seger. Det är svårt att säga vad det beror på och om det säger något om årets upplaga av mesta mästarna. I vilket fall kan vi just nu konstatera att den siffran skulle behöva putsas till. Spelarna måste visa att det inte handlar om någon förbannelse, utan att de har kapacitet att hämta hem tre poäng trots att de inte sätter första pucken i mål.
