Fem tankar efter nya bortaförlusten
Nej, det vill sig inte på bortaplan för Djurgårdens del. I returmötet med Skellefteå blev det förlust med 1–3. Som om det inte vore nog utgick Jacob Josefson efter en tackling. Vi har samlat fem tankar efter det tuffa nederlaget.
BORTASPELET
En poäng av arton möjliga. Djurgårdens facit på bortaplan är så skrämmande uselt just nu att det är svårt att värja sig från att tänka katastroftankar. Just nu har laget endast tre poäng ner till tabelljumbon Malmö – och det veka bortaspelet ger knappast någon skön magkänsla inför fortsättningen. Det är verkligen som att Djurgården saknar förmågan att knyta ihop säcken när de ger sig ut på vägarna. Många viktiga detaljer i spelet stämmer inte, grundjobbet är svagt – och effektiviteten i avsluten lyser med sin frånvaro. Det är helt enkelt för tamt, både från backar och forwards – både i defensiv och offensiv zon.
Jobbigt nog ger det här tråkiga flashbacks från förra säsongen, då Djurgården kämpade med ett svajigt bortaspel som drog ner poängskörden rätt saftigt. Den gången räddades laget av sitt magnifika hemmaspel – och utan alla starka prestationer på Hovet hade det aldrig blivit något slutspel för mesta mästarna. Känslan är tyvärr att den enorma hemmasvit som laget byggde på då inte är ett möjligt räddningsplank den här gången. Dels för att sviten i sig var historisk, alltså unik. Men också för att klubbens finaste bränsle saknas: nämligen hemmapubliken. Just därför måste laget få ordning på sitt bortaspel den här vändan. Det här kommer aldrig hålla i längden.
SKADELÄGET
Vad fan ska man säga? Vi har varit här så många gånger tidigare – och varje gång hugger det till lika intensivt. När Jacob Josefson låg kvar på isen efter tacklingen kändes det som att världen stannade för en stund. Och tyvärr var det så illa som det såg ut. Efter att ha suttit en stund i båset klev Josefson till slut av matchen och kunde inte fullfölja den. Visar det sig att lagkaptenen blir borta länge är det totalt jävla mörker. Vi vet alla hur otroligt viktig han är för laget – och den här säsongen känns det som att ännu mer ansvar vilar på hans axlar. Det går inte ens att tänka i banorna att han skulle vara långtidsskadad nu. Det får bara inte hända.
På tal om skador. Dick Axelsson missade matchen på grund av skadekänningar. Enligt uppgifter ska det handla om en säkerhetsåtgärd, men det är svårt att inte känna en viss oro kring hans status. Det finns en envis skadehistorik att ta hänsyn till i sammanhanget, men förhoppningsvis eskalerar inte skadan för Axelsson – som verkligen behövs för att Djurgården ska lyfta i tabellen. Tyvärr blir det lite väl tydligt hur tunt laget är när både Josefson och Axelsson saknas på isen. Deras stjärnstatus är ovärderlig i ett ungt och oerfaret Djurgården. Duon måste tillbaka i spel omgående för att det här ska gå vägen.
POWERPLAY
Herre-jävla-gud. När ska det lossna? Trots flera nya chanser i numerärt överläge så lyckas inte Djurgården få dit pucken i nät. Med sex mål på 43 försök står mesta mästarna på 13,95% i spelformen, vilket är så dåligt att det är svårt att greppa. Men för att ge ett talande exempel: Luleå som ligger näst sist har 22%. Ser man till det spelarmaterial som Djurgården förfogar över i powerplay, även om Josefson och Axelsson saknades den här gången, så är det fullständigt obegripligt att spelarna inte får ut mer. Det finns alldeles för mycket skicklighet hos lirarna för att det ska se ut som det faktiskt gör.
Faktum är att Djurgården nu har klivit över 30 minuters torka i powerplay – och att det inte har blivit utdelning på sjutton raka försök. Frågan är vad laget ska göra för att ta sig ur den här svackan? En start är att skyttar som Alexander Holtz och Linus Andersson får spräcka sina målnollor – och ett sätt att göra det på är att förflytta pucken ännu snabbare. Allt för ofta slår Djurgården ner på pucktempot när det är dags för numerärt överläge, vilket ger motståndarnas försvar och målvakt de där extra millisekunderna att följa med i händelserna. Nu är det upp till bevis. Om det inte blir snabb förbättring i powerplay är det snart läge för betydligt mer dramatiska förändringar för att väcka spelformen till liv.
ANFALLSDUON
Samtidigt som Alexander Holtz och William Eklund fortsätter att dra Djurgårdens offensiv framåt så har spelare som Michael Haga och Manuel Ågren inte stått att känna igen den senaste tiden. Det finns fler spelare som underpresterar, men när det gäller anfallsduon så finns det extremt mycket sparkapital som måste börja omvandlas till något konkret nu. Ågren var en av Djurgårdens absolut bästa spelare förra säsongen, men av det ser vi inte skymten av just nu. Och Haga – som känns god för 40 poäng sett till hans spetsegenskaper – är totalt osynlig för tillfället. Det händer alldeles för lite kring duon just nu, som måste rycka upp sig rejält.
Hade både Ågren och Haga producerat på förväntad nivå skulle vi befinna oss i ett betydligt bättre läge, både spel- och tabellmässigt. Så viktiga är grabbarna. Så mycket ska vi förvänta oss, sett till vad de har presterat tidigare. Om det inte lossnar snart för duon är Djurgården snart i ett riktigt jobbigt läge. Det går inte att förvänta sig att Holtz och Eklund ska dra hela det här lasset själva, och dessutom närmar sig JVM med stormsteg. Om Ågren och Haga, som ska vara ledande offensiva spelare, inte har hittat formen tills dess kommer det att bli väldigt, väldigt jobbigt för Djurgårdens del. Vi vet alla vad både Ågren och Haga kan prestera. Dags för anfallarna att visa vad de verkligen går för.
BACKARNA
Ser vi till matchbilden så hade Djurgården positiva perioder, där laget lyckades nagla sig fast i Skellefteås anfallszon under några längre sekvenser. Och många uppspel från egen zon var kreativa och rejäla – där backarna gjorde sitt jobb både i passningsspelet och på skridskorna. Samtidigt mixades det in en hel del felbeslut, där pucken fastnade i egen zon och liret kändes alldeles för krångligt: istället för att vara rakt och enkelt. Det finns stor förbättringspotential, speciellt spelet kring egen målbur. Det vet vi sedan tidigare. Samtidigt har vi sett betydligt värre insatser den här säsongen i defensiven – så några korn (som fint klapp-klapp-lir i uppspelsfasen) kan vi plocka med oss, trots allt.
Med det sagt är det speciellt en punkt som Djurgårdens backar verkligen måste komma underfund med: nämligen målskyttet. Efter tretton spelade matcher är det endast en back som har lyckats näta i form av Jesper Pettersson. Det är en siffra som inte är gångbara på något sätt – och som måste putsas till rejält framöver. Lirare som Bobby Nardella, Marcus Högström, Tobias Björnfot och Tobias Ekberg kan inte gå mållösa speciellt länge till. Utdelningen är skrämmande låg hos backarna och självklart påverkar det helheten. Dels måste forwards dra ett ännu tyngre lass, och dessutom utgör inte Djurgården ett lika starkt hot från blålinjen när backarna inte står för en viss del av målproduktionen.
