Fem tankar efter seriefinalen
Djurgården hade ett gyllene läge att så som ensam serieledare. Men istället såg hemmalaget Luleå till att vinna det laddade toppmötet med 2–1. Vi har samlat ihop fem tankar efter det tuffa nederlaget.
MÅLVAKTSVALET
Det tog rejäl spinn när Djurgården släppte sin laguppställningen en timme innan nedsläpp. Anledningen? Att Robin Jensen fick äran att stå istället för Adam Reideborn. Många vädrade sitt missnöje över valet att ställa andremålvakten i en seriefinal – och någonstans går det ändå att hålla med i de tankarna. I alla fall när det handlar om att sända signaler till fansen. När det är ett så pass skarpt läge som seriefinal borde det falla sig naturligt att det bästa laget står på isen.
Nu har inte omständigheterna kring målvaktsvalet bubblat upp till ytan helt. Men en rätt tydlig anledning lär ha varit att Reideborn behöver vila eftersom han under nästa vecka ska vakta kassen i Tre Kronor. Dessutom är Jensen i desperat behov av matchträning eftersom slutspelet närmare sig med stormsteg. Så förklaringarna till målvaktsvalet finns helt klart där. Så: Hur gick det för Jensen?
Jo, men jag tycker inte alls att han på något sätt gjorde bort sig. Även om han borde ha knipit 2–0-målet, så går det inte att lasta honom för förlusten på något sätt. Djurgården hade en ärlig chans att lösa en kvittering under matchens gång: och Jensen såg till att hålla tätt när hans medspelare jagade en fullträff efter Marcus Davidssons reducering. Tyvärr innebär den här förlusten att Jensen endast vunnit två av sina nio framträdanden. Och tyvärr är känslan att han hamnat i en negativ spiral den här säsongen.
EMIL BEMSTRÖM
Efter poäng i tio raka matcher fick slutligen succéforwardens makalösa poängsvit ett stopp. Och självklart känns det oerhört synd att 19-åringen inte fick rida vidare på den här framgångsvågen. Mot Luleå hade han läge flera gånger om – men pucken ville inte in. Den uppmärksammade noterade nog även att han i powerplay inte riktigt kom till sin rätt den här gången.
Spelformen, som Bemström målmässigt behärskar bäst av alla den här säsongen, slog inte fullt så väl ut som Djurgården hade hoppats på mot Luleå. Och Bemström – som är den som ska leverera fullträffarna i de numerära överlägena – hamnade märkligt nog för djupt ner i banan för att utgöra ett hot. Talangen gör sig allra bäst strax utanför tekningscirklarna där han kan gå på direktskott. Istället för den raka passningen från höger till vänster till Bemströms klubba, som tvingar motståndarens målvakt till en snabb sidoförflyttning, kom 19-åringen i ett läge där han inte fick möjlighet att utnyttja sitt fruktade skott fullt ut.
Förhoppningen var att det skulle lösa sig under matchens gång, men så blev inte fallet. Det är oerhört viktigt att Bemström hittar tillbaka till sin vägvinnande position framöver. Även om hans mål ser näst intill identiska ut är hans skott alldeles för vasst för backarna och målvakterna att försvara sig emot.
MATCHBILDEN
Yes, vi måste tyvärr fortsätta tjata om Djurgårdens bristande inställning. För insatsen i den första perioden var allt annat än okej. Även om laget spelade upp sig rejält i både den andra och tredje perioden räckte tjugo dåliga minuter för att förstöra kvällen för bortalaget. Frågan alla tycks ställa sig är hur Djurgården inte kan köra max från start när det är en seriefinal som står på matchschemat? De där goda vanorna som Robert Ohlsson så desperat försöker förmedla till truppen tycks inte nå hela vägen fram.
Det som gör det tydligt att det faktiskt till stor del handlar om det mentala spelet är den förvandling som Djurgården står för efter en usel första period. Både i mittperioden och den sista perioden visar laget att de spelmässigt är vassare än Luleå just nu: så kvaliteten att utmanövrera norrbottningarna finns verkligen där. Det är bara effektiviteten som måste upp för att det ska sluta med seger. Men det känns tyvärr som att Djurgården inte riktigt trivs lika mycket under de här täta och jämna matcherna som Luleå-mötena faktiskt innebär.
Det är tydligt att Luleå har det mentala försprånget på Djurgården. Laget har en förmåga att krypa under huden på stockholmarna och därigenom skapa sig fördelar på isen. Dessutom är Joel Lassinantti ett rejält spöke för DIF, som ständigt sätter käppar i hjulen med sitt stabila målvaktsspel. Under lagens tre möten den här säsongen har Luleå-målvakten tre raka vinster och en räddningsprocent på hela 96,43. Dessutom bara 0,98 insläppta mål per match. Om Djurgården ska ha en ärlig chans i nästa möte med Luleå måste de först hitta svagheterna hos Lassinantti. Att laget fortfarande inte har löst den gåtan är helt klart ett underbetyg.
TEKNINGSVINSTERNA
Om det finns någonting rejält positivt att ta med sig från matchen så var det tekningar. Djurgården dominerade verkligen tekningscirklarna den här tillställningen, vilket 32 vinster och 16 förluster pekar tydligt på. Bland centrarna var Marcus Davidsson snyggt nog hundraprocentig under matchen, medan Petteri Wirtanen landade på fina 82,35%. Jacob Josefson hade det något tyngre på 52,94%, medan Sebastian Strandberg var femtioprocentig i tekningssituationerna.
Sett till just den här typen av statistik så har Wirtanen visat sig vara guld värd. I dagsläget innehar finländaren en andraplats i hela ligan på 60,28% och är bara några procentenheter bakom Frölundas Joel Lundqvist, som står på 60,68%. Just det här tekningsvapnet som Wirtanen innebär kan visa sig bli oerhört viktigt i ett eventuellt slutspel. Jag tror alla minns hur pass framgångsrika Djurgården blev med Mike Zigomanis i laget säsongen 2009/2010? Hans sätt att erövra pucken i viktiga lägen skapade gång på gång målchanser för laget. Att Wirtanen just nu är – och kan fortsätta vara den pjäsen för årets upplaga av Djurgården – är någonting som är värt att lyfta upp lite extra.
OLLE ALSING
Om det är någon av Djurgårdens backar som verkligen har exploderat poängmässigt den senaste tiden så är det Olle Alsing. Efter en rejält tung poängtorka som sträckte sig över elva matcher har det äntligen börjat lossna på allvar igen för 22-åringen som värvades in från Leksands IF. Först håvade backen in ett mål och en passningspoäng mot Färjestad, för att sedan följa upp med två passningspoäng mot Timrå. Mot Luleå blev det ytterligare en assist: vilket betyder att han gjort fem poäng på tre matcher. Riktigt imponerande!
Med tanke på den galet fina formen han befann sig i några omgångar in i grundserien så har det varit lite frustrerande att se honom i en blekare version av sig själv. Om det är någon som kan göra den där extra skillnaden på isen så är det Alsing. Hans speluppfattning och puckdriv håller hög klass och Djurgården är i stort behov av att han levererar på en hög nivå. Nu är det tydligt att den spelmässigt tippen har kommit tillbaka för Alsing. Frågan är om han kan konservera den fina formen under landslagsuppehållet?
