Fem frågor efter missade SHL-platsen
Djurgården blir kvar i Hockeyallsvenskan. I den sjunde och avgörande matchen mot MoDo kom inte laget alls upp i nivå och förlorade med hela 0–4. Här är säsongens sista matchtext.
Hur var sista matchen?
Det har varit en lång säsong med extremt många utmaningar och hinder, så det kändes smått overkligt att det ändå väntade en sjunde och avgörande match i Örnsköldsvik under söndagskvällen. Men det var som att luften gick ur, som att puckarna inte studsade rätt – som att det helt enkelt inte var menat. Hemmalaget gick ifrån till 2–0 redan efter elva minuter (samtidigt som DIF brände ett par riktigt heta lägen där pucken studsade retligt fel), men den där riktigt desperata jakten inleddes aldrig från stockholmarnas sida. Istället gick MoDo upp till både 3–0 och 4–0 i mittperioden och punkterade drömmarna helt. Offensivt så räckte det inte riktigt till, energin var slut. Och defensivt hade Djurgården väldigt svårt med sorteringen i egen zon, vilket straffade sig rejält. Dessutom hade Jesper Myrenberg ingen toppendag på jobbet, utan släppte in fyra mål på endast 19 skott. De skakiga förutsättningarna i truppen kom till slut ikapp, bakslaget slog till med full kraft i den allra sista matchen. Djurgården orkade tyvärr inte hålla ihop det en allra sista gång.
Blev skadorna lagets fall?
Ja, Djurgården blev alltså nollade i säsongens sista match – så det sprakade inte tillräckligt mycket offensivt. Samtidigt stod laget för ett gäng tunga misstag i egen zon och det snurrar självklart en hel del frågor kring frånvaroläget bland backarna. Med Linus Arnesson, Alexander Ytterell, Johan Alm och Daniel Glad på skadelistan känns det allt mer som ett under att Djurgården lyckades ta den här matchserien så pass långt som man gjorde. Adderar vi det skadekaos som också har varit på målvaktssidan – ingen skugga över Jesper Myrenberg, men laget har ändå fått förlita sig på en inlånad burväktare istället för ligans bästa i Carl Lindbom – känns det riktigt bittert. Skador hör ju till sporten, alla drabbas. Men av någon anledning har Djurgården haft enorma problem med frånvaro de senaste åren. Frågan är bara vad man ska göra för att bryta förbannelsen? Det är verkligen en tröstlös och frustrerande situation som fortsätter att upprepa sig säsong efter säsong. I slutändan blir det extremt kostsamt.
Vad vore vi utan Krüger?
Det absolut viktigaste för Djurgården just nu? Att säkra upp Marcus Krüger för den kommande framtiden. Stjärncentern sitter på ett kontrakt som gäller till och med säsongen 2023/2024+2, men med tanke på det uteblivna SHL-avancemanget går det aldrig att veta säkert vilka som stannar eller inte. Men Krüger är speciell. Och det skulle inte förvåna ett dugg om han bestämmer sig för att bli kvar. Sättet som han har visat vägen för det här laget är ingenting annat än beundransvärt. Han har kommit till jobbet varje dag och levererat mer än förväntat, ständigt varit bäst på isen. Och under slutspelet har han lirat med jobbiga skador, men ändå bitit ihop och kört för klubben i hans hjärta. Det är en enorm spelare vi har att göra med, men en ännu större människa. Ska Djurgården ha en ärlig chans att ta klivet upp igen måste han vara med på resan. Han gör inte bara poäng, utan kämpar och sliter i varje närkamp, gör medspelarna bättre och står rakryggad trots förlust. Djurgårde. måste fortsätta bygga laget kring honom.
Hur mår Djurgårdens IF?
De senaste åren har varit minst sagt turbulenta för mesta mästarna. Och degraderingen blev väl på något sätt ett facit för en organisation som där och då mådde allt annat än bra. Som snacket har gått under säsongen gång så har tyvärr ledarskapet i själva organisationen fortfarande varit ett stort orosmoment – vilket också speglade av sig på prestationerna i rinken under den darriga grundserien. Genom ett mirakel så lyckades Djurgården kraftsamla under slutspelet och var ändå otroligt nära att ta klivet upp igen. Det tyder på att det finns något att bygga vidare på, även om det inte räckte hela vägen. Ekonomiskt då? Även där cirkulerar en hel del obekväma uppgifter som säger att klubben blöder. Inte så konstigt efter den här maffiga satsningen med mängder av tunga, meriterade namn i spelartruppen. Men det gäller att ta varningsklockorna på allvar. I slutändan är klubbens existens alltid det viktigaste och frågan är vad det här innebär för Djurgårdens slagkraft framöver? Tuffare tider väntar. Den saker är säker.
Var står truppbygget nu?
Det har gått en hel del rykten den senaste tiden kring nästa säsongs lagbygge och efter slutsignalen sipprade en del annan information fram. Sedan tidigare ska målvakten Viktor Andrén vara klar, så även anfallarna Anton Gradin och Albin Grewe. Dessutom var Erik Walli Walterholm på gång för en comeback, men det avtalet gällde enbart för SHL: så det återstår att se om han kommer tillbaka eller inte. Bland spelare med kontrakt återfinns Linus Arnesson, Alexander Falk, Daniel Glad, Edvin Hammarlund, Kevin Karlsson (som dock ser ut att lämna för Karlskoga), Cameron Schilling, Emil Berglund, David Blomgren, Daniel Brodin, Linus Klasen, Marcus Krüger, Olle Liss, Wiktor Nilsson, John Norman, Ludvig Rensfeldt och Lukas Vejdemo. Välfyllt, med andra ord. Men frågan är om Djurgården verkligen har råd med alla? Det är många som sitter på tunga löneposter. Och lyckas laget behålla någon av talangerna? Carl Lindbom ryktas till Färjestad, Noah Östlund till Skellefteå enligt Sportbladet. Men Liam Öhgren, Calle Odelius eller Jonathan Lekkerimäki då? När det gäller tränarsidan är huvudspåret att köra på med samma ledartrio som nu. Det känns klokt. Djurgården behöver kontinuitet.
