Fem punkter efter kraschlandningen
Djurgården var helt under isen i den första kvalmatchen – och fick se sig besegrade med 2–4 inför en besviken hemmapublik. Här är fem punkter efter den blytunga starten på kvalspelet.
Sämst när det gäller
Det är ett återkommande tema som upprepar sig gång på gång på gång. När det drar ihop sig och verkligen gäller något så faller Djurgården igenom. Den första kvalmatchen mot Timrå – med hemmaplansfördelen i ryggen – var inget undantag. Var var Rhett Rakhshani? Filip Cederqvist? William Eklund? Eric Gelinas? Dick Axelsson? Marcus Sörensen? Cameron Schilling? Äh, var var ALLA någonstans? Vem fan leder truppen på isen? Det vi fick bevittna på Hovet var en mental kollaps från ett helt lag – en gameplan som aldrig gick i lås, utan bara ett gäng rädda, nervösa spelare som inte kunde slappna av och spela ut. Även om det hade funnits en viss förståelse för en trevande inledning på den här matchserien var det här något annat. Något betydligt värre. Rycker inte samtliga upp sig kommer det här att sluta riktigt illa för mesta mästarna. Det är kniven mot strupen från och med nu.
Äntligen powerplay-mål
Till det positiva då. Dels värmde det i klubbhjärtat när Emil Berglund skickade in 1–0, efter en strålande passning från Tim Söderlund. Och det måljublet från supportrarna på plats är exakt den typen av energi som Djurgården måste fånga, stoppa i en ask och ta fram tills på måndag. Samma sak gäller den lättnad som gruppen säkerligen kände när den vidriga powerplay-torkan äntligen fick ett slut när Dick Axelsson styrde in 2–4 med hjälp av skridskon efter ett bra inspel från Eric Gelinas. Efter 21 raka PP utan nätrassel så satt den förbannade gummitrissan till sist. Och nog kan det visa sig bli oerhört viktigt inför fortsättningen. Även om matchen i sig var ett enda stort snedsteg kan ändå Djurgården ta med sig det trendbrottet och bygga vidare. Förhoppningsvis får laget ett par powerplay till att jobba med på måndag. Endast ett numerärt överläge under hela första kvalmatchen var i underkant. Det märktes att domarna lät en hel del passera åt båda hållen.
Det obefintliga tålamodet
Var det stundens allvar? Självklart. Men det gör det inte mindre smärtsamt hur pass stressat och ofokuserat Djurgården faktiskt uppträdde i matchen. Till skillnad mot Timrå – som hela tiden höll hemmalaget på utsidan och stängde mittzonen från obehagliga omställningar – var det öppen gata rätt in i Djurgårdens zon. Ärligt talat. Hur många två mot en och till och med tre mot en släppte stockholmarna? Lagets oförmåga att hålla ihop gruppen i spelet utan puck var nästan fascinerande att beskåda. Och framåt? Där saknades den tunga forecheckingen, den där elektriska energin i varje byte och attacken mot kassen. Istället för samlade anfall så kom Djurgården ensamma mest hela tiden och gjorde det onödigt enkelt för Timrås försvarare. Nej, mesta mästarna uppträdde inte som ett lag i den första kvalmatchen. Och det i sig är nog det mest upprörande och oroande av allt.
Flera stora förändringar
I takt med att matchen gled Djurgården ur händerna så valde Joakim Fagervall att pusha fram en del förändringar. En av dem var att låta Sebastian Strandberg nöta bänk i jakten på en reducering – en annan att vaska om både på back- och forwardssidan, där bland annat Eric Gelinas och Marc-André Gragnani splittrades. Med tanke på hur det såg ut så var det nödvändigt. Samtidigt finns det en stor risk att ommöbleringen skapar en osäkerhet i gruppen. Kedjorna hade till viss del satt sig inför den här matchen – på pappret såg det lovande ut. Nu blir det plötsligt panik i lägret, där känslan är eller blir att kemin mellan vissa spelare är som bortblåst. Det blir väldigt intressant att se hur Fagervall matchar sitt gäng på måndag. Förhoppningsvis vågar han ändå nöta på med de linor som startade i matchen. De har funkat förut. Helt nya konstellationer nu känns alldeles för sent.
En förlorad målvaktskamp
Den absolut tyngsta fördelen i matchserien – som de flesta experter har varit rörande överens om – är Djurgårdens målvaktssida. I varje genomgång har Alexander Salak och Mantas Armalis lyfts fram som tungan på vågen för stockholmarna, men i den första kvalmatchen blev det inte så. Även om Salak inte hade speciellt mycket att säga till om på 1–1, så smet 1–2-målet retligt in mellan benen och 1–4 var en rejäl tavla från tjecken. Samtidigt så klev Timrås Jacob Johansson fram och räddade 23 av 25 skott, även om allt för få kom från skottsektorn. Med detta på bordet så är frågan om Mantas Armalis kastas in i kassen redan nu på måndag. Dels för att Salak inte var riktigt påkopplad (men han hade också dålig hjälp av sina försvarare), men också för att ett målvaktsbyte kan vara en språngbräda till ett viktigt trendbrott för DIF. Det skulle inte vara helt förvånande om Joakim Fagervall spelar ut det kortet i den andra kvalmatchen. Armalis har ändå fina siffror (totalt 92,3%) mot Timrå den här säsongen.
