Fem tankar efter femte raka vinsten
Djurgården är totalt ostoppbara på hemmaplan. Även om Frölunda bjöd upp till kamp lyckades de inte överlista mesta mästarna – som tog sin nionde raka hemmavinst. Här är fem tankar efter den tunga 2–1-segern.
OLLE ALSING
Uppladdningen inför matchen hade betydligt mer att önska. Knappt en timme innan nedsläpp kom nämligen den blytunga nyheten att Olle Alsing blir borta från spel i 6-8 veckor på grund av en knäskada. Den offensivt skicklige backen är ovärderlig för sitt Djurgården. Dels för hans magiska spelsinne, och dels för hans förmåga att transportera pucken över zonerna. Med tanke på det enorma skadebekymmer som mesta mästarna har dragits med den här säsongen känns beskedet kring Alsing som ett enda stort och elakt skämt. Det räcker verkligen med frånvaro nu.
Frågan är vad Joakim Eriksson kan hitta på framöver? Om Alsing blir borta i två månader skulle en eventuell comeback kunna ske i slutskedet av slutspelet. Det är knappast optimalt, varken för Djurgården eller Alsing själv. Det har redan börjat spekuleras i en tänkbar värvning på backsidan, vilket inte känns helt otänkbart eftersom Alsing lämnar ett stort hål efter sig i truppen. Finns det någon av hans kaliber på den tillknäppta spelarmarknaden? Utgångsläget är knappast strålande på förhand, men det känns inte som en omöjlighet att Djurgården kan lyckas knyta till sig ett intressant namn innan transferfönstret stänger. Eriksson har själv bekräftat att de letar efter en ersättare.
VINSTSVITEN
Ja, herregud! Att befinna sig på Hovet just nu är en enda lång segerdans som aldrig någonsin vill ta slut. Nio raka hemmavinster är enorm respekt, och pekar på att Djurgården har en härlig grundtrygghet att luta sig mot. Tittar vi historiskt så är det ett bra tag sedan som klubben lyckades rada upp samma svit senast. Enligt det eminenta twitterkontot DomarnaPunktSe var det säsongen 2000/2001 som Djurgården senast lyckades skrapa ihop nio raka hemmavinster. Och som vi alla vet slutade den säsongen med en guldkantad vår.
Tittar vi vidare på själva hemmarekordet så har dagens Djurgården fortfarande en liten väg kvar att vandra. Säsongen 1987/1988 samlade nämligen den dåvarande DIF-truppen ihop till tolv raka hemmavinster. Även om tre segrar till känns tufft så är det knappast någon omöjlighet för det nuvarande laget att fixa. Medvinden är så pass stark på hemmaplan för tillfället: där spelarna verkligen kämpar för varandra i varje byte. Det ska bli oerhört spännande att följa fortsättningen och se om Djurgården lyckas tangera och till och med slå sitt gamla hemmarekord.
FÖRSVARET
Djurgårdens säsong har i vanlig ordning varit en emotionell berg- och dalbana som då och då har varit svår att förhålla sig till. Topparna har varit mycket höga – och dalarna har varit väldigt djupa. Men någonstans har den där jobbiga åkturen lugnat ner sig den senaste tiden. Även om det fortfarande skakar till en del i vagnen så sitter man kvar med en betydligt lägre puls än tidigare. För att tala lite klarspråk: Djurgården har äntligen börjat hitta fram till ett defensivt lugn efter några stormiga månader.
Matchens mot Frölunda var – likt senaste mötet med Örebro – en stabil uppvisning i tålamod, disciplin och samarbete mellan de försvarande spelarna. För även om både göteborgarna och örebroarna hade perioder i matcherna när de tryckte på gaspedalen så lyckades Djurgården gång på gång städa undan farligheterna kring kassen på ett effektivt sätt. Frölunda försökte på flera sätt att lirka upp försvarslåset, men fick ofta finna sig i att fastna på utsidan av skottsektorn. Mesta mästarna, anförda av backklippor som Tom Nilsson (satan vad bra han är just nu) och Jason Garrisson, har börjat hitta rätt avvägningar i egen zon. Det bådar riktigt gott inför framtiden.
POWERPLAY
Djurgården fick verkligen en skön start på matchen – och fick chansen i powerplay tre gånger om under de första tio minuterna. Trots det så lyckades inte laget omvandla de numerära överlägena till mål. Även om några heta målchanser vaskades fram så var det tydligt att laget inte riktigt kom till sin rätt i spelformen. Avsaknaden av Olle Alsing och Michael Haga (som var sjuk) var påtaglig – och tyvärr blev det aldrig riktigt det där förlösande PP-spelet som man gärna vill se. Trots den missräkningen kunde hemmalaget ändå skrinna ifrån och vinna med 2–1, vilket tyder på att grundspelet står sig starkt.
Med det sagt så hade stockholmarna visst flyt att inte Frölunda kunde omvandla sitt stabila boxplay till ett ledningsmål. Det är sällan man får tre raka powerplay att spela på, speciellt inte i inledning av en match. Djurgården står helt klart inför en utmaning framöver, eftersom laget kommer att sakna en av sina hetaste PP-spelare i och med Alsings långtidsskada. Den offensivt skicklige backens förmåga att sätta pucken på bladen har varit ett effektivt vapen för Djurgårdens del – och nu krävs det att någon annan kliver fram och visar vägen. Även om den uteblivna PP-effektiviteten inte straffade sig den här gången, lär det garanterat göra det framöver.
JACOB JOSEFSON
Nej, den här säsongen har det kanske inte snackats lika mycket om centerstjärnan som det gjorde under den förra. Dels för att det var hans comeback i svensk ishockey, men också för att han fullkomligt öste in poäng. Även om Josefson knappast slirar allt för mycket i produktionen, tio poäng på 18 matcher är ändå ett fint facit, så har inte rubrikerna kring honom varit lika stora som förra säsongen. Lite synd, kan man tycka. Speciellt med tanke på den ishockey han faktiskt presterar. Studerar man honom noga under en match noterar man snabbt hans omfattande betydelse för Djurgården.
En gren som Josefson behärskar oerhört väl är duellerna vid sargen. Det finns få spelare i SHL som är lika skickliga på att vinna pucken och sedan behålla den genom att skydda den med sin kropp. Att försöka lirka loss gummitrissan ur DIF-kaptenens händer känns nästan som ett omöjligt uppdrag. Adderar dessutom hans ingångar i den offensiva zonen. Ärligt talat: finns det någon i hela ligan som är lika skicklig i de momenten? Josefson har en magisk förmåga att ta sig in i anfallszonen, vända upp och hitta lagkamraterna så att Djurgården kan etablera ett offensivt spel. Det är verkligen hockeygodis. Speciellt för alla som ser skönheten i sportens detaljer.
