Fem punkter från nya bortaförlusten
Djurgården har det fortsatt tungt i sitt grundspel – vilket också blev lagets fall mot Södertälje under fredagskvällen. Vi samlar ihop fem punkter från den svidande 1–3-förlusten i Scaniarinken.
Bristerna i offensiven
Offensivt så kuggar det verkligen inte i för Djurgården den här säsongen. Nog för att laget har presterat fina siffror i powerplay – men i fem mot fem är det faktiskt tvärstopp. Och både första- och andrakedjan, de som ska vara själva loket i lagbygget, får inte till det framåt. Det jobbas alldeles för mycket utsida, allt för få parkerar framför motståndarnas kasse – vilket blev extra tydligt mot Södertälje. Det är för bekvämt, helt enkelt. I tredje valde Joakim Fagervall att vaska om i kedjorna, vilket gav effekt direkt när Liam Öhgren (som var pigg och vågade utmana SSK under matchen) skickade in 1–1. Men att Djurgården tvingas till akuta kedjeändringar för att få fart på grejerna är ett underbetyg.
Problem med frilägena
I en så pass jämn match som mötet med Södertälje ändå var – även om hemmalaget överlag gjorde en bättre insats – så måste man ta tillvara på lägena som uppstår. Om Djurgården gjorde det? Knappast. Tim Söderlund fick ett gyllene tillfälle när han revs ner och tilldelades straff i mittperioden, men hans dragning i det efterföljande straffslaget lyckades inte. Sedan hade Daniel Brodin ett friläge efter bra jobb i boxplay, men han bommade olyckligt nog hela målet. Det här mönstret börjar tyvärr kännas igen, ineffektiviteten är ett återkommande tema i matcherna. Det är som att spelarna saknar det sista i de avgörande lägen, som att självförtroendet inte riktigt är där. Det i sig är oroande.
Löftets enorma betydelse
Många underpresterar i dagens Djurgården, det är tyvärr få som reser sig över förväntningarna och överraskar på ett positivt sätt. Carl Lindbom är dock ett kraftigt undantag. Burväktaren fortsätter att rada upp superinsats efter superinsats, så även mot Södertälje. 28 av 30 skott räddade 19-åringen, han stannade på fina 93,33%. Och Djurgården ska vara extremt tacksamt att löftet har haft den explosionsartade utveckling han visat upp under säsongsinledningen. Utan den extrema formkurvan hade laget inte varit i närheten av nuvarande toppstrid, så pass ihåligt har grundspelet tyvärr varit. Förhoppningsvis får Lindbom lite välförtjänt vila i morgon mot Vita Hästen. Det är dags att lufta Matthew Galajda igen.
Den nuvarande situationen
Djurgården är trea i tabellen, har tre poäng upp till serieledaren MoDo. Och det utgångsläget gör hela situationen ännu märkligare. För någonstans så är det ändå något som verkligen inte stämmer hos laget just nu. Av de tolv matcher som mesta mästarna har lirat är det bara ett par stycken (om ens det) som faktiskt går att stoppa i det positiva facket rent spelmässigt. Siffrorna pekar åt helt fel håll, statistiken säger snarare att Djurgården är ett mittenlag. Och den trenden måste brytas omgående. Stockholmarna kliver in i en viktig period nu. Lördagsmötet med Vita Hästen är ett bra tillfälle att studsa tillbaka. Och på onsdag väntar första derbyt mot AIK. Blir det två raka torsk så är plötsligt krisen här på allvar. Det får bara inte hända.
Tillskotten som tillkommer
Att kritiska röster börjar att höjas allt mer är knappast någon överraskning med tanke på hur ostrukturerat och identitetslöst grundspelet ser ut. Och det är just där som Djurgården måste börja skruva fram något nytt och bättre. Inom den närmaste tiden får laget in pucktrollaren Linus Klasen (debuterar nog mot Vita Hästen) och klassbacken Stefan Elliott (ansluter 2 november) – och det kan förhoppningsvis ge en rejäl skjuts framåt. Samtidigt är det svårt för enskilda spelare att komma in och påverka när det handlar om så grova systemfel i spelsystemet, där måste istället ledarstaben och spelarna komma samma och peka ut en ny väg. K-G Stoppel har för övrigt bekräftat att det jagas en tredje länk i tränarbåset. Om inte nuvarande duo kan lösa detta, kan kanske en ny röst med nya idéer vara nyckeln.
