Fem tankar efter tredje raka vinsten
Segertåget rullar vidare för Djurgården. När Örebro gästade Hovet under torsdagen kunde till slut Djurgården vinna med 4–2 efter ett drömmål av Haga. Här är fem tankar efter segern.
ROBIN JENSEN
Efter två raka segrar med Niklas Svedberg i målburen valde Djurgården att kasta in Robin Jensen i hetluften när Örebro kom på besök. När så det snöpliga 2–1-målet kom efter en massiv DIF-press, där Jensen stod för en rejäl tavla när han gav bort pucken till motståndaren, var det många som ställde sig frågande till varför Jensen ens fick förtroendet från första början. Med facit i hand så var det ett bra drag från Djurgårdens sida: eftersom Jensen slutligen såg till att spela upp sig och gav på det sättet sitt lag förutsättningarna att hämta hem tredje raka vinsten.
Jensen är omdebatterad i supporterleden: och många sparkar bakut när han får chansen i målet. Visst stämmer det att han har mycket att jobba på i sitt målvaktsspel. Hans förflyttningar kan ibland kännas tröga som sirap – och i vissa fall ramlar alldeles för enkla puckar över hans mållinje. Men det finns också en positiv grund hos Jensen. Han är storväxt och inte speciellt flashig i sin målvaktsstil: vilket innebär att han agerar systematiskt och lugnt i kassen, när väl saker och ting stämmer. Precis det fick vi se när Örebro jagade kvitteringen i den tredje perioden: och Jensen stängde igen. Trots att han hade en rejäl miss på sitt samvete som bjöd in Örebro i matchen samlade han sig – och gjorde det som krävdes för att utespelarna skulle knyta ihop säcken.
Den här vinsten kommer att bygga på Jensens självförtroende. Och till fortsättningen så vet varken han eller Svedberg hur det är att förlora under den här SHL-säsongen. Det i sig är väldigt goda förutsättningar inför den närliggande framtiden. Även om det återstår en hel del frågetecken kring målvakterna i Djurgården så börjar ändå ett visst lugn att sprida sig kring situationen. Självklart finns det bitar som måste bli bättre: men att påstå att det bara är oro just nu är ljuga för sig själv.
MICHAEL HAGA
Satan vad bra han är just nu, norrmannen. När Djurgården behövde det som mest klev han fram med ett sinnesjukt solomål – där han med hjälp av sina mjuka handleder plöjde genom hela Örebros försvar och satte pucken bakom bortamålvakten med ett distinkt avslut. Fullträffen innebär att Haga har noterats för fem poäng på de tre inledande matcherna, vilket tar honom till toppen av SHL:s poängliga. Vem hade trott det när han gjorde ett minst sagt milt avtryck under de två omgångarna han var utlånad till Djurgården för ett antal år sedan?
Det som är mest slående med Hagas sätt att spela hockey på är hur han ofta tar den snabbaste vägen till målet. När han väl har bestämt sig känns han otroligt svårstoppad. Dels för att han har klubbtekniken, men också för att han vet hur han ska skydda pucken med hjälp av sin kropp. Det är rätt uppenbart att många av oss – jag inkluderat – missbedömde Hagas enorma utveckling han hade i Mora. På många sätt är han en pånyttfödd spelare: och i Djurgården tycks han få ut det absolut bästa av sig själv. Det ska bli otroligt spännande att följa hans säsong och se om han kan hålla i det här fina poängsnittet.
TEKNINGARNA
Mot Linköping? 36–27 i tekningscirkeln. Mot Växjö? 40–28. Och mot Örebro? 27–20. Om det är något som Djurgården har inlett riktigt starkt med, förutom det faktum att de är obesegrade fram tills nu, så är det tekningarna. Hittills har inget lag lyckats slå stockholmarna på fingrarna i cirklarna, vilket är ett fint styrkebesked. Om vi kikar på bakgrunden till de fina siffrorna är det i vanlig ordning Jacob Josefson som utgör navet med sin centerposition i förstakedjan. Hittills har han vunnit 56,90% av sina tekningar. Ett mycket bra resultat från kaptenen.
