Fem tankar efter bottennappet
En målmässig uppryckning räckte inte för att styrka över den svaga insatsen. Efter ett defensivt bottennapp borta mot Mora där förlusten skrevs till 3–5 har Djurgården oroväckande få poäng ner till elfteplatsen. Här är fem tankar efter matchen.
KEDJEFORMATIONERNA
Av rent nostalgiska skäl så är det trevligt att på pappret se ihopsättningen av Axel Jonsson-Fjällby, Marcus Davidsson och Jonathan Davidsson. Men när det kommer till verkligheten så är det en kedja som just nu inte har den balans som krävs för att den ska få ut maximalt i varje situation. Vi minns alla vilka framgångar trion skapade förra säsongen: men just nu är det någonting som inte klickar som det ska. Sedan Jonsson-Fjällby anslöt har det inte riktigt lossnat, vilket ställer en hel del frågetecken kring varför Robert Ohlsson fortsätter att envisas med att matcha trion tillsammans.
Ja, visst skulle det kännas surt att splittra ungdomskedjan. Men för tillfället kanske det är precis det Djurgården behöver för att väcka liv i sin alldeles för sövande inställning. Med tanke på hur het Dick Axelsson är för tillfället skulle det vara intressant att se honom tillsammans med en mer offensivt inriktad center än Petteri Wirtanen. Att ge Axelsson chansen med Davidsson-bröderna kan vara en variant, medan Jonsson-Fjällby får kliva ner i fjärdekedjan för att bryta den negativa spiral han befinner sig i. Det skulle i sin tur innebära att Bergfors skulle kunna spela med Wirtanen och Bemström. En rockad som förhoppningsvis skulle kunna kicka igång andrakedjan, där Axelsson med sin speluppfattning kan mata puckar till en framrusande Jonathan Davidsson.
Visst, det är enkelt att laborera med kedjeformationerna och pröva olika tänkbara varianter i huvudet kontra vad det faktiskt innebär att göra det på riktigt. Men någonstans behöver Robert Ohlsson visa att han inte accepterar den dåliga inställningen. Ett tydligt sätt att göra det på är att faktiskt kasta om i formationerna då och då. För tillfället så är det uppenbart att den nuvarande taktiken att köra på som vanligt inte funkar på ett tillfredställande sätt.
MATCHNINGEN
Det är många som har anmärkningar på matchningen av spelare just nu. Och det är tyvärr svårt att blunda för att vissa beslut inte känns helt klockrena i sammanhanget. Efter den oerhört viktiga segern mot Växjö hade det med facit i hand varit bättre att låta Adam Reideborn stå från start i mötet med Mora. Robin Jensen kom aldrig till sin rätt i den här matchen – och uppförsbacken var allt för brant när Reideborn byttes in.
Dessutom fick fjärdekedjan, med Eriksson, Strandberg och Bergfors kliva in och spela i slutskedet av matchen när Djurgården jagade kvitteringen. Sett till prestationen från den kedjan hade det känts bättre att kasta in första- och andrakedjan och rulla på dessa in i det sista för att etablera tung press i anfallszonen. Dessutom har Eriksson vid flera tillfällen fått spela under de brinnande slutminuterna, vilket är beslut som går att diskutera. Anfallaren har en av sina finaste säsonger på länge, men det finns andra spelare som känns mer naturliga att slänga in när Djurgården jagar ett förlösande mål.
Likt kedjeformationerna känns det som att det finns mer att önska gällande matchcoachningen i de avgörande lägena. Jag förstår varför ledarstaben håller fast vid sin röda tråd, men när laget går ner sig måste det finnas fler planer att plocka fram för att bryta de negativa mönstren som gång på gång utspelar sig på isen. Intrycket just nu är tyvärr att Djurgårdens uppspel samt powerplay är sönderläst av motståndarna och att ingenting rent taktiskt händer för att göra någonting åt det. Det är viktigt att inte agera i panik, men att inte agera alls sänder också signaler som ger ett otryggt intryck.
