Fem tankar efter läckra uppvisningen
Vilken show! Mot topplaget Red Bull München spände Djurgården musklerna rejält och vann med hela 5–1. Här är fem tankar efter uppvisningen från hemmalaget.
FJÄRDEKEDJAN
Kemin som har uppstått mellan Henrik Eriksson, Kalle Östman och Gustav Possler de senaste matcherna är verkligen värmande att se. Mot München fortsatte trion att trumma på i anfallszonen – och nu lossnade det även poängmässigt. Possler stannade på ett mål och en passningspoäng, medan Östman hängde en kasse och Eriksson plockade upp en assist. Om anfallskedjan fortsätter så här kommer Djurgården i fortsättningen att ha ett enormt fint djup i sin laguppställning. Alla tre kämpar och sliter i varje byte, men nu börjar även deras spetsegenskaper bryta fram.
Östman var kanske Djurgårdens bästa spelare mot München med fina ingångar, tjusiga passningar och aviga finter. Possler ville inte vara sämre – och han bjöd också på några riktigt fina prestationer i bortalagets zon. Det är tydligt att fjärdekedjan sprudlar av självförtroende just nu, där speciellt Östmans och Posslers uppvaknade är extra roligt att följa. Båda har enormt mycket potential, och det känns verkligen som att de kompletterar varandra på ett bra sätt. Deras fartfyllda spelstilar passar perfekt in i Djurgårdens spelsystem.
MARCUS HÖGSTRÖM
Han har fått utstå extremt mycket kritik den här säsongen. Och visst, den har ofta varit befogad. Det har varit uppenbart att Marcus Högström inte alls har spelat på den nivå vi är vana att se. Han har kämpat med det mesta: där det har funnits en destruktiv kombination av slarv och nonchalans i hans insatser. Mot München tog dock backen ett stadigt kliv framåt och visade vid flera tillfällen varför han tidigare har kallats för SHL:s bästa försvarsspelare. Kanske börjar formen äntligen att infinna sig för Högström? Vissa saker pekar på det.
Under tisdagskvällen gjorde nämligen nummer 4 många positiva saker i rinken. Flera gånger om så snurrade han upp Münchens försvar med sina snabba vändningar – och dessutom hittade han fram till sina lagkamrater med ett antal vassa passningar. Även om han i vissa sekvenser höll i pucken lite för länge så var det som att gnistan tändes igen. Med tanke på den skadeproblematik han hade förra säsongen har kanske förväntningarna på honom varit alldeles för höga. Att Djurgården – trots kritiken mot Högström – har fortsatt att ge Högström mycket istid kan mycket väl börja betala av sig under de kommande omgångarna.
UPPSPELEN
En av Djurgårdens akilleshälar den här säsongen har varit uppspelen. Allt för ofta har pucken fastnat på motståndarna – eller så har backarna tagit tidskrävande bågar mot egen kasse istället för att gå framåt. I den första perioden mot München hittade hemmalaget flera imponerande sätt att spela sig ur gästernas tunga presspel. Pucken dansade på ett snöre från defensiv zon, via mittzonen och hela vägen ner till anfallszonen – utan att tyskarna hade speciellt mycket att säga till om.
Ja, det var minst sagt inspirerande att se hur enkelt Djurgården fick det att se ut under den första perioden. Ibland valde backarna att slå längre passningar till anfallare med fart, andra gånger fyllde forwards på och hjälpte till genom att vägga pucken vidare. Det var finurligt, det var kreativt – och det var jävligt roligt att titta på. Och det smulade sönder Münchens försök att stressa stockholmarna till misstag. Kan Djurgården plocka fram den raka och beslutsamma anfallsuppbyggnaden betydligt oftare kommer den här säsongen att sluta med ett leende på läpparna.
ALEXANDER HOLTZ
Precis i slutskedet av mittperioden åkte supertalangen på en tackling som gjorde så att han vred till kroppen på ett oroväckande sätt. Alexander Holtz grinade illa direkt – och kom inte ut till den tredje perioden för att fullfölja matchen. Nu är frågan som vi alla ställer oss om det var en försiktighetsåtgärd eller om det faktiskt är någonting som har gått sönder för 17-åringen. Det pratas om en misstänkt knäskada, men Djurgårdens lagläkare Bengt Gustafsson ville varken säga det ena eller andra efter matchen – vilket betyder att vi får avvakta besked tills i morgon då en grundligare undersökning har gjorts.
Det känns egentligen bara dumt att spekulera i någon tänkbar skada. Men självklart är det djupt oroande om det rör sig om något mer omfattande. Inte bara för att Djurgården får ett rejält tungt avbräck framöver, utan också för att vi har en stundande JVM-turnering framför oss. Förbundskaptenen Tomas Montén vill bygga mycket av sin offensiv kring Holtz skicklighet. Det gör fysiskt ont att ens tänka tanken att superlöftet skulle missa turneringen. Nu håller vi tumjävlarna riktigt hårt för att Holtz är fit for fight inom en mycket snar framtid.
BREDDEN
Det här var verkligen en match där nästintill alla spelare i Djurgården klev fram och visade vägen. Jag menar: Tom Nilsson, den mest defensiva pjäsen som mesta mästarna har, löste både mål och assist och var på många sätt en gigant. Och i målburen stod Karri Rämö för en lysande insats, där han slutligen räddade 21 av 22 skott. Djurgårdens målvaktsduo är verkligen någonting utöver det vanliga den här säsongen. Förutom Rämös storspel visade en lirare som Simon Johansson framfötterna rejält. Backens passning till Patrik Berglunds snygga 1–0-styrning var något alldeles extra. Det är verkligen ingen dålig potential som Johansson besitter. Han förtjänar verkligen att få mer istid framöver.
Förutom den tidigare nämnda fjärdekedjan var förstalinan på strålande spelhumör mot tyskarna. Jag säger bara: Dick Axelsson! Tappade han pucken en enda gång under matchen? Alla små instick, de korta genialiska passningarna och den sinnessjuka klubbtekniken. Han och Berglund, och självklart Niclas Bergfors, lekte verkligen ishockey tillsammans mot München. Det var även glädjande att se hur rätt Anton Hedman kom in matchen, då han använd sin fysik och sitt spelsinne på ett effektivt sätt. 5–1-målet var ett skolboksexempel på hur han ska placera sig framför kassen för att störa målvakten. Det är i den hettan han alltid ska befinna sig.
