Fem frågor efter sportchefens avsked
Med endast 18 inspelade poäng på 25 matcher för Djurgården väljer nu sportchef Joakim Eriksson att lämna klubben efter sju år på posten. Vi ställer oss fem frågor efter hans uppsägning.
Varför hamnade vi här?
Det finns nog ingen som har missat hur illa det har gått för Djurgården den här säsongen. Självklart är de sportsliga resultaten den enskilt största orsaken till att Joakim Eriksson inte längre är sportchef för klubben. Men det har även stormat utanför isen: med den misslyckade satsningen på Barry Smith, ett gäng värvningar som inte har fallit särskilt väl ut och så hela Linus Videll-soppan som har dragits inför öppen ridå. I slutändan så faller självklart stora delar av ansvaret på Eriksson, som enligt flera av varandra oberoende källor har haft ett järngrepp om organisationen. Det är uppenbart att han brinner för skölden och verkligen har kämpat för att vända den negativa trenden, även om han också haft rejält otur med tunga skador på nyckelspelare. Men någonstans har hans framskjutna roll i sammanhanget blivit kontraproduktivt. Enligt uppgifter ville han styra in i minsta detalj. Det ser också ut att ha varit en av de bärande orsakerna till hans fall.
Vem tar över hans roll?
Självklart skapar Joakim Erikssons uppsägning ett stort hål i organisationen. Det finns nog ingen som påstår att han inte har slitit och jobbat stenhårt för klubben – och Djurgården behöver hitta en ersättare omgående. I dagsläget så kliver utvecklingschef Tobias Pehrsson in och fortsätter som en av två sportchefer, men förhoppningsvis får vi inte vänta allt för länge innan mesta mästarna plockar in ett namn till. Enligt styrelseordförande Kaarel Lehiste säger han till Sportbladet att det inte ska dröja allt för länge innan en ersättare är på plats. Det viktigaste är självklart att den nye sportchefen har ett stort hockeykunnande tillsammans med ett omfattande kontaktnät, men någonstans skulle det även kännas bra om personen har en relation till Djurgården sedan tidigare. Klubben behöver verkligen hitta tillbaka sin identitet nu. Det behövs någon som kan leda det arbetet på ett knivskarpt sätt. Det behövs någon som vet vad det faktiskt innebär.
Vad får detta för effekt?
Självklart måste vi ställa oss frågan om det här kommer att hjälpa den nuvarande truppen att lyfta i tabellen. Ser vi till utgångsläget känns det tyvärr tröstlöst. I och med att Malmö vann i går så är avståndet upp till säker mark nu elva poäng – och de kommande två matcherna mot Växjö är självklart enormt viktiga. Att klubben behövde en välbehövlig förändring för att bryta alla negativa mönster är knappast någon hemlighet, men nu är det också upp till spelarna och ledarna att ta tag i det här. Även om Joakim Erikssons involvering i den dagliga sportsliga verksamheten sägs ha varit alldeles för stor så är det i slutändan en hel hög med lirare i laget som har underpresterat grovt den här säsongen. Det är dags att de spelarna visar att de representerar världens finaste förening. Även om kvalspelet känns allt mer oundvikligt så finns det alla möjligheter i världen att undvika en nedflyttning. Och den resan börjar på många sätt inifrån hos spelarna. Gör oss stolta nu.
Vad händer framöver?
Den här säsongen har hela tiden känts som en mellansäsong. Dels för att Robert Ohlsson försvann och Barry Smith kom in på ett ettårskontrakt, tillsammans med en drös nya spelare. Det har tisslats och tasslats om en storsatsning till nästa säsong där ett gäng hemvändare har stått i centrum – och inte allt för länge sedan var Joakim Eriksson tillsammans med VD Thomas Kraft till Schweiz för att träffa både Marcus Krüger och Daniel Brodin. Frågan är nu hur det blir med alla relationer som Eriksson har byggt upp under de senaste åren? Kommer vi fortfarande att få se en storsatsning till nästa säsong om laget håller sig kvar i SHL? Och vilka spelare kan tänkas vända hem? Självklart kommer den nye sportchefen att ha en stor roll i den utvecklingen och det känns svårt att gissa sig till något innan det namnet är presenterat. Dessutom står Djurgården just nu utan en tydlig huvudtränare och ett gäng hål i spelartruppen. Arbetet att få in ett nytt starkt namn i båset är det absolut mest akuta att lösa.
Vilket avtryck lämnar han?
Även om det här beslutet kändes allt mer oundvikligt så är det ändå lite jobbigt att se Joakim Eriksson lämna. Det är viktigt att lyfta fram hur många bra saker han faktiskt har gjort för Djurgården genom åren, både som spelare och sportchef. Han var lagkapten på isen när klubben tog klivet upp från Hockeyallsvenskan, han har två SM-guld med stockholmarna – och som ledare i organisationen var han en stor del i att mesta mästarna tog sig till en rafflande SM-final mot Frölunda via ett vasst lagbygge. Trots att de senaste åren har gått åt fel håll, där speciellt 2021 på många sätt har varit en mardröm, så känns det inte schysst att låta det negativa överväga allt det positiva som Eriksson också har stått för. Han fick knappast avsluta på topp, men det finns många ljusglimtar längs resans gång som vi för alltid borde hålla nära våra djurgårdshjärtan. I slutändan så är inte Eriksson enskilt ansvarig för det här haveriet. Det finns många anledningar att kritisera styrelsens roll i den här historien också. Även där skulle det behövs förändringar för att klubben ska få en ärlig nystart.