Men han är inte den som är värst i Djurgården. Tom Wandell har kommit in med dunder och brak när det gäller just tekningarna och vunnit majoriteten av sina kamper, totalt 60,34%. Urstarkt av den rutinerade centern, och självklart ett otroligt nyttigt inslag för Djurgården: som behöver vinna så mycket tekningar som möjligt både i den defensiva och offensiva zonen.
Men det tar inte slut vid Wandell. Kikar vi ännu högre upp kan vi se att Manuel Ågren, som har fått axla rollen som fjärdecenter under inledningen av säsongen, har otroliga 72,2 i vinstprocent i tekningsstatistiken. Visserligen har Ågren tekat betydligt färre gånger än Josefson (58) och Wandell (58) med sina 18 drabbningar, men slår vi ut det över tre matcher så är det ett resultat som i slutändan verkligen har hjälpt Djurgården framåt. Om den här säsongen ska fortsätta att vara ett enda långt segertåg måste mesta mästarna fortsätta att dominera i tekningscirklarna. Det är viktigare än man kan tro att vara vass i de momenten.
FJÄRDEKEDJAN
Det har varit en glädje att se Djurgårdens fjärdekedja lira under inledningen av den här SHL-säsongen. Henrik Eriksson, Manuel Ågren och Erik Walli Walterholm har ständigt bidragit med energi till laget genom sin frenetiska och uppoffrande spelstil. Mot Örebro bjöd dessutom Ågren och Walterholm på en riktigt delikatess när Ågren vände runt och smekte fram en passning med extra smör på som Walterholm stänkte dit bakom Örebro-målvakten.
Helt ärligt känns det just nu svårt att få plats med alla forwards som finns i truppen. Fjärdekedjans fina kemi vill man knappast bryta sönder genom att sära på trion. Samtidigt knackar både Kalle Östman, Gustav Possler, Albin Grewe och Adam Falk på speltidsdörren och alla hoppas självklart på att få chansen att visa vad de går för. Även om det är ett angenämt problem så är det uppenbart att konkurrenssituationen lär ställa till det framöver. Om truppen dessutom fortsätter att hålla sig skadefri kommer det att bli ännu tydligare att vissa står helt utan speltid, vilket självklart inte är optimalt för spelare som inte längre är juniorer. Jag tänker främst på pjäser som Östman och Possler – som är i stort behov av att spela så mycket de kan för att fortsätta utvecklas.
Det återstår att se hur saker och ting utvecklar sig. Just nu känns det dumt att sära på Eriksson, Ågren och Walterholm – eftersom anfallarna gör ett strålande jobb med sin höga arbetskapacitet och sin härliga energi. Speciellt Ågren känns för tillfället som en riktig fullträff: och det är väldigt glädjande att han äntligen kan köra för fullt igen efter den sjukdomsfyllda säsongen han tvingades att gå igenom.
SPECIAL TEAMS
Det var mycket snack om både boxplay och powerplay under försäsongen. Speciellt boxplay, eftersom laget släppte in många mål i spelformen och hade förtvivlat svårt att stoppa blödningen. Efter tre omgångar så ser BP-statistiken stabil ut för Djurgårdens del. Med tio numerära underlägen, där två har resulterat i baklängesmål, har stockholmarna skrapat ihop till 80% i spelformen. En delad femteplats med Linköping. Egentligen finns det mer att önska, men med tanke på allt domedagssnack kring just boxplay (där förra säsongens slutspel har fungerat som en avskräckande exempel) känns det skönt att det har smugit igång på ett kontrollerat sätt.
Går vi vidare till powerplay, där Haga har stuckit ut med tre poäng, ser det ännu roligare ut. Totalt har Djurgården lirat nio numerära överlägen, och gjort mål på fyra av dessa. Det ger en PP-utdelning på 44,44%. Strålande siffror. Om än rätt missvisande, eftersom matchvolymen framöver kommer att sänka den procentsatsen avsevärt. Men likt boxplay så är det självklart glädjande att saker och ting även rullar på i powerplay. Dessa två spelformer är olidligt viktiga i det långa loppet: och det krävs att laget är på topp i både BP och PP för att det här ska bli en guldfärgad säsong.