LINUS HULTSTRÖM
När det kommer till Djurgårdens offensiva närvaro var Linus Hultström minst sagt i händelsernas centrum i mötet med Mora. Han dunkade inte bara in den viktiga reduceringen, han såg även till att vara involverad i alla Djurgårdens tre fullträffar när han plockade upp två passningspoäng. Han spelade totalt över 23 minuter och hade även ett tungt skott i stolpen precis i slutet av matchen. Sköt dessutom sju skott på mål, vilket är bäst i hela Djurgården.
Har den senaste tiden börjat hitta rätt med sina skott, även om allt för många går utanför målramen. I vinsten mot Växjö skickade han fem projektiler på mål – och när HV71 stod för motståndet i Globen blev det hela åtta skott på burväktaren för Hultströms del. Sett till förra säsongens skottstatistik, där backen gjorde mål på 4,46% av sina skott kontra 7,78% den här säsongen är det en tydligt förbättring. Även när det gäller procent av avslut som går på mål har Hultström ryckt upp sig från 45,90% till 47,62%.
Med allt detta sagt råder det ingen tvekan om att den offensiva försvararens betydelse för Djurgården är ovärderlig. Det är oerhört viktigt att Hultström kan fortsätta rida på den här offensiva vågen, eftersom det framöver mycket väl kan vara skillnaden på vinst eller förlust.
MÅLVAKTSSPELET
Det måste ändå nämnas, trots att det känns som en tråkig grej att gå igenom. Överlag tycker jag att Robin Jensen har fungerat som en stabil andremålvakt den här säsongen. Ett bra komplement till Adam Reideborn som tydligt innehar förstaspaden. Den här gången blev det dock ett bottennapp för Djurgårdens del när det kom till målvaktsvalet. Jensen lyckades bara mota nio skott innan han blev utbytt, och då stod räddningsprocenten på ynkliga 75.
Tyvärr kom inte Reideborn in i matchen på ett speciellt bra sätt heller. Moras 4–2-mål är tyvärr en tavla från burväktarens sida, vilket känns extra surt eftersom Djurgården hade fått ny energi efter sitt målvaktsbyte och hämtat ikapp till 3–2. Även om utespelarna stundtals var riktigt bleka så är det svårt att undgå att målvaktsspelet hade en tydlig del i den här förlusten. Att det kommer så opassande, precis när Djurgården ska försöka påbörja en vinstsvit, känns tyvärr systematiskt för ett lag som kämpar med sitt självförtroende.
ROBIN NORELL
Hans spelstil har blivit ämne för långa diskussioner bland supportrarna. Vissa hävdar att Norell bidrar, andra är tydliga med att hans frejdiga sätt att lira mest sätter Djurgården i negativa situationer. Var jag står i allting? Någonstans mitt emellan. När Norell har en bra dag på jobbet har han ett sätt att driva och fördela pucken som ger laget en starkare dimension i sitt spel. De offensiva, moderna egenskaper som han besitter lyser då och då igenom och gör honom till ett fint vapen mot de flesta motståndare.
Men så har vi de dåliga dagarna också. Och tyvärr var mötet med Mora en alldeles för svajig historia. Men även om Norell behöver slipa till sina defensiva egenskaper betydligt mer är han knappast den enda den här säsongen som har kämpat med de bitarna. Kollektivt så har Djurgården haft svårt att komma upp till en nivå där laget arbetar sig igenom situationerna på ett tryggt och föredömligt sätt. Den viktiga avvägningen mellan att slå sarg ut eller försöka hitta lagkamraten med en diagonal passning har allt för ofta lyst med sin frånvaro. Det enkla spelet skulle behöva få mer utrymme i ett Djurgården som just nu inte gör det obekväma jobbet fullt ut.
Förutom de defensiva snedstegen klev Norell fram med ett riktigt fint skott som gav laget hopp i den tredje perioden. Och det blev tydligare än någonsin att sporten inte behöver vara så svart och vit. Norell bidrar till det här laget, allt han gör är inte katastrof. Men han, likt Djurgården i stort, behöver hitta en grundtrygghet som innebär att man gör jobbet i varje situation: oavsett om det är favorittippade Växjö eller bottentippade Mora som står för motståndet.
