Fem frågor efter hårda kraschen
Lördagen blev ett kompakt mörker för Djurgården. Med säsongens kanske sämsta insats föll laget med 0–4 mot Brynäs. Vi ställer oss fem frågor efter den svidande förlusten.
Blir det förändringar nu?
Med Djurgårdens utsatta läge i fokus så valde den sportsliga ledningen för några veckor sedan att gå ut och förklara att de sju kommande matcherna var lagets egna SM-final. Nu står vi plötsligt här med fyra förluster i bagaget, vilket borde betyda att klubben redan nu börjar rusta inför ett tänkbart kvalspel. Enligt uppgifter till vår redaktion så är Djurgården på jakt efter en ny huvudtränare. Det vore en bra start på de förändringar som måste till för att vända det här ansträngda akutläget. Även om Nichlas Falk och Mikael Aaro krigar på så gott de kan räcker duon inte hela vägen fram. Det behövs en annan röst i båset nu som kan dra in lite friska vindar.
Vad gjorde laget i första?
28 sekunder. Mer än så behövde inte Brynäs för att spräcka Djurgårdens nolla. Och efter det var det som att alla dammluckor var öppna i gästernas försvarszon. Hemmalaget fullständigt sköljde över mesta mästarna som blev totalt nedpressade i egen zon. Tre minuter senare skickade Brynäs in 2–0 och det var på många sätt tack och godnatt redan då för Djurgården. Med 5–16 i skott efter de första tjugo minuterna var det rätt tydligt hur matchbilden såg ut. Ser vi till att stockholmarna har torskat 15 av de 19 matcher då laget har släppt in första målet ser vi ett tydligt destruktivt mönster. Truppen är varken fysiskt eller mentalt påkopplade när pucken släpps.
När ska lirarna kliva fram?
Skadelistan är självklart ett problem i det kaos som vi upplever just nu – men samtidigt finns det ändå ett gäng spelare med stjärnglans som mest åker runt och är osynliga på isen. Sebastian Strandberg leder inte alls laget på det sättet som många hade hoppats på, Rhett Rakhshani är tyvärr iskall i sina avslut, Niclas Bergfors är en skugga av sig själv, William Eklund har tappat en del tryck i skridskoåkningen och Peter Holland når fortfarande inte sin fulla potential. Kort och gott är det alldeles för många offensiva lirare som inte kommer upp i rätt kapacitet.
Vad hände i powerplay?
Även om Djurgården gjorde en spelmässigt usel insats mot Brynäs så hade laget ändå flera goda chanser att komma in i matchen på allvar via spel i powerplay. Totalt satt hemmalaget på botbänken vid fem tillfällen – och Djurgården hade även ett gyllene läge i fem mot tre i början av mittperioden. Trots så många numerära överlägen lyckades bara DIF avlossa tolv skott på mål under hela matchen. Ett enormt underbetyg till lagets powerplay, som inte alls kom loss på ett värdigt sätt i Gävle. Dessutom var det lite märkligt att se att Filiph Engsund lassade så mycket istid i spelformen. Det är inte riktigt det man förknippar honom med.
Varför så svagt kampspel?
Om det var en sak som Djurgårdens tränare Nichlas Falk tryckte extra på efter förlusten så var det alla förlorade närkamper. Eller som han själv sa det: ”Hockey är en kampsport, och förlorar man 75 procent av närkamperna blir det svårt att vinna”. Att laget slirar på så pass grundläggande delar i spelet är så klart djupt oroväckande och ställer en del jobbiga frågor inför fortsättningen. En spelare som dock tuggar på och vill framåt är junioren Liam Öhgren. 17-åringen smällde in hela tre tacklingar mot Brynäs och visade i vanlig ordning upp ett spel utan handbroms. Fler borde ta efter.
