Fem frågor efter första åttondelen
Djurgården fick en riktig smakstart mot Frölunda – men fick sedan se sig omkörda av gästerna. Det innebär att mesta mästarna har kniven mot strupen nu. Här är fem frågor efter 1–3-förlusten på Hovet.
Har laget något att sätta emot?
Djurgården rivstartade matchen, satte hård press på Frölunda, spelade sig runt och så pangade Tom Nilsson plötsligt in 1–0 bakom Johan Mattsson. Men efter det tog gästerna över totalt och sköljde över hemmalaget under stora delar av matchen. Ärligt talat kändes det som att Djurgården hela tiden var skäret efter sina motståndare. Och de långa anfallen lyste med sin frånvaro, mycket på grund av att Djurgården sällan lyckades komma samlat in i anfallszonen. Det finns mycket att rätta till om inte det här slutspelet ska få ett snabbt och snöpligt slut redan på onsdag.
Vad hände med tekningarna?
Hemmalaget blev inte bara utklassade i skottstatistiken med 19–36, även i tekningscirklarna hade Djurgården en riktigt tung dag på jobbet. Frölunda tog till slut hem duellen med 35–23 – och det blev extra talande hur jobbigt Djurgården hade det när de förlorade två oerhört viktiga tekningar i powerplay i jakten på 2–2-kvitteringen. Här måste Ryan Stoa (som bara vann 23% av sina tekningar) och Sebastian Strandberg (med svaga 20%) upp rejält. Det är bara att titta på lagkamraterna Tom Wandell (60%) och Kalle Östman (55%) för att få rätt inspiration.
Var tog stjärnorna vägen?
När man tar sig en titt på den trupp som Djurgården ställde på isen mot Frölunda så återfanns en hel del starka namn. Och det var just stjärnorna som tyvärr lyste med sin frånvaro i den första åttondelsfinalen. Var fanns Rhett Rakhshani och Bobby Nardella? Vad gjorde Ryan Stoa, Sebastian Strandberg och Marcus Högström? Och hur är egentligen statusen för Dick Axelsson och Marc-André Gragnani som både grinade riktigt illa efter varsin incident under matchen? Nu finns det inget att förlora längre. Det är dags för stjärnorna att visa vägen i Scandinavium.
Vad är tanke med uppspelen?
Även för ett mindre tränat hockeyöga så gick det rätt snabbt att konstatera att Djurgården hade ändrat om sin uppspelstaktik till matchen. Istället för att söka passningen så valde spelare efter spelare att antingen lägga sarg ut eller lyfta pucken högt över egen blålinje. En tydlig order från Robert Ohlsson och hans ledarstab. Men frågan är om det inte blev lite väl passivt? Så fort Djurgården vann tillbaka pucken gav de bort den – och Frölunda kunde vända tillbaka in i anfallszonen igen. Förhoppningsvis får vi se ett Djurgården med ett starkare självförtroende med pucken i den andra matchen.
Kan powerplay gnistra till?
Nej, nej – och åter nej. Vad fan höll Djurgården på med i powerplay? Den positiva trenden som stockholmarna har haft i spelformen den senaste tiden var som bortblåst. Laget hade svårt att ens etablera spel i anfallszonen och den där härliga, nödvändiga attacken mot kassen fanns inte där. När dessutom kreativiteten låste sig och pucktempot inte var tillfredställande såg det riktigt oinspirerat ut. Om Djurgården ska lyckas skaka om Frölunda den här matchserien behöver grabbarna steppa upp i powerplay. Det kan mycket väl vara nyckeln för att såra de välspelande göteborgarna.
