Fem tankar efter genomklappningen
Djurgården hade greppet om matchen mot Färjestad efter två mål under den första perioden. Men bortalaget jobbade sig tillbaka och kunde även vinna efter två blixtsnabba fullträffar i den sista perioden. Här ger vi er fem tankar efter den svidande 2–3-förlusten.
TEKNINGARNA
Well, man vinner sällan hockeymatcher om man torskar tekningarna på det sättet Djurgården gjorde mot Färjestad. Bortalaget vann hela 41 av de 67 drabbningarna som utspelade sig i tekningscirklarna, vilket självklart är ett underkänt betyg för Djurgården. Avsaknaden av Petteri Wirtanen och Jacob Josefson blir extra påtaglig vid en snabb anblick. Duon har en vinstprocent på 56,84 respektive 54,68 – vilket är fina siffror i det stora hela. Vi ska inte rikta allt för stark kritik mot spelare som Albin Lundin och Sebastian Strandberg, eftersom de kämpar på bra trots förutsättningarna. Men några sylvassa tekare är de tyvärr inte – vilket en tekningsprocent på 44,44 samt 45,65 visar tydligt.
Överlag så märks det att detaljerna i spelet sjunker ett par nivåer på grund av alla skador. Även om tekningsmomenten i sig inte är det mest avgörande som sker på isen är dessa små matcher i själva matchen viktiga för helheten. En vunnen tekning i ett defensivt trängt läge, något som Wirtanen är expert på, kan vara skillnaden mellan en sarg ut eller en puck i eget mål. Det gäller att vara ödmjuk inför dessa spetsegenskaper. Och just nu har Djurgården, med tanke på den tunga centerbristen, ett märkbart tekningsproblem att få bukt med.
DICK AXELSSON
Ja, vi måste prata om profilen ett varv till. Det är svårt att säga om det är hans knäskada som hämmar hans spel eller om det är inställningen som inte riktigt finns där. Men något var det som inte stämde i mötet med Färjestad. Även om Axelsson har skrapat ihop sju passningspoäng på tio matcher så är det tydligt att han har ett par nivåer till i sig. Spelet han visade upp i Färjestad förra säsongen är han just nu inte ens i närheten av.
En oroande faktor är att stjärnforwarden fortfarande inte har gjort mål den här säsongen. Det är rätt anmärkningsvärt eftersom han smällde in 21 gummitrissor förra säsongen. Just nu vädrar många för att peta Axelsson till förmån för exempelvis Albin Grewe, som bidrar med maximalt arbete i varje byte. Jag tycker inte att den tacklingsvillige junioren ska ta Axelssons plats rakt av, men jag ser gärna att ledarstaben rör om lite mer i laguppställningen under brinnande match för att bryta negativa mönster.
Just nu känns Axelsson inte riktigt där han ska vara rent nivåmässigt. Eftersom han är värvad för att göra det lilla extra kommer kritiken snabbt. Jag röstar för lite mer tålamod med profilen, jag hoppas och tror ändå att det kan lossna framöver. Om det inte gör det är frågan om det verkligen är det här forwarden ska göra. Att vi diskuterar och misstänker att det kan finnas en motivationsbrist med i leken för Axelssons del när Djurgården spelar inför ett fullsatt Hovet känns inte helt bra i magregionen. Jag vill verkligen tro att han kan göra skillnad för oss den här säsongen. Men det är dags att bevisa det snart.
MATCHBILDEN
Efter den första perioden var jag djupt imponerad av Djurgårdens sätt att tackla den här matchen. Färjestad är ett lag som besitter väldigt mycket spets på flera spelare, vilket knappast gjorde uppgiften enkel. Trots det rusade hemmalaget upp till en 2–0-ledning och hoppet om poäng tändes, trots det uppenbara manfallet i truppen. Men någonstans i känslan av den sköna tvåmålsledningen fanns det något som skavde. På något sätt kändes Färjestad tyngre i de flesta moment, vilket skulle visa sig få pendeln att svänga rejält.
