Fem frågor efter viktiga vändningen
Djurgården var riktigt illa ute, men vaknade upp i sista stund och vände 1–3 till 4–3 efter mål av Marcus Krüger i förlängningen. Här ställer vi oss fem frågor efter den galna matchen mot Karlskoga.
Vilken matchbild var det?
Två bottenlag mot varandra brukar alltid vara lika med ångest. Och nog märktes det på spelet, då kvalitén var allt annat än hög. För Djurgårdens del fick laget en chockstart när Hugo Hävelid mycket olyckligt tappade pucken över sig till 0–1 redan efter drygt en och en halv minut. Även om gästerna kom tillbaka efter ett snyggt solomål från Daniel Glad, så var den gemensamma insatsen från stockholmarnas sida riktigt risig. Slarv i uppspelen, stora problem med att kontrollera Karlskogas omställningar och ett rent av slappt anfallsspel utan vare sig glöd eller energi. Det var inte förrän det återstod några minuter kvar av ordinarie tid som DIF vaknade till liv. Först skickade Wiktor Nilsson in 2–3 i en nästintill öppen kasse, sedan pricksköt Linus Klasen 3–3 med en minut kvar. Och väl i förlängningen stänkte Marcus Krüger in segermålet efter 14 sekunder. Två livsviktiga poäng.
Hur står det till i truppen?
Nej, det krävs knappast ett tränat hockeyöga för att se att något inte stämmer i truppen. Spelarna ser mest ut att åka runt utan varken mening eller mål – rädda för att ta tag i sakerna och leda via exempel. En sekvens som verkligen belyser att något är ruttet var när en Karlskoga-spelare slashade Hugo Hävelid över bröstet och knappt någon av Hävelids medspelare reagerade. Rejäla varningsklockor på det. Och när det gäller Johan Garpenlövs ställning i truppen så har han, enligt flera uppgifter till Djurgården Hockey-sektionen här på SvenskaFans, tappat omklädningsrummet och de ledande spelarna. Om så är fallet måste man självklart fråga sig om det ens är möjligt att fortsätta på den inslagna vägen? Nog för att Djurgården sprattlade till och vann mot Karlskoga, men det tar knappast bort klumpen i magen. Känslan är tyvärr att något drastiskt måste ske på ledarsidan.
Vad är målvaktsstatusen?
Det är mycket som inte stämmer med dagens Djurgården. Försvarsspelet är för slarvigt och nonchalant – medan anfallsspelet saknar energi och är rejält uddlöst under längre perioder. Och målvaktsspelet då? Är kanske den värsta biten av alla. Även om vi inte ska haka upp oss allt för mycket vid Hugo Hävelids tavla vid 0–1 så blir den aktionen ändå rätt talande för hur läget ser ut. Till slut lämnade Djurgårdens burväktare isen med en räddningsprocent på 85, då han tog 17 av 20 skott. Det innebär att han nu står på 88,64% den här säsongen – medan hans målvaktskollega Viktor Andrén är nere på skrämmande 86%. Låt oss tala klarspråk: det här kommer inte att hålla. Enligt uppgifter till vår redaktion så kikar Djurgården över målvaktssidan, men det återstår att se om det finns ekonomiskt utrymme att göra något. Det börjar bli allt mer akut, då duons siffror är i botten.
Vad vore laget utan Krüger?
Det är läskigt att föreställa sig vad Djurgården hade gjort utan sin lagkapten. Så många gånger som han har burit laget på sina axlar, det går knappt att hålla räkningen längre. Mot Karlskoga såg han först till att teka fram pucken till Daniel Glads 1–1-mål, därefter var han med till förarbetet till Linus Klasens viktiga kvittering. Sedan rundade Krüger av kvällen med att själv smälla in segerpucken efter en fin uppåkning från Pontus Johansson, som glänser med sin skridskoåkning. Och det segervrålet som Krüger kastade ur sig i Nobelhallen – vilket enormt hjärta han har för klubben. Om det är någon som kommer att lyckas vända den här skiten så är det nummer 32. Som han kämpar och sliter – trots att han för övrigt dragits med en skada senaste tiden – i varje byte, i varje närkamp. Att han dessutom får peta in ett gäng poäng betyder självklart mycket det också.
Ljusnar äntligen skadeläget?
Många saker måste stå rätt nu för att Djurgården ska påbörja sin klättring uppåt i tabellen. En punkt som är en av de absolut viktigaste är självklart att laget får hålla sig skadefritt. Mot Karlskoga kunde DIF matcha hela truppen – då även John Norman var tillbaka i spel efter att han missat fyra raka möten. Glädjande nog klev han in direkt och stod för två assist, så hans poängsuccé fortsätter. Ett annat viktigt inslag var att Pontus Johansson åter igen lånades in från Frölunda, backen ser ut att stanna minst fram till det kommande landslagsuppehållet nästa vecka. Däremot måste det sättas ett stort frågetecken kring Olle Liss. I förra mötet med Almtuna fick han bara fyra minuters istid. Mot Karlskoga? Inte en enda sekund. Känslan är mer och mer att en skilsmässa börjar närma sig, det är svårt att se att Liss tålamod räcker så länge till. Han gjorde trots allt 22+25 förra säsongen.
