Fem tankar efter bortaförlusten
Djurgården hämtade ikapp – men föll till slut mot tabelljumbon Linköping med 4–5. Det innebär att mesta mästarna ligger sist i en haltande SHL-tabell. Här är fem tankar efter den tunga förlusten.
BOBBY NARDELLA
Backlånet fick en riktigt tung start i sin debutmatch med Djurgården. Redan i det första bytet så gav han bort pucken, vilket ledde till en snabb omställning för Linköping och 1–1 på måltavlan. Därefter skickade han pucken över sargen och fick sätta sig i utvisningsbåset och se hur hemmalaget drog ifrån till 4–2. Till Nardellas försvar har han inte spelat match på ett halvår, så självklart finns det förståelse för att det är rejält ringrostigt just nu. Samtidigt går det redan nu att ringa in hans defensiva spel som en högrisk, så det finns mycket att jobba på för amerikanen.
Med det sagt så revanscherade han sig i den tredje perioden. I powerplay gick det nämligen att se betydligt mer av hans fina uppsidor – och hans spelsinne lyste igenom på ett positivt sätt när han fördelade pucken till lagkamraterna som point. Som grädden på hockeymoset såg han även till att vara delaktig i 4–4-kvitteringen, när han hittade fram till Sebastian Strandberg som la en tjusig passning vidare till Manuel Ågren framför kassen. Det finns helt klart potential hos Nardella, som mycket väl kan bli en bärande spelare för Djurgården när han fått fler SHL-matcher i sig.
DISCIPLINEN
Matchen mot Oskarshamn gav en eftersmak av att Djurgården skänkte bort poängen. Möte med Linköping var inget undantag. Lagets svaga disciplin har straffat sig hårt de senaste omgångarna – och ärligt talat känns det på något sätt rättvist. Djurgården tar helt enkelt för dåliga beslut i rinken, där speciellt utvisningarna spelar en avgörande roll för matchbilderna. Tobias Björnfots matchstraff för kneeing (lär bli avstängning) kändes sjukt onödigt – och där någonstans så tappade gästerna taktpinnen, vilket Linköping utnyttjade till max via två baljor under mittperioden.
Och när bortalaget väl hade hämtat ikapp sitt tvåmålsunderläge så slarvade man bort allting genom att vara alldeles för veka framför egen kasse. Ser man till den ishockey som Djurgården presterar i fem mot fem-spelet finns det anledning att tro att den här säsongen kan bli lyckad. Men det är alla förbannade utvisningar och märkliga beslut med pucken som sänker laget till en bottennivå just nu. Kan spelarna – och ledarstaben – få bukt på alla individuella misstag och övertramp i regelbok så är så extremt mycket vunnet. Det är dags att skärpa till sig.
POWERPLAY
Två av Djurgården fyra mål kom via numerärt överläge – och det var inga dåliga baljor som stockholmarna skakade fram. 4–3-baljan föddes genom ett blixtsnabbt passningspel, där Alexander Holtz visade sin mångsidighet när han hittade fram till en helt ren Dick Axelsson som bara kunde sprätta upp pucken i nättaket. Just Holtz har verkligen visat under säsongsinledningen att han är redo att driva Djurgårdens anfallspel och vara den där offensiva ledaren som laget behöver. Det märks att han är ett år äldre nu och har mer rutin att falla tillbaka på.
Det andra PP-målet var ännu vackrare, där speciellt Strandbergs diagonalpassning fram till Manuel Ågren var något alldeles extra att beskåda. Även skönt att Ågren fortsätter att hitta nätmaskorna och producera framåt. Den vindsnabbe forwarden har inte varit lika tongivande som han var i våras, där han kunde dominera anfallszonen på ett imponerande sätt. Hittills har vi sett mindre punktinsatser från Ågren, han har blixtrat till då och då. Det finns en växel till för honom att lägga i.
MÅLVAKTSSPELET
Efter den starka inledningen har Djurgårdens målvaktsspel tyvärr haft mer att önska de senaste omgångarna. Niklas Svedberg kom inte upp i nivå mot Oskarshamn – och Mantas Armalis hade verkligen ingen bra dag på jobbet mot Linköping. Överlag har Armalis sett osäker ut i kassen den senaste tiden, med alldeles för många returer och fladdriga ingripande som resultat. Under torsdagskvällen var det ett antal mål som han borde ha stoppat: och räddningsprocenten på 82,76 berättar rätt mycket om hur svettigt han hade det mellan stolparna.
Magkänslan säger att Svedberg kommer att få chansen mot HV71 nu på lördag. Men förhoppningen är självklart att Armalis bara har hamnat i en kortare svacka som han snabbt tar sig ur under nästa vecka. Kapaciteten finns – det vet vi sedan tidigare. Samtidigt har han en hel del att bevisa efter förra säsongens tunga historia i Skellefteå. Hur som helst behöver Djurgården två riktigt stabila målvakter för att laget ska lyfta ur bottenträsket. Det finns inte utrymme för så svaga insatser som den Armalis stod för mot Linköping. 24 räddningar på 29 skott är inte godkända siffror.
MITTPERIODEN
Ja, men vi fortsätter väl att tjata om Djurgården kassa mittperioden en liten stund till. Innan mötet med Linköping hade mesta mästarna vunnit en av fem andraperioder den här säsongen. Under torsdagskvällen växte den siffran till en av sex. Det är verkligen som att Djurgården går ner sig mellan matchminut 20 till 40 – och att laget tappar både skärpa och disciplin i ännu större utsträckning under just den tidsperioden.
Självklart är det svårt att sätta fingret på varför laget faller igenom så uppenbart under mittperioderna – även om det till viss del går att härleda till att spelarna inte kan gå max på sin spelidé under tre raka perioder. Minst en av perioderna måste (nåja) kanske bjuda på en energifattigare ishockey för att spelarna ska kunna samla kraft för en stark sista period. Vi vet ju sedan tidigare att Djurgården är ett strålande lag när de är påslagna, men också hur vilsna de kan vara när farten inte finns där.
Läs även: Positiva nyheter från skadade backen
