Fem frågor efter uttåget ur CHL
Djurgården avslutade inte CHL-turneringen med flaggan i topp. I returmötet med Mountfield åkte laget på en tung 0–3-förlust, vilket betyder att stockholmarna missar finalplatsen. Här är fem frågor efter den svaga insatsen.
Var fanns vinnarskallarna?
Det är 19 år sedan Djurgården senast vann en stor titel. Tyvärr märktes det inte alls i den här semifinaldrabbningen. Gästerna gjorde några tafatta försök att överlista tjeckerna, men den där inneboende glöden som krävs för att vända ett tvåmålsunderläge fanns inte alls. Den enda som egentligen visade någon form av vilja var burväktaren Niklas Svedberg. Men han var tyvärr smärtsamt ensam om det. Ärligt talat var den här trubbiga avrundningen på CHL-turneringen en pinsam historia för Djurgårdens del. Mountfield kändes smartare, vassare och ödmjukare. Läge för stockholmarna att rannsaka sig själva efter de här två bottennappen.
Hur föll DIF i fällan igen?
Ja, den här utskåpningen började tyvärr på Hovet för en vecka sedan. Redan då spände nämligen Mountfield sina defensiva och taktiska muskler och utmanövrerade Djurgården fullständigt. Med det färskt i minnet borde stockholmarna haft ett betydligt starkare motgift mot tjeckernas spelsystem. Samtidigt ska vi inte ta ifrån det faktum att Mountfield har gjort det bra i försvarsspelet med både hög disciplin och stark arbetsmoral. Men det går inte att undgå Djurgårdens bleka insatser. Det offensiva spelet har varit snudd på obefintligt, och de långa anfallen totalt bortblåsta. Även om mesta mästarna hittade bättre vägar genom mittzonen under den andra matchen var det tvärstopp efter blå. Man kom ingenstans mot ett samlat hemmaförsvar.
Vad innebär förlusten?
Djurgården har utåt sett uttalat riktigt höga ambitioner med den här säsongen. Efter SM-finalförlust i våras är det knappast konstigt att kraven är höga. Och att ta sig hela vägen till en semifinal i CHL är starkt. Samtidigt är frågan hur dessa två bleka insatser mot Mountfield påverkar gruppen både kort- och långsiktigt. De senaste åren har laget fallit på målsnöret två gånger om i SHL – och självklart ställer det vissa frågor till klubben och spelarna. Varför räcker vi inte till hela vägen? Med tanke på att Djurgården parkerar på en svag åttondeplats i ligan måste laget skaka av det här svidande nederlaget direkt. Formsvaga Linköping väntar nu på torsdag. Ett bra tillfälle att studsa tillbaka på vinnarspåret och påbörja en fin segersvit.
Hur är läget med duon?
Som om det inte vore nog att Djurgården åkte ur turneringen tvingades även Alexander Holtz och Dick Axelsson att kliva av matchen i Tjeckien. Med tanke på att skadeläget äntligen har börjat ljusna för mesta mästarna är det här ett oerhört frustrerande mönster som fortsätter att upprepa sig gång på gång. Hur status är för anfallarna är i nuläget oklart, men stockholmarna är i behov av positiva besked kring duon. De kommande veckorna är oerhört viktiga för Djurgårdens del – och laget måste börja klättra i tabellen nu för att säkra en direktplats till slutspelet. Med ännu fler spelare på skadelistan ser den tabellresan betydligt svårare ut.
Vad går att ta med sig?
Nej, det finns inte speciellt många ljusglimtar från den sista semifinalmatchen mot tjeckerna. Men det var ändå några guldkorn som Djurgården kan försöka att fokusera på för att balansera upp den bleka insatsen. Bland annat fortsätter laget att teka riktigt bra – och vann med övertygande 37–24 i cirklarna. Dessutom var målvaktsspelet, med Niklas Svedberg mellan stolparna, ett starkt och tryggt inslag och han kan inte på något sätt lastas för nederlaget. Utöver det blixtrade gästerna till i powerplay och hade rätt bra tryck mot hemmalagets kasse när de spelade runt pucken. Hade bara det där stolpskottet i inledningen av mötet styrts in hade kanske matchbilden sett annorlunda ut.
