Fem frågor efter förlorade toppmötet
Djurgården ledde matchen tre gånger om, men kastade på många sätt bort chansen till segern i toppmötet med MoDo. Vi ställer oss fem frågor efter 5–6-förlusten inför ett fullsatt Hovet.
Hur är status med backarna?
Djurgården har varit väldigt förskonade från skador den här säsongen, men nu skakar det igen. I den första perioden klev nämligen Alexander Ytterell av matchen efter att han tacklats upp mot sargen. Den spelskicklige backen kunde inte ta sig av isen för egen maskin och höll sig oroväckande nog om sitt knä, vilket är det sista man vill se i skadesammanhang. Som om det inte vore nog kom inte försvarsgeneralen Johan Alm till spel mot MoDo, vilket märktes. Djurgården hade behövt hans förmåga att dra ner tempot och sätta stopp i motståndarnas anfallsspel.
Varför finns inget grundspel?
Nej, så jävla krasst är det ju. Efter sjutton spelade omgångar kämpar vi fortfarande med att ens se några vettiga linjer i Djurgårdens grundspel. Då och då blixtrar det till offensivt, när laget får till riktigt tunga och långa attacker och bra snurr i anfallszonen. Men sedan faller det igenom – spelarna kommer inte ur egen zon, slarvar med passningarna, löser inte uppspelen, hamnar på efterkälken i närkamperna. Och då finns det plötsligt ingenting tryggt att luta sig tillbaka på, då faller hela laget fritt mot en bottenlös avgrund. Det måste bli ordning på spelsystemet nu. Tålamodet är fan slut.
Vad hände i defensiv zon?
Försvarsmässigt var nog det här Djurgårdens sämsta match den här säsongen. Stundtals var det svårt att ens ta in vilken låg nivå som laget presterade på defensivt. Gång på gång så fick MoDo bryta sig in på kassen, gång på gång så missade djurgårdarna att sortera in rätt i markeringsspelet, gång på gång så slarvade laget med utgångarna ur egen zon. Alltså, det var smärtsamt – på riktigt! Och självklart ett ruggigt underbetyg att inte lyckas bättre inför ett fullsatt Hovet i en viktig seriefinal. Ärligt talat så var det öppen gata framför eget mål, fri jävla passage. Det finns så otroligt mycket som måste bli bättre.
Har vi hittat en ny kedja?
Till det positiva bitarna då. För offensivt såg det stundtals lovande ut mot MoDo, speciellt i den tredje perioden då hemmalaget under stora delar tryckte tillbaka gästerna. Bland djurgårdarna så stack Olle Liss (2+1), Ludvig Rensfeldt (2+1) och Stefan Elliott (1+2) ut lite extra offensivt. De två förstnämnda parades även ihop med John Norman i den tredje perioden, vilket gav en fin effekt. Just Liss var glödhet matchen igenom, först via ett monsterskott till 2–0 – men också hans magiska flippmacka fram till 5–4-målet. Även Rensfeldt var grym, speciellt i duellerna kring MoDos kasse.
Var fanns lagets stjärnor?
Några klev fram, men allt för många var osynliga. I derbymatchen mot AIK visade Marcus Krüger, Daniel Brodin och Linus Klasen vägen – men den här gången kom inte alls trion upp i nivå. Med tanke på den skyhöga skicklighet alla besitter var de alldeles för anonyma mot MoDo och fick se sig rejält slagna av gästernas stjärnspelare. Var fanns Brodins energi? Var höll Krügers spelsinne hus? Och var tog Klasens finess vägen? Det var helt enkelt för slätstruket. En annan lirare som behöver komma igång offensivt är John Norman. Det vore en välgärning om det lossnar offensivt för honom.
