Fem frågor efter sekunddramat
Djurgården gick mot en livsviktig seger – men tappade allt i slutet av match två mot Timrå. Med endast sju sekunder kvar skickade hemmalaget in segermålet. Här är fem frågor efter 3–4-förlusten.
Varför händer det ens?
Den här säsongen har varit en enda lång mardröm – från start och hela vägen fram tills nu, bortsett från uppsvinget efter nyår. Och det som har varit signifikativt för årets upplaga av Djurgården har varit den nästintill fascinerande förmågan att hitta vägar att förlora. Trots att Marc-André Gragnani skickade in 3–2 med endast sex minuter kvar så tillåter ändå gästerna att Timrå gör både 3–3 och 3–4 innan den tredje perioden var över. Varför? Helt enkelt för att Djurgården tar ofokuserade beslut när det gäller som mest. Läs: viker ner sig psykiskt. Som Cameron Schillings djupt onödiga crosschecking som gav Timrå det powerplay som innebar kvitteringen. Eller som Gragnanis stressiga försök till rensning rakt i gapet på motståndaren som mynnade ut i segermålet för hemmalaget med sekunder kvar av matchen. Det är för jävla dåligt, helt enkelt. Men så har det sett ut under stora delar av säsongen.
Kan Djurgården resa sig?
0–2 i matcher i ett vidrigt, pressande och helt avgörande kvalspel. Nej, Djurgårdens utgångsläge härifrån är rakt igenom skrämmande och det kommer att krävas en kraftansamling på gudabenådad nivå för att vända det här mörka underläget. Att med endast sju sekunder kvar torska en kvalmatch är så psykologiskt jobbigt att det någonstans vore konstigt om inte spelarna känner sig helt knäckta redan nu. Med det sagt så finns det ändå ingen anledning att deppa ihop. Eller snarare: det finns inget utrymme för det. Djurgården har fortfarande allt att förlora – men måste ändå samla sig i ett försök till mirakel. Det är så extremt små marginaler det ändå handlar om. Kan pendeln slå över till mesta mästarnas fördel i nästa match kan Timrå börja darra. Det är där fokuset måste ligga för att gräva sig ur hålet.
Vad går att ta med sig?
Efter den här fruktansvärda käftsmällen är det svårt att tänka klart och se de positiva bitarna. Men självklart finns det delar som Djurgården kan plocka med sig till rond nummer tre. Att laget åter igen hittade rätt i powerplay betyder mycket inför fortsättningen, ännu viktigare att det var just Marcus Sörensen som spräckte sin målnolla (nu väntar vi även febrilt på en iskall Rhett Rakhshani) i kvalet. En annan spelare som höjde sin prestation ett par hack var Marc-André Gragnani, även om hans sista pucktouch var bedrövlig. Kanadensaren agerade generellt mycket tryggare och säkrare med pucken och låg bakom två av Djurgårdens mål, där han assisterade till Sörensens fullträff och själv prickade in 3–2 i den tredje perioden. Även Tim Söderlund var pigg och Gelinas hotade mer med sina skott från blå. Och Ludvig Rensfeldt var sådär forcerande och oöm som han måste vara. Dessutom: Paul Carey vann rätt många sargdueller och lösa puckar.
Vad fattades i boxplay?
För det första: Timrå löste det riktigt bra i numerärt överläge – och deras stjärnspelare levererade verkligen i spelformen. Men med det sagt så gjorde också Djurgården det enkelt för hemmalaget. Boxen var alldeles för passiv, stod inte i skottlinjen och utrensningar ur egen zon lyckades inte – vilket i slutändan gav Timrå segern efter tre powerplay-mål. Det är djupt oroande att stockholmarna inte hittade ett sätt att stoppa blödningen i spelformen. Istället var det som att de rödklädda hela tiden fick till ett massivt tryck mot Djurgårdens kasse och det blev aldrig någon arbetsro för gästernas försvarare, som inte lyckades stöta i rätt lägen. Hittar inte mesta mästarna ett sätt att stänga ner spelare som Ty Rattie, Sebastian Hartmann (som vann kampen framför kassen), Robin Hanzl och Joseph LaLeggia kommer inte laget lyckas vända den här matchserien. Oftast avgörs kvalspel i just special teams. Den här upplagan ser inte ut att bli något undantag.
Får vi se fler ändringar?
Inför matchen så valde Joakim Fagervall att vaska om en del i laget. Sebastian Strandberg var inte ens med i laguppställningen efter att han blivit bänkad i tredje perioden i den första kvalmatchen. Det är oklart om det rör sig om en skada för centern eller inte – men i vilket fall så klev William Eklund tillbaka som center igen och gjorde det helt okej under matchens gång med några luriga instick mot Timrå-kassen. Utöver det så återfanns Fredrik Forsberg i truppen, men fick ingen speltid. Och så vaktade Mantas Armalis målburen. Hans insats? Stabil, men inte på matchvinnarnivå. Det är nog 50/50 gällande vem som vaktar kassen på torsdag. Alexander Salak är nog rejält revanschsugen från senast. Det är ingen vild gissning att Djurgården kastar in tjecken i hetluften igen. Annars lär vi se samma gäng på isen igen, om inget oförutsett händer.
