Fem tankar efter bortavinsten
Djurgården är bara en seger från semifinal. Efter en gedigen bortamatch i den fjärde kvartsfinalen lyckades laget vinna med 4–2. Här är fem tankar efter den blytunga vinsten.
AXEL JONSSON-FJÄLLBY
Inför kvartsfinalserien sa den explosive anfallaren att han är ”lite av en slutspelsspelare”. Med tanke på den tunga grundserie han har i backspegeln var det ett rätt kaxigt uttalande från 21-åringen: och helt ärligt har det funnits en hel del för honom att bevisa den senaste tiden. Men i det fjärde mötet med Skellefteå visade han verkligen att de där orden inte bara var tomma.
Likt förra säsongen – då han gjorde stor succé – lurpassade Jonsson-Fjällby och högg när försvararna stod för ödesdigra misstag. Nu när självförtroendet är på plats igen för anfallaren gjorde han inget misstag i duellerna mot Gustaf Lindvall i Skellefteås målbur. Om det är någon spelare som Djurgården har ett enormt sparkapital att hämta hos så är det Jonsson-Fjällby. När han väl blixtrar till kan han avgöra matcher till sitt lags fördel.
Det tål att upprepas hur beundransvärt det är att anfallaren har fortsatt kriga på trots att målen har uteblivit. Ett tag kändes det som att han skulle placeras i frysboxen, men det var då det slutligen lossnade för honom. Även om han fortfarande har en väg att vandra till gammal hederlig storform så är det uppenbart att det är en effektivare, gladare och mer energisk spelare vi har att göra med nu.
BACKSPELET
Även om misstagen kom under matchens gång så stod Djurgårdens backar för en fin insats. De täckte massor av skott och jobbade uppoffrande när Skellefteå pressade på. Linus Hultström och Jason Garrison visade vägen med ett vägvinnande spel – där Hultström gjorde det han är bäst på: nämligen att sätta upp spelet och bidra framåt med offensiva lösningar. Samtidigt visade Garrison varför han har hundratals NHL-matcher på sitt CV. Kanadensaren var rejäl i sitt spel och kändes som en trygg och stabil fyr som lyste upp när mörkret hopade sig under vissa perioder av matchen. Istiden landade på totalt 23 minuter och fyra sekunder för stjärnbacken. Och han förtjänade verkligen att få spela varje sekund.
Utöver förstafemmans backpar gjorde även Olle Alsing och Tom Nilsson det stabilt: och Jesper Pettersson (som blockerat sju skott det här slutspelet) och Robin Norell fortsatte även de på den vägvinnande stigen. Speciellt den sistnämnde har slipat till sitt spel rejält den senaste tiden och visat vilken fin potential han har att bli en strålande tvåvägsback inom en snar framtid. Bara han kan fortsätta att minimera misstagen i egen zon och göra rätt avvägningar när det kommer till att passa eller driva pucken kan han gå hur långt som helst.
Som extraback kryddade Djurgården med Tobias Björnfot – eftersom Alexander Urbom just nu dras med skadebekymmer. Och 17-åringen fortsätter att visa att han tänker göra allt i sin makt för att bli en ordinarie spelare nästa säsong. Så fort talangen kliver in på isen känns det som att positiva saker händer. Han hittar skottlägen, han slår vettiga passningar och känns överlag laddad med självförtroende. Trots att han ständigt jobbar med begränsad speltid hinner han ändå göra avtryck. Det är ett gott tecken, om något.
POWERPLAYVARIANTEN
När Skellefteå jagade kvitteringen efter Axel Jonsson-Fjällbys första fullträff fick Djurgården ett powerplay och därmed ett gyllene tillfälle att göra ett ryck i målprotokollet. Och bortalaget utnyttjade verkligen situationen på bästa tänkbara sätt. När Djurgården etablerade spel i anfallszonen i det numerära överläget klämde de in en variant som ställde Skellefteås box totalt.
Istället för att låta Emil Bemström stå på sin vanliga position ovanför den vänstra tekningscirkeln klev supertalangen ner mot den förlängda mållinjen – vilket i sin tur ledde till att Linus Hultström skrinnade in på Bemströms position. I det läget hade hemmalaget helt tappat bort backen, som kunde klippa till direkt och skicka pucken mot mål där Daniel Brodin väntade på att få styra in pucken in i nätmaskorna.
Det är precis sådana här små nyanser, eller förändringar, som avgör slutspelsmatcher. Bemström – som har blivit vida känd för sitt fruktade skott i powerplay – har konstant ögonen på sig under de numerära överlägena. Att då låta honom försvinna från sin topposition för att bereda väg för någon annan visade sig vara ett genidrag. Med facit i hand var det precis där som Djurgården på allvar tog kommandot över matchen.
TRUPPSTATUSEN
Säsongen har varit lång: och matcherna blir allt tätare och tuffare. Det är inte speciellt konstigt att den hårda matchningen sliter på kropparna – vilket tyvärr märks på sina håll. Till den fjärde kvartsfinalmatchen saknades Jonathan Davidsson och Alexander Urbom. Och under själva tillställningen fanns det en del oroande tendenser.
Redan i den första perioden tvingades Dick Axelsson att kliva av: och det såg ett tag ut som att han inte skulle komma tillbaka i spel igen. Men till den andra perioden var han ombytt och klar och stod redo i båset igen. Frågan är hur pass illa det är med hans spökande knä? Stjärnforwarden har varit fullständigt lysande den senaste tiden – men det kändes som att hans skada hämmande hans spel under fredagskvällen. Det går inte att understryka nog hur viktig Axelsson är för Djurgården. Han måste vara hel framöver.
Utöver det så spelade Petteri Wirtanen endast nio minuter under hela matchen – och han syntes inte till på isen under slutskedet av den tredje perioden. Det är oklart vad som stoppade finländaren, men det luktar tyvärr skade- eller sjukdomsbekymmer. Förhoppningsvis är centern tillbaka redan till söndag. Han är oerhört viktig i de avgörande tekningsmomenten: men också i det defensiva arbetet.
ADAM REIDEBORN
Ja, han ska verkligen lastas för 3–2-målet eftersom det var en rejäl tavla från hans sida. Men att det så snabbt landar i negativa åsikter kring hans målvaktsspel som helhet är faktiskt obegripligt. Ser vi till burväktarens betydelse är han den enskilt viktigaste spelaren för hela laget. Och just nu håller han en nivå som innebär att Djurgården kan gå vinnande ur striderna. Han är helt enkelt en av spelarna som gör den grundläggande skillnaden på isen.
Även om målet han släppte in i den tredje perioden skapade onödigt mycket nerv i matchen stod han allt som allt för en mycket bra insats. Att han motade 30 av 32 skott, vilket gav en räddningsprocent på hela 93,75, är siffror som är mer än godkända. Dessutom stod han för flertalet avgörande räddningar, exempelvis i inledningen av matchen, vilket var det som la grunden för den tredje segern mot Skellefteå den här kvartsfinalserien.
Dock har Reideborn fortfarande en del kvar att bevisa. Kraven på honom är skyhöga, men om han ska leva upp till Honken Trophy (som han nyligen tilldelades) behöver han inte bara ta Djurgården vidare från kvartsfinalen, utan även hela vägen till SM-finalen. Hittills har han levererat. Hittills har hans lugn och trygghet i kassen skinit igenom. Det återstår att se om han lyckas jaga bort slutspelsspökena från förra säsongen och verkligen kliva fram nu när allting dras till sin nervkittlande spets.
