Fem tankar efter finalförlusten
Djurgården hämtade ikapp ett tungt 1-3-underläge, men räckte ändå inte hela vägen fram. I straffläggningen stod slutligen Malmö som segrare av Skoda Trophy. Här är fem tankar efter finalförlusten.
VETERANEN
Han är en av lagets mest meriterade spelare. Och trots att han har hunnit fylla 33 år så känns han fortfarande som en kraft att verkligen räkna med för Djurgården. Vi snackar självklart om Niclas Bergfors. Anfallaren hade en av huvudrollerna mot Malmö med två fullträffar: där den första kom efter en snabb omställning och ett distinkt avslut i nättaket – och det andra via ett fint klapp-klapp-spel som avslutades med ett rappt skott från Bergfors klubba. Man kan lugnt säga att veteranen är i målform just nu. Fyra baljor på de tre senaste matcherna är respektingivande siffror.
Även om Bergfors har stöpts i en betydligt defensivare form de senaste åren så har han inte monterat ner sin offensiv. Tolv mål förra säsongen skvallrar om det – precis som den här målrika försäsongen. Det är oerhört viktigt att anfallaren fortsätter på den inslagna vägen. Djurgården behöver honom inte bara för hans höga arbetskapacitet och förmåga att skapa ytor åt sina lagkamrater – laget behöver honom också för hans känsla för nätet. Ska mesta mästarna lösa en slutspelsplats behöver Bergfors fortsätta ta ett offensivt ansvar och visa vägen framåt.
ALEXANDER HOLTZ
Var ska man ens börja? Mot Södertälje piskade han dit en puck rätt upp i krysset – och stod dessutom för en läcker flippmacka till Marcus Högströms 2–0-mål. Mot Malmö klev 18-åringen fram och visade upp sitt ruggiga handledsskott när han siktade in sig och smackade dit gummitrissan i det närmaste krysset – igen. Det ser dessutom så enkelt ut. Trots att luckan inte är speciellt stor över målvakternas axel så hittar han på något sätt nätet. Självklart ger det stark mersmak inför den kommande SHL-säsongen. Hur bra kommer han egentligen vara?
Om vi ska försöka på oss ett svar direkt så får det bli: väldigt, väldigt bra. Det som verkligen är glädjande är att Holtz har hittat sin plats i powerplay nu. Han parkerar vid den vänstra tekningscirkeln, med klubben vinklad in mot målburen, och står redo att mata skott så fort läget uppstår. Märkligt nog så lyckades han nästan aldrig ta sig till det läget under förra säsongen. Dels för att han användes framför målburen i de numerära överlägena, men också för att han hade en mer begränsade speltid i spelformen. Om han fortsätter att söka sig till skottlägena kan vi räkna med betydligt fler mål från hans klubba i PP framöver.
POWERPLAY
Med tanke på hur svalt Djurgårdens powerplay var under förra säsongen (19,35%) så har den här försäsongen gett indikationer på att laget är på väg åt rätt håll igen. Av DIF:s tolv mål har hälften av dessa kommit i numerärt överläge. Speciellt matchen mot Malmö var ett stort steg framåt, där Djurgårdens PP-spelare hittade till varandra via smarta instick och smarta förflyttningar. Men det viktigaste av allt: farten. Det kändes som att spelarna hittade varandra med en härlig hastighet, vilket skapade stora svårigheter för Malmö att freda sitt mål.
Kikar vi i backspegeln så var ett av Djurgårdens absolut största problem i powerplay under den gångna säsongen den låga hastigheten. När laget fick chansen att spela med en man mer på isen så skruvade spelarna ner tempot, istället för att skruva upp det. En väldigt märklig och frustrerande ovana som kostade laget många fullträffar. Dessutom hade Djurgården stora problem med ingångarna i de numerära överlägena – och vissa powerplay rann ut i sanden för att laget aldrig lyckades ställa upp ett spel i offensiv zon. Även om det bara är försäsong så är känslan att det går både snabbare och rakare i PP. Nu gäller det bara att fortsätta hålla i de positiva tendenserna och bygga vidare. I slutändan kan det bli riktigt bra.
KALLE ÖSTMAN
På tal om powerplay. Om det är någon spelare som verkligen har blixtrat till på försäsongen och blivit en bättre version av sig själv så är det Kalle Östman. Den hårt jobbande centern (som agerade ytterforward mot Malmö på Dick Axelssons plats) har börjat komma ur sitt skal och släppa loss på isen. Redan i mötet med Linköping för en vecka sedan tog han för sig – men matchen mot Malmö var centerns hittills bästa den här säsongen. Östman visade upp en lysande kemi med Niclas Bergfors, där han assisterade fram till både 1–0 och 3–3-kvitteringen med hjälp av två väl avvägda passningar.
Ja, det är fortfarande för tidigt att säga si eller så om den kommande SHL-säsongen. Men det är verkligen läge att hålla ett extra öga på Östman framöver. Sättet som han styrde och ställde på i Västerås-tröjan under säsongen 2018/2019 visade verkligen vilket fint spelsinne han faktiskt har. Olyckligt nog så fick han aldrig utlopp för det under sin första säsong i Djurgården. Den här gången kan det dock bli annorlunda. Redan nu har 26-åringen fått betydligt mer förtroende i powerplay – och han har dessutom levererat på en fin nivå. Bli inte förvånade om han kniper en plats i någon av PP-formationerna till seriestarten.
FINALPLATSEN
För det första: Skoda Trophy var verkligen ett trevligt inslag i den här speciella försäsongen. Även om världen är upp och ner just nu så fick vi ändå en viss nerv och spänning i vardagen igen. Turneringsupplägget skapade nämligen betydligt mer känslor än de vanliga slätstrukna vänskapsmatcherna – och det märktes även på spelarna. För Djurgårdens del betydde finalplatsen säkert en hel del, speciellt med tanke på den oerhört tunga starten på försäsongen med tre raka förluster och 2–17 i målskillnad. Laget fick på många sätt visa att de är att räkna med: och att de inte tänker bli någon slagpåse den här säsongen. Oavsett vad alla experter säger.
Med det sagt var det lite extra surt att det inte gick hela vägen den här gången. Som djurgårdare är man knappast bortskämd med titlar de senaste åren. Faktum är att den senaste pokalen kom säsongen 2009/2010 då klubben tog hem Nordic Trophy och 420 000 kronor i prispengar. Även om Skoda Trophy är en betydligt mindre upplaga så hade det säkert varit en moralhöjare för Djurgården att vinna turneringen. Även om det är svårt att peka på exakt vad det ger i slutändan så kan det – ur ett psykologiskt perspektiv – säkert betyda mer än man kan tro. Ishockey är trots allt en lagsport. Och en titel är alltid en titel. Oavsett hur stor eller liten den är.