Fem tankar efter bortaförlusten
Ett skadeskjutet Djurgården gästade Luleå under lördagen. Trots att bortalaget fick den bästa starten kunde hemmalaget vända på siffrorna och slutligen vinna med 4–1. Här kommer fem tankar efter nederlaget.
SKOTTSTATISTIKEN
Ja, herregud. Djurgården jobbar som sagt med riktigt tunga skador just nu – men måste självklart göra det bästa av situationen ändå. Tyvärr speglade det sig inte alls i skottstatistiken mot Luleå. Bortalaget lyckades bara få 21 skott på mål, men det är ändå inte det mest nedslående. Laget hade hela 18 skott utanför mål, vilket är allt annat än godkänt med tanke på den totala skottmängden. När man ställs mot en målvakt som Joel Lassinantti, som just nu ligger tvåa i hela målvaktsligan, måste man kunna utmana betydligt mer för att få hål på honom.
Luleå försvarade sig bra – och hade även spelövertaget sett till matchbilden. Det gav Lassinantti andrum, vilket gjorde att han i slutändan inte hade en speciellt svettig match att blicka tillbaka på. Djurgården hamnar, likt tidigare mot defensivt skickliga lag, längs med sarghörnen. Och som vi alla vet görs det knappast några mål från de positionerna. Laget vägde helt enkelt för lätt under matchen, gjorde sig inte tillräckligt obekväma – vilket i sin tur ledde till svaga och ointressanta skottlägen.
ADAM FALK
Mitt i denna katastrofala skadekarusell som vägrar att sluta snurra har 18-årige Adam Falk fått chansen tillsammans med Jakob Lilja och Daniel Brodin. Och som han har tagit den. Den smarte och spelskicklige centern har under de två senaste matcherna klivit fram och gjort både sin första SHL-assist och sitt första SHL-mål. Det är knappast optimalt att en så pass ung och oerfaren spelare ska lira på en så betydelsefull position, för det är inte på något sätt hållbart i längden.
Men det tar knappast ifrån Falk det faktum att han har gjort det riktigt, riktigt bra den senaste tiden. Det är tydligt att talangen har växt med ansvaret och både mot Luleå och Skellefteå visade han upp att han vill stanna kvar på SHL-nivå säsongen ut. Är likt sin pappa Nichlas Falk en väldigt smart ishockeyspelare som läser spelet på ett föredömligt sätt. Om Adam kan bygga på med mer erfarenhet och styrka kommer han att bli en rejäl tillgång i framtiden. Den saken är verkligen säker.
UTVISNINGARNA
Robert Ohlsson var inne på det i förlustmatchen mot Färjestad, hur bränsletanken tog slut på grund av alla utvisningar. Även i mötet med Luleå passade bortalaget på att sitta i botbänken alldeles för ofta. Som så många gånger förr kom raset i mittperioden för Djurgårdens del, och allting inleddes med att Luleå kvitterade till 1–1 i powerplay. Efter det var det som att proppen var ur för hemmalaget, som också gasade om i den andra perioden och tog ledningen med 2–1. Redan där kändes tyvärr matchen helt körd för Djurgården, vars största möjlighet att knipa poäng var att leva på sitt inledande mål i den första perioden.
Den här odisciplinen som laget visar upp är tyvärr ingenting nytt. Vi har sett den i olika skepnader den här säsongen: men det återkommande temat är att allting faller tillbaka på spelarna själva. De tar inte riktigt det grundläggande jobbet, de gör inte det där lilla extra som krävs för att vinna hockeymatcher. Ledarstaben har diskuterat det här attitydsproblemet många gånger förr, men ingenting tycks hända. Även om laget går in i bättre perioder faller de snabbt tillbaka i gamla synder igen. Här måste vi självklart sätta ett frågetecken kring ledarskapet. Varför lyckas inte staben bättre med just den här frågan?
TABELLSITUATIONEN
Under den senaste månaden har Djurgården sjunkit som en sten i tabellen. Saker och ting har inte klaffat i spelet, vilket dels kan skyllas på alla skador – men också på att andra spelare inte kan svara upp till de krav som ställs på dem. Med ännu en förlust i bagaget står just nu Djurgården på en sjundeplats i tabellen, med 38 inspelade poäng. Blickar vi uppåt (ja, helst inte neråt tack) så är det endast sju poäng upp till tabellettan Luleå. Viktigt att notera i sammanhanget är att Djurgården har en match mindre spelad, vilket är guld i ett sådant här utsatt läge.
Med en utjämnad tabell i antalet spelade matcher skulle en vinst betyda att laget tar sig upp på 41 poäng, och där hittar vi Linköping och Växjö på samma poängskörd på plats fyra respektive fem. Vad jag vill ha sagt med hela den här harangen? Tja, att det inte på något sätt är kört. Även om utgångsläget har försämrats så har Djurgården fortfarande rejält med häng på topplagen. När nyckelspelarna återvänder från skadorna är jag övertygad om att det vänder.
Men fram tills dess måste laget slåss om varje poäng som att det vore ren överlevnad. Raset får inte bli för stort, vilket det oroväckande nog har varit den senaste tiden. Lyckligtvis hade Djurgården redan skrapat ihop tillräckligt med poäng för att stävja den negativa situationen, men nu är reservtanken slut. Att vinna betydligt fler matcher nu är enda alternativet. Tycker ändå, trots skadesituationen, att Djurgården har varit med bättre än väntat rent resultatmässigt. Mot Luleå kom blott den andra torsken för säsongen där Djurgården förlorat med två mål eller fler. Rätt starka siffror, även om hedersamma uddamålsförluster inte gör någon glad här i världen.
POWERPLAY
Under tre raka matcher har Djurgårdens spel i numerärt överläge stått helt still. Även i mötet med Luleå blev det ingen utdelning, så den tunga trenden fortsätter. Överlag känns powerplay oinspirerat och energifattigt: som att den där udden saknas. Tar vi en titt i statistiken är det tydligt att avsaknaden av Josefson är brutal. Sedan han försvann från laguppställningen har Djurgården nämligen en powerplay-statistik på 5,88%. Det finns bara ett lag som är sämre i hela ligan, Mora på skräckinjagande 0%.
Så! Vad är den stora skillnaden i powerplay just nu? Jo, med Josefson saknas den där renodlade speluppläggaren som både kan driva in pucken i den offensiva zonen – men även leverera den med precision och fart till sin lagkamrater. Just det där navet är livsviktigt för ett powerplay: det behövs verkligen någon som styr och ställer och som får uppställningen att nagla sig fast i den offensiva zonen. Just nu är det ingen som bär den rollen på det sättet som Djurgården behöver.
Vi förstod alla att Josefsons frånvaro skulle bli tuff, men att den har tagit Djurgården från det bästa laget i powerplay till det näst sämsta gänget i hela ligan är anmärkningsvärt på flera sätt. Och det vittnar tyvärr om att Djurgården har förlitat sig alldeles för mycket på en enskild spelare.
