Fem tankar efter försvarshaveriet
Efter en blek bortamatch mot Rögle där försvarsspelet brakade ihop flera gånger om har Djurgården nu endast två poäng ner till sjundeplatsen. Här kommer fem tankar efter 3–5-förlusten i Ängelholm.
EMIL BEMSTRÖM
Helt ärligt: var hade Djurgården befunnit sig i tabellen utan Emil Bemströms magiska målsinne? Det är en tanke som faktiskt är rätt skrämmande, så låt oss inte gräva ner oss allt för mycket i den. Istället går det bara att konstatera att 19-åringen fortsätter att vara fullständigt magisk. I och med att han nu står på 22 fullträffar går det även att notera att det endast är sex U20-spelare till genom tiderna som har nått upp till samma målskörd under en och samma säsong.
Spelarna det handlar om är Kent Nilsson, Elias Pettersson, Peter Forsberg, Tomas Sandström, Patric Hörnqvist och Markus Näslund. Faktum är att Bemström kan tangera Hörnqvist målnotering om han får dit en balja till. Det skulle innebära att 19-åringen är den första U20-spelaren i Djurgården sedan säsongen 2006/2007 som i så fall lyckas nå upp till 23 mål under samma spelår. Det går knappt längre att beskriva Bemströms makalösa egenskaper som hockeyspelare. Han är snudd på unik för sin unga ålder.
MATCHBILDEN
Var ska man ens börja? Att Djurgården släpper in den första baljan efter 33 sekunder spel är verkligen ett haveri i sig. Försvarsspelet är i vanlig ordning under all kritik när de låter en spelare skrinna fram helt ren i slottet: vilket Rögle utnyttjar hänsynslöst. Att sedan domarnivån svajar så kraftigt som den gör under speciellt de första tjugo minuterna är tyvärr inte till Djurgårdens fördel den här matchen.
Med det sagt var det hemmalaget som slutligen klev upp till en 3–1-ledning under första perioden efter ett riktigt effektivt powerplay, och där någonstans kändes det som att matchen avgjordes. För Djurgården fick jaga – och jaga lite till. Och även om spelarna gjorde ett riktigt bra försök att komma ikapp räckte det inte hela vägen. Kanske skulle vi kunna sträcka oss så långt som att det första målet – ja, det som kom efter 33 sekunder – la en osäker grund för Djurgården som de aldrig lyckades snickra ihop till något stabilt. Att inte vara mer vaken än så när tabelläget ser ut som det gör säger tyvärr mycket om lagets mentala tillstånd just nu.
Det enda positiva som laget kunde ta med sig från den första perioden var Emil Bemströms fullträff. Och nog tände han en rejäl gnista om poäng – men det räckte inte när Djurgården snabbt hamnade snett igen. Den uppförsbacken som 3–1 innebar blev övermäktig. Och det var och är minst sagt frustrerande att ytterligare ett mål – där Djurgården lämnade två spelare helt fria framför Robin Jensen – skulle krävas för att Djurgården skulle vakna ur sin dvala.
Med 4–1 på tavlan satte Daniel Brodin fart och trampade sig hela vägen fram till en snygg reducering. Och sedan skickade Bemström in sin andra balja för matchen precis i inledningen av den tredje perioden. Och nog hade bortalaget rejält med kontakt efter det. Men i vanlig ordning slog oförmågan till vid sämsta tänkbara tillfälle – och trots att Djurgården hade några riktigt giftiga lägen att kvittera ville inte pucken in. När Linus Sandin skickade in 5–3-målet i den tomma buren grusade han Djurgårdens drömmar om poäng.
Har vi sett den här matchbilden förut? Jotack! Dålig inställning, slarvigt försvarsspel, offensiv oförmåga, oklar matchcoachning (varför gick de ner på folk så sent och varför tog de timeout med 18 sekunder kvar av matchen?) och svalt powerplay-spel. Den här hackiga grammofonskivan som bara snurrar och snurrar och snurrar och snurrar och snurrar (ja, ni fattar) börjar bli så olidligt svårt att förhålla sig till. När ska de här destruktiva matchbilderna få ett slut? Och när ska spelarna och ledarna hitta ett botemedel? Aldrig, tycks det.
