Fem tankar efter rånet på Hovet
Djurgården var totalt under isen mot HV71. Men genom en storspelande Niklas Svedberg och en kylig Patrik Berglund i straffläggningen lyckades hemmalaget bärga hem en 2–1-seger. Här är fem tankar efter den orättvisa vinsten.
NIKLAS SVEDBERG
Djurgårdens nye burväktare går från klarhet till klarhet. Mot HV71 var Svedberg rena rama väggen – och han stod för några riktigt strålande räddningar när gästerna pressade på som mest. Totalt motade han 32 av 33 skott och släppte bara in en av de sju straffarna som bortalaget la. Svedberg är värvad för att göra skillnad: speciellt när utespelarna sviker. Med tanke på den enorma press han lever under är det imponerande att se hur han växer för varje match. Adderar hans struliga försäsong så ligger just nu Svedberg på många pluspoäng.
Efter tre spelade matcher har den rutinerade målvakten en räddningsprocent på 93,41. Det är väl godkänt – och förhoppningsvis ger det indikationer på att han kommer att fortsätta vara en trygg sista utpost för Djurgården. Det enda som just nu oroar i hans målvaktsspel är sättet han hanterar returer. Pucken kan hamna lite var som helst, vilket självklart inte är hållbart i längden. Kan Svedberg få kontroll på den delen i sitt spel blir han betydligt svårare att överlista för motståndarna.
SPELMÄSSIGA HAVERIET
Djurgården gjorde ingen bra reklam för sig själva under den här torsdagskvällen. Anfallsspelet saknade energi och kreativitet – och stundtals kändes det som att nästan hela laget hade drabbats av en kollektiv influensa. Det var tröga kroppar, slöa hjärnor: inget tryck i grejerna. Med en snabb titt i skottstatistiken var det ärligt talat ett rån att Djurgården hämtade hem två poäng. HV71 vann nämligen skotten med 33–15: och hade betydligt mer fokuserade anfall med mer tyngd i den offensiva zonen. Men på något konstigt sätt lyckades alltså stockholmarna sprattla till och plocka hem två poäng, trots att laget avlossade åtta skott på två spelade perioder. Sämsta noteringen någonsin för DIF under 2000-talet.
Hemläxan blir självklart omfattande – eftersom det här mjäkiga spelet aldrig håller i det långa loppet. Djurgården måste hitta tillbaka till den där energin som laget visade i premiärmatchen mot Linköping. Då kändes mesta mästarna som en betydligt mer väloljad lagmaskin, där spelarna sköljde över motståndarna med sin hårda forechecking och sin kopiösa arbetsinsats. Det finns liksom inga genvägar för att nå det spelmässiga resultatet igen. Det är bara hårt jobb och ödmjukhet som gäller. Klyschigt nog.
MARCUS HÖGSTRÖM
Det här var verkligen inte Högströms bästa match i DIF-tröjan. Med Josefson hemma på grund av sjukdom axlade backklippan rollen som lagkapten mot HV71: men tyvärr var det inte ett steg i rätt riktning för Högström. Han kändes inte helt närvarande, fokuserade på fel saker och var överlag inte den där dominerande, graciösa spelaren som vi brukar se honom. Han kladdade istället med pucken, var inte sådär beslutsam som han brukar: och hade generellt svårt att hitta ett flyt i sitt spel.
Självklart måste alla spelare få ha dippar: det är naturligt. Men Högströms betydelse för det här laget går knappt att beskriva, och just därför behöver han också komma upp i nivå. Även om han bidrar med positiva saker också – det gör han alltid – så var mötet med HV71 ett snedsteg för backgiganten. Det finns knappast någon oro att den här insatsen upprepar sig i nästa match – men självklart är det oerhört viktigt att Högström studsar tillbaka till sin stabila och trygga spelform igen. Känner vi Högström rätt så lär han vara sin hårdaste kritiker: så förhoppningsvis får vi se en strålande insats från hans sida mot Brynäs nu på tisdag.
POWERPLAY OCH BOXPLAY
Djurgårdens powerplay och boxplay ser bättre och bättre ut. I nuläget delar laget förstaplatsen i PP-ligan tillsammans med Malmö med mycket fina 41,67% i spelformen. När det gäller boxplay är även det härlig läsning för Djurgårdens del. Efter fem matcher står den siffran på 82,35% – vilket är tredje bäst i hela ligan. Mot HV71 spände stockholmarna musklerna i boxplay: och Jönköpingslaget hade förtvivlat svårt att hitta vägar att etablera tryck i den offensiva zonen. Antingen var Djurgården framme och bröt passningarna, eller så täckte de gästernas skottförsök. Ett fin arbetsinsats, helt enkelt.
Även i powerplay fungerade det enligt plan för Djurgården. Hemmalaget fick bara ett läge under hela matchen: men väl där small det. Efter en trevande inledning i det numerära överläget styrde Hedman in sitt andra mål för säsongen efter att Alsing skickat iväg pucken mot mål. Just Alsing känns verkligen stabil på blålinjen – och han borde knäppa iväg betydligt fler skott mot kassen därifrån. Även om backen knappast har den starkaste bössan träffar han ofta mål, vilket i flera fall räcker. Speciellt om Hedman står framför buren och täcker målvaktens synfält.
POSITIVA SIFFROR
Även om HV71 utklassade Djurgården i antalet avslut på mål så fanns det vissa positiva siffror som hemmalaget kan ta med sig efter matchen. Laget fortsätter nämligen att äga tekningscirklarna den här säsongen: och den här gången blev det till slut seger med 33–21. Och då måste självklart det faktum att Josefson saknades räknas med i sammanhanget. Det är tydligt att Djurgården har ett sylvasst vapen i tekningarna – och en spelare som Berglund klev fram och visade att det finns ett ännu tydligare djup i just det momentet. Totalt gick DIF-stjärnan vinnande ur 69,23% av de tekningarna han tog. Minst sagt lovande inför framtiden, eftersom Berglund med största sannolikhet kommer att driva en egen kedja som center framöver.
Förutom just tekningsstatistiken var även Djurgården hetare i det fysiska spelet. Laget stod för totalt 22 tacklingar, medan HV71 bara nådde upp till 15 bröstvärmare. Erik Walli Walterholm var värsta av alla i Djurgården med fyra tacklingar, därefter kom Robin Norell med tre tryckare. Även om just tacklingarna knappast är den viktigaste delen i Djurgårdens grundspel är det ändå en drivande motor för mesta mästarna. Därför är det viktigt att spelarna fortsätter att tacklas ofta: eftersom det driver upp energinivån i truppen och sätter även press på motspelarnas backar. Ser vi till just tacklingarna så är det bara ett lag som slår DIF på fingrarna den här säsongen. Linköping har totalt 114 hits, medan Djurgården står på 94.
