Fem frågor efter bortkastade poängen
Djurgården hade segern i en ask. Men med endast 19 sekunder kvar släppte laget in 4–4 och föll sedan efter en mycket svag straffläggning. Här är fem frågor efter den svidande förlusten på Hovet.
Varför lyfter det inte?
Nej, tittar vi på den spelmässiga trenden den senaste tiden pekar den tyvärr åt helt fel håll för Djurgården. Efter det galna segertåget efter tränarbytet – där visserligen DIF hade en hel del stolpe in också – famlar laget i mörkret efter något tryggt att greppa. Det säger väl egentligen allt att stockholmarna inte lyckas försvara sin ledning (varför passar John Dahlström bort pucken när han kan skjuta mot den tomma målburen?) och att Mora kvittera med 19 sekunder kvar. Överlag så känns det som pyspunka i gruppen. Det saknas energi, det saknas vilja, det saknas järnkaminsglöd. Adderar vi ett svajigt målvaktsspel (Hugo Hävelid lyckades inte stänga luckan mellan benen och Viktor Andrén släppte retur på 4–4), slarv och nonchalans i egen zon och en generell oförmåga att sätta dit lägena – ja, då är magkänslan inför fortsättningen inte speciellt rolig. Dessutom är lagets fem mot fem-spel inte speciellt övertygande. Med det sagt känns det dumt att räkna ut Djurgården helt. Förra säsongen lyfte det i slutspelet. Kan truppen göra en liknande resa nu?
Har Liss ställt in sig?
En viktig nyckel för att den här säsongen ska sluta lyckligt är att Olle Liss får igång sitt målskytte. Med tanke på hur mycket Djurgården har kämpat med att få dit sina lägen, är skarpskytten helt klart en av figurerna som måste kliva fram nu och visa vägen. Mot Mora gjorde han precis det när han bombade in 2–2–pucken med ett rungande direktskott rakt upp i nättaket. Det var hans andra fullträff de senaste 14 matcherna, vilket självklart inte är ett hållbart facit för en spelare av hans kaliber. Vi minns alla hur han öste in 47 pinnar under förra säsongen, varav 22 fullträffar. Den här säsongen har det bara blivit tretton mål hittills, så det finns betydligt mycket mer för Liss att uträtta i anfallszonen. Men det är han knappast ensam om bland ett gäng underpresterande stjärnor. I vilket fall var det glädjande att se honom hitta rätt i powerplay, från den där favoritpositionen. Det är bara att be till hockeygudarna att Liss trappar upp målformen lagom till kvartsfinalen. Blir det så har Djurgården en giftig joker i sin hockeylek.
Vad händer i powerplay?
Till det positiva så ringde det två gånger om i numerärt överläge för Djurgården, först Olle Liss och sedan Ludvig Rensfeldt som skrinnade sig ren och fick iväg ett snärtigt handledsskott. So far, so good. Men vi får samtidigt inte glömma att laget nu har släppt in mål i powerplay i två matcher i rad nu. Först mot AIK – och nu mot Mora. Det är som att man inte jobbar klart situationerna, spelar på alldeles för små marginaler, trasslar in sig i märkliga grejer. Och även om Linus Klasen är fullständigt lysande i offensiven (två nya assist och 40 pinnar nu), så borde han föregå med gott exempel med pucken. Istället blir det ofta att han kladdar med den, vilket får ödesdigra konsekvenser i egen zon – men också rätt ofta i powerplay. Men han är knappast den ende som gör sig skyldig till det. Förhoppningen nu är att Djurgården hittar en väg framåt där speciellt passningsspelet får en välbehövlig skjuts. Det har varit alldeles för låg nivå den senaste tiden.
Något att ta med sig?
Det som såg ut som tre oerhört viktiga poäng i toppstriden blev istället bara en ynka pinne till slut. Och Mora fortsätter att vara en mardrömsmotståndare för Djurgården, som torskat fyra av fyra grundseriematcher mot gänget från Dalarna. Men om vi ska ta med oss några soliga punkter från matchen, förutom fyra mål framåt och två baljor i powerplay, så är nyförvärvet Kalle Loponen värd att lyfta fram. Hans rörelsemönster på isen lovar gott, så även hans passningsspel. Han plockade dessutom upp sin första assist (precis som Jakob Ragnarsson på 1–0) när han spelade fram Olle Liss till 2–2. Det finns mycket potential hos Loponen, såväl i fem mot fem som i PP. En annan som går från klarhet till klarhet är Albin Grewe. Trots att han har haft en riktigt stökig säsong med alla avstängningar pekar hans formkurva uppåt. Mot Mora kom hans fjärde fullträff, efter lysande förarbete från Linus Eriksson som klev in centralt och servade fram pucken. På tal om att kliva in centralt. David Blomgrens 1–0-mål var en riktig delikatess, där han trampade igång, gick rakt mot mål och stänkte dit pucken i krysset. Synd bara att han klev av matchen…
När ska det få ett slut?
Ja, när vi ändå vältrar oss i eländet efter två tappade poäng kan vi lika gärna dra av plåstret kring det jobbiga frånvaroläget också. Under matchens gång klev nämligen Hugo Hävelid (det såg oroväckande ut när han fastnade i isen vid Moras 3–3-mål) och David Blomgren av mötet med Mora. Och då saknades Wiktor Nilsson (feber), Marcus Krüger, Alexander Ytterell, Fredrik Schlyter, Calle Odelius och Adrian Carnebo sedan innan. Det är en tröstlös situation, helt enkelt. Djurgården kommer liksom aldrig ur den. Till något betydligt mer glädjande så var Ludvig Rensfeldt tillbaka från sjukdom och målade direkt och tog för sig, dessutom gjorde John Norman en efterlängtad comeback efter att han missat 14 matcher. Hans insats mot Mora? Stabil. Som center i förstakedjan vaskade han fram ett par lägen, vann 16 av 24 tekningar och klockade in på en istid på närmare 20 minuter. Med tanke på Marcus Krügers frånvaro (som just nu är oklar hur lång den blir) är det ett väldigt välkommet inslag att Norman är tillbaka i truppen igen, då han likt Krüger kan driva en kedja själv.
