Fem frågor efter mardrömskvällen
Uselt spel. Och en skadad Jacob Josefson. Fredagen kunde inte ha slutat värre för Djurgården när laget besökte Örebro. Vi ställer oss fem frågor efter den mycket tunga 2–5-förlusten.
Hur allvarlig är målvaktssituationen?
Det är svårt att bortse från hur pass besvärlig Djurgårdens målvaktssituation är just nu. Även en strålande förstemålvakt behöver vila: och laget måste då och då kunna förlita sig på sin andremålvakt. Olyckligt nog har Robin Jensen kommit in i den här säsongen på helt fel sätt. Trots att det känns hårt att säga det är han för tillfället inte en målvakt som vinner matcher åt sitt lag. Men det är inte hela sanningen. För Djurgårdens försvarsspel har gång på gång valt att inte stå upp för sin andremålvakt, vilket knappast har underlättat den ansträngda situationen. Med tanke på hur många matcher Reideborn har spelat den här säsongen – inräknat landslagsdrabbningarna – börjar läget bli allt mer oroligt. Har verkligen Djurgården ett målvaktspar som räcker hela vägen? Just nu känns det inte som det.
När ska laget få ordning på sin inställning?
Om det finns någonting gällande Djurgården som det har tjatats om in i oändligheten den här säsongen så är det inställningen hos spelarna. Robert Ohlsson återkommer ständigt till att hans mannar inte gör jobbet fullt ut, att det är där skon klämmer. Trots det fortsätter laget att falla igenom försvarsmässigt. Det är som att laget inte gör klart sitt jobb, utan hela tiden försöker att ta enkla vägar ut ur den egna zonen. Ansvaret ligger i första hand hos spelarna. Men när inställningen hackar behövs även ledarnas insatser för att ta sig igenom problemet. I nuläget finns det få saker som pekar på att laget kommer att få rätsida på ovanorna den här säsongen. Det i sig – likt den osäkra målvaktssidan – är en stark anledningen till oro.
Hur är egentligen status för Josefson?
Som om inte det dåliga spelet vore nog utgick alltså lagets stjärncenter med en befarad hjärnskakning efter att han fått en smäll mot huvudet. Eftersom han klev av omgående är magkänslan knappast den bästa – och vi vet sedan innan vad avsaknaden av Josefson innebär för laget. Hela förstakedjan tappar sin motor, själva navet, och powerplay får inte alls samma dynamik. Låt oss hålla alla hockeytummar som finns att Josefson snart är tillbaka i spel igen. Han har haft nog med skador som det är den här säsongen.
Vad innebär detta inför returmötet?
Det pratats ofta om det psykologiska övertaget i ishockey. Och det är sällan man får ett lika klart exempel som detta. Örebros medvind inför returmötet på Hovet ska självklart inte underskattas: och Djurgården har mycket att bevisa under lördagen. Eftersom tabellen är så oerhört jämn den här säsongen vore två raka torsk mot ett bottenlag som Örebro katastrof för Djurgårdens del. Laget måste hitta en väg att studsa tillbaka efter det här bottennappet. Kan spelarna ladda om?
Varför hamnar laget i negativa anfallsmönster?
Längs sargen – svårt att komma in framför mål – och på helt fel sida. Känner ni igen det? Jodå, vi har varit här och tjatat också. Speciellt när Djurgården ställs mot defensivt inriktade lag har det ofta slutat med att DIF-spelarna fastnat i sarghörnen och inte hittat ut. Även om Örebro har lite mer svängdörrar än så var det tydligt att Djurgården gick ner sig i gamla synder i sitt anfallsspel. Varför kliver inte fler framför kassen? Varför försöker de inte ta den raka vägen mot mål? Visst, det gör ont och kräver lite mer. Men det är där matcherna oftast avgörs. Laget måste kunna bryta sig ur de negativa mönstren på ett betydligt effektivare sätt.
