Fem frågor efter avslagna mötet
Det blev tyvärr ingen sprudlande ishockey som Djurgården bjöd på i den sista gruppspelsmatchen i CHL. Adler Mannheim kunde till slut vinna med 2–1 mot ett juniorbetonat bortalag.
Tar Djurgården CHL på allvar?
Inför den sista gruppspelsmatchen bestämde sig Djurgården för att vila Marcus Högström, Sebastian Strandberg, Niclas Bergfors, Tom Wandell och Anton Hedman. Knappast några dussinlirare. Med tanke på utgångsläget i CHL och det tuffa spelschemat i oktober var det kanske inte så konstigt att ge de tongivande spelarna ledigt. Samtidigt sänder det rätt tydliga signaler att CHL inte är av högsta prioritet för Djurgårdens del. I potten fanns ändå en förstaplats i gruppen, vilket rent teoretiskt hade gett ett enklare utgångsläge i slutspelet eftersom DIF hade lottats mot ett sämre rankat lag. Nu blir vägen framåt tuffare: men den uppgiften är Djurgården villig att anta i utbyte mot en fräschare trupp. Kanske säger det ändå något om CHL:s status som turnering, trots allt.
När ska poängen trilla in för trion?
Sista mötet med Adler Mannheim kändes som ett ypperligt läge för spelare som Gustav Possler, Mattias Guter och Kalle Östman att visa framfötterna. Trion har fortfarande inte spräckt poängnollan i SHL-sammanhang – och jagar desperat en positiv form i den offensiva zonen. Tyvärr blev det ingen utdelning den här gången heller. Possler avlossade totalt tre skott, men lyckades inte överlista Mannheims målvakt. För Östman blev det ett skott på mål, medan Guter inte lyckades vaska fram ett enda läge. Självklart gäller det att ha fortsatt tålamod med trion, som helt klart har kapacitet att spotta in poäng framöver. Frågan är dock hur länge tålamodet håller? När Jacob Josefson kommer tillbaka kommer konkurrenssituationen att öka markant. Om dessutom Emil Bemström återvänder blir det betydligt svårare för Possler, Guter och Östman att få önskad istid.
Är det nu det lossnar för Ågren?
Äntligen! Efter nio mållösa SHL-matcher i rad kom den efterlängtade struten för Manuel Ågren. Den skridskostarke anfallaren har bidragit på andra sätt under poängtorkan, men nog behöver han få igång produktionen för att bygga upp sitt självförtroende ytterligare. Mot Mannheim tog han saken i egna händer när han skrinnade rakt mot målburen och skickade in 2–1-pucken vid den bortre stolpen. Det råder inga som helst tvivel om att Ågren har en spelstil som kan peta upp honom på nästa karriärsplatå. Men det finns fortfarande en del att slipa på för anfallaren: som behöver komma till betydligt fler skottlägen. När han väl lyckas tråckla sig igenom motståndarnas försvarlinjer blir det ofta farligt. Dessutom har han inställningen och arbetsförmågan som krävs för att lyckas på den här nivån.
Hur bra kan Rämö egentligen bli?
Det är fortfarande lite för tidigt att dra slutsatser kring hur Karri Rämös målvaktsspel kommer att utvecklas sig de kommande veckorna – men det ser på många sätt spännande ut. I den sista gruppspelsmatchen började det dock skakigt, där Rämö tvingades släppa in två puckar under den första perioden efter två rätt svaga ingripande. Efter det reste sig finländaren och motade alla skott som Mannheim avlossade mot honom, och gav på det sättet sitt Djurgården en ärlig chans att hämta ikapp underläget. Till slut landade Rämö på 92,59 i räddningsprocent: vilket får ses som en fin siffra i sammanhanget. Mycket pekar på att han kan vara här för att stanna säsongen ut. Hans grundkapacitet lovar gott inför framtiden.
Kan Sverige få upp CHL-intresset?
Det var svårt att undvika att SAP Arena var välfylld under tisdagskvällen. Trots att det vankades CHL-kväll var det hela 8764 åskådare på plats för att följa Adler Mannheim mot Djurgården. Det är verkligen en respektingivande siffra, som säger rätt mycket om hur pass högt CHL som turnering värderas av tyskarna. Överlag känns det som att lagen på kontinenten har tagit emot CHL-konceptet med betydligt öppnare armar än den svenska publiken. Djurgårdens publiksnitt under turneringen har varit blygsamma 2464 personer. Värst i klassen under turneringens gruppspel har Mannheim varit: med 8189 åskådare i snitt per match. Djupt imponerande. Frågan är om Sverige någonsin kommer att nå upp till samma intressenivå? Vägen dit känns fortfarande snårig och lång.