Helt ärligt hade det kanske varit bättre om Djurgården hade åkt på en betydligt större förlust. För även om upphämtningen var stark så ger den ett argument att fortsätta i samma gamla fotspår. Och med den inställningen kommer vi knappast till roten av problemet. Laget behöver istället ruska om allting: rita nya enklare grunder (där markeringsspelet och raka diagonala uppspel är en central del) och där ingen får gå ur en situation utan att göra färdigt jobbet. Det är verkligen dags att skala ner nu, spela med betydligt mindre marginaler. Slutspurten tillåter ingenting annat.
TABELLÄGET
Nu har Djurgården bara två poäng ner till sjundeplatsen. Och med tre omgångar kvar så är det tydligt att laget måste göra en rejäl uppryckning om de ska klara en direktplats till kvartsfinalen. Lyckligtvis förlorade Malmö sin match mot Brynäs, vilket gav lite andrum. Annars hade läget varit betydligt mer kritiskt.
För övrigt hämtade Skellefteå, som slåss med Djurgården kring strecket, in rejält på målskillnaden mellan lagen när de hemmaslog Timrå med 7–0. Snacka om att Skellefteå gör det motsatta mot Djurgården just nu och kliver fram när det verkligen gäller.
Nu på lördag väntar Mora för Djurgårdens del. Och om det blir förlust där kan vi nog kyssa kvartsfinalplatsen adjö, eftersom urstarka Frölunda och Färjestad väntar i de två sista omgångarna. Oroväckande nog såg Mora till att krossa Växjö med 5–1, så det lär knappast bli någon enkel drabbning för Djurgården under lördagen. Det finns ingenting annat än tre poäng som gäller då. Laget måste hamna i en positiv trend nu. Annars lär även den kommande kvarts- eller åttondelsfinalen bli en mörk historia.
DANIEL BRODIN
Tio raka matcher utan mål. Ja, Daniel Brodins läckra fullträff som innebar 4–2 var minst sagt viktig för anfallaren som har haft en usel poängform den senaste tiden. Om det är något vi vet om Brodin så är det att han har förmågan att förändra matchbilder med sin drivande och tjuriga inställning. Och för att Djurgården ska vara ett välmående lag måste anfallaren befinna sig i händelsernas centrum.
Tyvärr har inte Brodin gjort det den senaste tiden. Även om han har kämpat på och slitit så har han produktionsmässigt fastnat rejält. Att därför måltorkan äntligen bröts i matchen mot Rögle kan förhoppningsvis vara startskottet för en bra period för Brodin. Han är som vi alla vet en av SHL:s absolut giftigaste målskyttar. Nu är det upp till bevis att han kan hålla i den goda formen och hjälpa sitt lag till en topp sex-placering.
DOMARNIVÅN
Det är svårt att inte ägna en hel punkt åt domarnas insats. För även om fokus knappast ska vara där – så blir det ändå så, likt förbannat. Egentligen så har Djurgården sig själva att skylla att den första perioden inte gick deras väg: men nog hade de knappast hjälp av domarna. Det mest tydliga exemplet var när Sebastian Strandberg blev fälld och domaren valde att fria trots att det var den mest solklara tripping-utvisningen den här säsongen.
Efter matchen var huvudtränaren Robert Ohlsson inne på domarinsatsen – och hade lite intressanta tankar kring den:
– Jag tycker första utvisningen är helt felaktigt dömd. När vi åker på liknande situationer döms de inte till vår fördel. Det gör mig frustrerad. På slutet hade vi två puckar som inte var icing, som domarna dömer icing på. När Rögle gör likadant och de inte dömer blir det jäkla inkonsekvent, men i övrigt har jag inga andra åsikter. Jag vill inte skylla på det, sa han till HockeyNews.se.
Även om professionella hockeyspelare ska kunna bortse från domarnas insatser och köra på ändå går det inte att frångå att domsluten påverkar matchbilder. Att Djurgården förlorar mötet i Ängelholm är deras eget fel: men att domarnivån håller en så ojämn nivå med så många ologiska beslut är något som ligan i sig måste ta tag i. Det enda det föder är frustration hos spelare, ledare och fans. Och det i slutändan dödar intresset för sporten. Med det sagt förstår jag hur svårt det också är att döma hockey på den nivå som SHL faktiskt befinner sig på. Det går fort därute. Men att vi kan diskutera bedömningsnivån och analysera den med saklig kritik känns oerhört viktigt för ligans fortsatta utveckling.
