Fem frågor efter lama hemmainsatsen
Hockeylivet suger just nu för Djurgården. När Örebro kom på besök under torsdagen blev hemmalaget nollade och åkte på sin femte raka förlust. Vi har samlat fem frågor efter 0–2 på Hovet.
Varför lyckas inte laget vända?
Under den här säsongen har Djurgården släppt in matchens första mål vid totalt elva möten. Facit på det? Elva förluster. Drabbningen med Örebro blev tyvärr inget undantag, efter att Borna Rendulic bombat in 1–0 för Örebro i den första perioden. Det är som att viljan att kämpa in tre poäng försvinner totalt när mesta mästarna är det lag som släpper första pucken över mållinjen. Ärligt talat. Det är helt sjuka siffror som inte borde vara möjliga för ett lag med Djurgårdens kapacitet. Det är uppenbart att hela grejen har satt sig i huvudet hos spelarna. Den galna sviten måste bara få ett slut.
Hur skötte sig Armalis i buren?
Efter en längre tids frånvaro på grund av en påkörning mot huvudet var Mantas Armalis tillbaka mellan Djurgårdens stolpar igen. Men det blev inte riktigt den där succécomebacken som vi hade hoppats på. Istället stod Armalis för två tveksamma ingripande på båda Örebros mål. För det första borde han nog ha nypt Rendulic slagskott som innebar 0–1, och för det andra lyckades han inte stänga igen luckan mellan benskydden vid 0–2. Annars såg Armalis lugn och sansad ut i kassen, gjorde inga större utsvävningar. Med 90,91 i räddningsprocent blev det ändå en godkänd insats, men knappast mer än så.
Vad fan håller laget på med?
Frågan är verkligen befogad. För när det kommer till inställning, vilja och energi så ser Djurgården ut att gå på total tomgång just nu. Det finns inget som helst tryck i grejerna, som huvudtränaren Robert Ohlsson själv konstaterade efter slutsignalen. Som vi alla vet så lever stockholmarna på sin höga forechecking, men den syntes knappt till mot Örebro. Dessutom lyckades aldrig hemmalaget nagla sig fast speciellt ofta i gästernas zon. Och så har vi det där med spelet framför målburarna. Där är Djurgården extremt svagt för tillfället. Lika mjuka som teddybjörnar.
Hur ska powerplay bli bättre?
Sorry om jag tjatar. Men vad ska man göra när Djurgården fortsätter att rada upp usla insatser i numerärt överläge? Trots att ligans absolut sämsta boxplay-lag stod för motståndet så blev slutresultatet: noll mål. Zero. Nada. Och som om det inte vore nog fanns det knappt någon i hemmalaget som tog på sig ansvaret att skymma framför Örebros målbur. Under stora delar av PP-spelet stod det tre – eller till och med fyra – motståndare i lugn och ro framför egen kasse utan en enda djurgårdare i sikte. Snacka om att DIF gjorde det löjligt bekvämt för sina gäster.
Var ska den här sviten sluta?
Nederlaget mot Örebro var Djurgårdens femte raka förlust. Och visst, fem raka torsk sker då och då. Det är liksom en del av hockeylivet. Men det är ändå sättet som mesta mästarna förlorar på som är oroväckande på riktigt. De senaste fyra omgångarna har Djurgården satt sig själva i en dålig sits flera gånger om. Dels på grund av alla utvisningar (sex nya mot Örebro), men också via alla felbeslut både med och utan puck. Det är nu stjärnspelare som Jacob Josefson, Dick Axelsson, Marcus Högström, Sebastian Strandberg och Rhett Rakhshani måste kliva fram och visa vägen. Dags att ruska av sig ineffektiviteten och trycka dit några puckar.
