Fem punkter från bleka derbyinsatsen
Djurgården inledde riktigt starkt, sedan hände det som inte fick hända när Marcus Krüger klev av skadad. Efter det tappade djurgårdarna allt och föll till slut med 0–3 mot AIK. Här är fem punkter efter besvikelsen på Hovet.
Lagkaptenens nya skada
Jaha, då var det dags igen. I ytterligare ett derby tvingades Marcus Krüger att bryta matchen, den här gången efter att han åkt på en smäll i den första perioden. Med tanke på att han inte var puckförande i situationen och att han träffades i huvudet är frågan varför det inte renderade i en utvisning? Djurgårdens lagkapten kom aldrig ut till mittperioden – och det var också då som raset började för DIF, som släppte in tre raka mål efter flera individuella misstag. Krügers betydelse för det här laget är enorm, samtidigt är det jobbigt att se hur vilsna hans lagkamrater blir när han inte befinner sig på isen. Det är bara att hoppas att lagkaptenen är tillbaka så snart som möjligt, enligt Michael Holmqvist ”ska det vara bra”, så vi håller tummarna. Utan Krüger känns drömmen om SHL helt död, tyvärr.
Nollade i två raka derbyn
0–3 i den här matchen, 0–3 i derbymötet innan. Djurgården har blivit totalt utmanövrerade av AIK den här säsongen och torskat tre av de fyra derbymatcherna mellan lagen. Att DIF blir nollat två gånger i rad, det är under all kritik. Även om AIK:s målvaktssida är den vassaste i hela Hockeyallsvenskan, så måste det finnas en helt annan desperation hos djurgårdarna. Frågan är vad som egentligen hände med energinivån efter den första perioden? Under matchens första tjugo öste Djurgården på och ägde tillställningen, spelade fysiskt (vilka proppar av Daniel Glad) och hade kontroll över pucken, det var bara målet som saknades. Men efter det? Ängsligt, osäkert, energifattigt. AIK fick matchen precis dit de vill, likt tidigare möten. Allt för många tongivande spelare fortsätter att svika när det verkligen gäller. Det håller inte att få ut så lite av tilltänkta stjärnor.
Ineffektiviteten i offensiven
Djurgården inledde matchen med två raka powerplay, men fick ingen utdelning efter ett trevande – ja, snudd på svagt numerärt överläge. Och efter tjugo minuter hade djurgårdarna 18–4 i skott, men fortfarande 0–0 på tavlan. Det känns lite som säsongens förbannelse, på något sätt. Pucken vill inte in, effektiviteten är sällan där. Och framförallt så saknar Djurgården den rätta närvaron kring motståndarnas kasse. Allt för ofta står det ingen framför mål och skymmer, allt för ofta vänds det ut mot sarghörnen istället för att vika in rakt mot kassen. När spelare som Olle Liss, Anton Gradin och Daniel Brodin inte kliver fram och gör målen, då blir det tunt värre. Och ska vi vara ärliga har det varit många som inte har producerat i linje med sina höga löner. Det blir en jobbig ekvation att lösa. Och nyförvärvet John Dahlström? Forsatt osynlig. Det är dags att leverera nu.
Nyförvärvets debutmatch
Han blev klar för Djurgården i går under deadline day och under fredagen kastades han direkt in i hetluften i ett känslosamt derby. Det måste ha varit ett galet dygn för backen Kalle Loponen, som bildade backpar med Edvin Hammarlund. Tittar vi på finländarens debut gjorde han inte speciellt mycket väsen av sig, vilket i sig inte behöver vara dåligt för en back. Totalt fick han en istid på tretton minuter och noterades för ett skott på mål, till det mer negativa var han inne på ett mål bakåt. Det är svårt att avgöra så mycket efter det här mötet, speciellt när det handlar om ett derby. Men han följde med bra i anfallen, hade posivit effekt på spelet sett till hans underliggande siffror. I vilket fall, nu är debuten gjord. Förhoppningsvis växer Loponen fort in i sin roll i Djurgården och kan få ut ännu mer av sina offensiva uppsidor. Känslan är att det finns mer att hämta där, än det han visade upp i Västerås.
Fortsatt skakigt i truppen
Nej, det blir ingen lugn och ro när det gäller frånvaron i laget. Till mötet med AIK var Albin Grewe tillbaka och han såg pigg ut, nosade sig fram till flera farliga lägen. Dessutom gjorde Axel Andersson comeback och Carl Lidö var tillbaka i kassen och gjorde en helt okej insats (räddade 23/26 skott), men inte mer. Men istället för att kunna bygga vidare med fler lirare på plats igen föll Ludvig Rensfeldt bort på grund av sjukdom. Och Fredrik Schlyter dras med en skada – och Marcus Krüger klev som vi alla vet av matchen. Det är ständigt "en in och en ut"-principen för Djurgården, vilket skapar rätt knepiga förutsättningar. Glädjande nog är John Norman nära spel, även Calle Odelius tar kliv framåt. Och Alexander Ytterell ska testa under nästa vecka för att se om det håller. Nog för att man alltid får räkna med skador och bortfall. Men kan DIF bara få lite andrum innan slutspelet och få lira ihop bästa tänkbara kedjor kan det bära riktigt långt. Låt det få ske nu, efter flera år av skadekaos.
