Fem frågor efter nya hemmaförlusten
Ett rejält skadedrabbat Djurgården tog under lördagen emot Skellefteå på Hovet. Hemmalaget försökte få hål på gästerna – men räckte inte till. Här är fem frågor efter 0–2-nederlaget.
När tar skadehelvetet slut?
De senaste säsongerna har bjudit på det ena skadehelvetet efter det andra. Och nu är tyvärr Djurgården tillbaka i det jobbiga skadeträsket igen. Inför mötet med Skellefteå återfanns Jacob Josefson, Manuel Ågren och Sebastian Strandberg på frånvarolistan. Under lördagens match klev både Dick Axelsson (skott på foten) och Marcus Högström av isen. Vi snackar alltså om fem av lagets bärande spelare som inte är med just nu. En fullständigt sanslös motvind som självklart påverkar Djurgårdens chanser på isen. Sett till de förutsättningarna gjorde ändå hemmalaget en fin forcering i tredje perioden. Men det var uddlöst. Det blir lätt så när många stjärnor saknas.
Hur lågt ska powerplay sjunka?
Med 0–1 på resultattavlan fick Djurgården ett ypperligt läge att kvittera i den tredje perioden när Skellefteå visades ut tre gånger om. Men istället för att plocka fram ett vägvinnande powerplay så kom hemmalaget absolut ingenstans. Och det säger ändå en hel del när Skellefteå var det som lag som vaskade fram den hetaste chansen under Djurgårdens numerära överlägen, när de satte en puck i ribban. Ja, frustrationen kring mesta mästarnas PP-spel har inga gränser just nu. Laget är tvärsist i spelformen och det finns ingen ljusning på den mörka horisonten. Stockholmarna måste skapa effektivare ingångar, skruva upp passningstempot och våga krascha nätet betydligt oftare.
Varför så svaga inledningar?
Det som inte skulle hända, det hände ändå. Redan efter fem minuters spel stötte Niklas Svedberg olyckligt nog ut pucken rakt i gapet på Skellefteås Jonatan Berggren som klev fram och piskade in 0–1. Uppförsbacke direkt, med andra ord. Men det var inte bara själva målet i sig: utan även att Djurgården tillät bortalaget att ta kommandot på grund av slarvigt försvarsspel och en oförmåga att nagla fast pucken i anfallszonen. Ser vi till matchbilden var det faktiskt ologiskt att gästerna bara ledde med en puck upp efter tjugo minuters spel. Utan Svedbergs fina spel hade siffrorna varit betydligt värre. Djurgården har de senaste matcherna haft förtvivlat svårt att vara påkopplade från start. Den tråkiga trenden måste vändas omgående.
Hur ska laget stoppa blödningen?
Finns det en statistik som är riktigt obekväm för Djurgården den här säsongen – förutom powerplay-siffrorna – så är det antalet skott som mesta mästarna tillåter i skottsektorn. Hela 676 till antalet, vilket är näst sämst i hela ligan. Ironiskt nog är det Skellefteå som toppar den mindre smickrande kolumnen med 683 tillåtna skott. Men det märktes knappast under lördagens möte. Av Djurgårdens antal skott från skottsektorn kom endast åtta (av de totalt 25) från den målfarliga zonen. Skellefteå däremot var betydligt mer på hugget och lyckades avlossa hela 24 av sina 28 skott från just skottsektorn. Ja, även om Djurgården bara låg under med 0–1 och jagade in i det sista så var det aldrig speciellt nära. Och det är självklart en rätt nedslående tanke att bära med sig.
Har formen vänt för Svedberg?
Nej, det finns inte särskilt mycket att samla ihop i anteckningsblocket från det här mötet och ta med sig inför fortsättningen. Andra halvan av matchen var en uppryckning, inte mycket mer än så. Men ska vi ändå hitta en tydlig ljusglimt så var det självklart Niklas Svedbergs målvaktsspel. Burväktaren gjorde några riktigt kvalificerade ingripande – och höll på många sätt sitt lag kvar i matchen. Räddningsprocenten stannade slutligen på fina 96,30. Med tanke på det ansträngda skadeläget kommer Svedberg och Armalis vara extra viktiga framöver. Duon har inte alls kommit upp i nivå senaste tiden, så det var oerhört glädjande att Svedberg klev fram på det sättet han gjorde mot Skellefteå. Vi lär se honom mellan stolparna mot HV71 nu på tisdag.