Den värsta passagen var självklart när Färjestad inom loppet av tio sekunder både kvitterade och gjorde segermålet i inledningen av den tredje perioden. Även om Djurgården jobbade i motvind på grund av alla skador får det inte under några som helst omständigheter se ut så inför ett fullsatt Hovet. Där måste både spelarna och ledarna ge varandra bättre förutsättningar att försvara ledningen. Där måste igelkottsförsvaret sitta betydligt hårdare i ryggmärgen.
Även om Djurgården fick ett drömläge i slutskedet av matchen med ett powerplayspel som sträckte sig över fyra och en halv minut, efter att Oskar Steen helt riktigt fått matchstraff för en onödig och ful cross-checking i ryggen på Bobbo Petersson, lyckades inte laget få in kvitteringen. Trots att det kändes farligt vid ett par tillfällen var det som att tyngden i avsluten inte fanns där. Huvudtränaren Robert Ohlsson var efter matchen inne på genomklappningen i den tredje perioden, och att alla utvisningar i mittperioden körde slut på lagets bränsletank. Det var som att Djurgården saknade finessen i de avgörande lägena, att spelarna på grund av alla nya positioner i laget inte riktigt visste vad som förväntades. Det utnyttjade Färjestad till fullo: och bortalaget var överlag värda att vinna eftersom de förde spelet under längre perioder än Djurgården.
NICLAS BERGFORS
Efter hans första fullträff för säsongen mot Linköping den 30 oktober – som krävde 50 skott innan pucken satt – har måltorkan varit total för Bergfors igen. Däremot tog det bara 23 skott den här gången innan hans andra fullträff för säsongen fick nätmaskorna att rassla till. Det betyder att anfallaren har skickat iväg 73 skott på mål – med ett målfacit på två baljor. Det ger mycket låga 2,74% i skotteffektivitet. Ett mardrömsfacit för vilken spelare som helst.
Det som dock är glädjande att se är hur Bergfors kliver fram och visar vägen när många spelare är borta från truppen. Eftersom han är 31 år gammal och har erfarenhet från spel i både NHL och KHL kan vi faktiskt kräva att han ska vara pådrivare under den här situationen. Han får dra ett tungt lass för tillfället, men kan förhoppningsvis fortsätta på den inslagna vägen. Hela sex skott på mål mot Färjestad är en riktigt fin siffra. Synd bara att han inte lyckades få dit kvitteringspucken i slutskedet av den tredje perioden.
SJUNDEPLATSEN
Årets upplaga av SHL är verkligen vidrigt jämn. Mellan förstaplatsen och tiondeplatsen skiljer det endast nio poäng, vilket egentligen säger allt om läget. Snart har halva säsongen dessutom passerat, så saker och ting har börjat sätta sig på allvar nu. Djurgården har haft en tung period de senaste sju matcher, med endast två vinster som facit. Det har gjort att laget nu halkat ned under slutspelsstrecket.
Även om det bara skiljer tre poäng upp till andraplatsen, och DIF dessutom har en match mindre spelad, är verkligen de kommande matcherna så ofantligt viktiga. Jag tror att det finns något riktigt tungt psykologiskt med att stå utanför slutspel, speciellt när förväntningarna pekar på att man ska vara ett topplag. Situationen just nu är att Djurgården står inför två ohyggligt tuffa matcher innan landslagsuppehållet. Skellefteå och Luleå står nämligen på veckoschemat.
Två raka torsk skulle innebära att laget tappar rejält med mark till toppstriden. Om truppen håller ihop den sista biten nu innan uppehållet, lyckas knipa minst en seger eller i alla fall ett par poäng, så är väldigt mycket vunnet. Förhoppningsvis kommer flera spelare tillbaka efter landslagsuppehållet, vilket kommer ge både lugn och viktig stabilitet i truppen. Jag tänker inte minst på Jacob Josefson, vars frånvaro är alldeles för påtaglig just nu.
