Fem tankar efter uddamålsförlusten
Under torsdagen ställdes Djurgården mot tabellettan Rögle. Efter en målsnål tillställning lyckades hemmalaget slutligen vinna med 2–1 efter mål i förlängningen. Här är fem tankar efter det jämna toppmötet.
KARRI RÄMÖ
Kliver in i sin första SHL-match och dominerar i kassen. Trots att finländaren fick en tung start med ett snabbt baklängesmål repade han sig rejält och stod för en riktigt strålande insats. Det är något med Rämö som känns tryggt och sansat: känslan av panik infinner sig väldigt sällan när motståndarna trycker på. Trots att han har haft ett långt uppehåll från tävlingsmatcher syns det knappt. Rämö jobbar igenom situationerna på isen, är placeringssäker och följsam. Efter två gedigna insatser ser det här mer än lovande ut. Med tanke på att Rämö knappast är i sin spelmässigt bästa form lär han förhoppningsvis växla upp ännu mer. Om så blir fallet kommer han utan tvekan att vara en av seriens bästa värvningar. Så bra ser hans grundspel ut.
För övrigt kommer aldrig Rämös kontrakt att brytas efter sex veckor om han fortsätter på den här inslagna vägen. Det vore ett grovt tjänstefel från Djurgårdens sida. Om Rämö lirar på den här nivån den kommande månaden ställer det Robin Jensen i en tuff sits. Med Rämö och Svedberg på målvaktssidan har Djurgården ett dynamiskt målvaktspar, och det kan bli svårt för Jensen att få den speltid han behöver när han kommer tillbaka från sin skada. Även om vi knappast är där ännu – Rämö har fortfarande en del kvar att bevisa innan han känns helt gjuten i truppen – så pekar mycket på att målvaktstillskottet är här för att stanna säsongen ut. Med finländarens skicklighet/trygghet kan det här på många sätt bli en positiv säsong för Djurgårdens del.
TRUPPBREDDEN
Man får inte glömma bort att Djurgården ställdes mot SHL:s just nu hetaste lag. Rögle har verkligen varit en positiv överraskning den här säsongen – och mot Djurgården visade laget att de blir att räkna med framöver med ett tryggt målvaktsspel, ett stabilt försvarsspel och ett starkt anfallsspel. Med det i åtanke blir Djurgårdens prestation ett snäpp starkare. På frånvarolistan fanns ändå Jacob Josefson, Alexander Holtz och Anton Hedman. Tre av Djurgårdens absolut vassaste pjäser den här säsongen, alla med egenskaper som gör laget mer mångsidigt. Trots manfallet lyckades stockholmarna knipa en poäng mot tabellettan, och gav dessutom sig själva ett antal lägen att också avgöra matchen i slutskedet av den tredje perioden samt i öppningen av förlängningen.
Djurgården har helt klart en fin bredd att luta sig tillbaka på, där spelarna jobbar för varandra trots att tongivande lirare saknas i truppen. Om vi dessutom adderar det faktum att Jason Garrison är på ingång – samt att både Emil Bemström (mindre troligt) och Tobias Björnfot (mer troligt) kan återvända till Stockholm finns det all anledning att se ljust på framtiden. Mesta mästarna har fortfarande saker att slipa på. Framförallt spelet i egen zon – både uppspelen och markeringsspelet – måste bli ännu bättre, även om Rögle-matchen var ett fall framåt. Dessutom känns anfallsspelet ibland lite väl uddlöst, lite som att forwards under vissa tidsperioder kör fast i sina försök. Men säsongen är fortfarande ung och det finns tid kvar att finjustera detaljerna. Det här kan mycket väl bära hela vägen till final igen om saker och ting faller på plats. Kapaciteten att nå långt finns i den här truppen.
MATTIAS GUTER
Anfallaren hade retligt nog en puck i stolpen mot Rögle, men vad hjälpte det i slutändan? Mattias Guter står fortfarande på noll poäng efter nio matcher: och frågan vi alla ställer oss är när det ska lossna för honom? Det är uppenbart att Guter tidigare i karriären har varit en pålitlig poängplockare, men just nu tycks inte självförtroendet (eller turen, för den delen) vara på plats för 31-åringen. Trots att han bidrar med intensiv skridskoåkning och hårt jobb så är det svårt att undgå att han är här för att producera. Djurgårdens sportchef Joakim Eriksson har ju själv sagt att han ser Guter som en poängspelare, vilket självklart ställer vissa krav på Guter som person. Hittills har forwarden inte skördat några framgångar alls på det planet.
Det finns helt klart ett sparkapital hos Guter. Vi såg under slutspelet förra säsongen att han fortfarande är kapabel att leverera fina siffror på den här nivån: men att det på många sätt tycktes handla om en självförtroende-situation även den gången. När det väl lossnar för Guter kan man förvänta sig att det också lossnar rejält. Även om Djurgården bara har spelat nio matcher den här säsongen börjar klockan ticka snabbt för anfallarens del. Vi ska verkligen inte sträcka oss så långt att säga att hans uteblivna produktion börjar bi ohållbar, mer tålamod än så måste vi ha. Men att Guter inom de närmaste matcherna måste hitta en väg att håva in några pinnar är nog de flesta rörande överens om. Det vore inte bara bra för Guter själv, utan också för Djurgården som lag som skulle få en helt annan slagkraft på sin anfallssida.
PATRIK BERGLUND
Han har levt under enorma förväntningar sedan han anslöt till Djurgården. Med fyra mål på nio spelade matcher har Patrik Berglunds insatser varit godkända, men inte så mycket mer än så. Men med tanke på vad anfallsstjärnan gått igenom det senaste året är det inte speciellt konstigt att startsträckan har varit lång. Att han fick försäsongen förstörd är också en negativ faktor som har bidragit till den trögstartade inledningen. Mot Rögle blev det inga poäng från Berglunds klubba, men han visade att matchtempot börjar arta sig nu. Det fanns mer tryck i skridskoåkningen – och han ägde pucken på ett mer påtagligt sätt. Prestationen var knappast fläckfri (som utvisningen i tredje perioden, eller misslyckade droppucken i förlängningen), men tendenserna i hans spel blir bättre och bättre.
Det är många där ute som tvivlar på Berglunds förmåga, många som tror att han inte kan leva upp till titeln årets värvning. Det ser ut som att de snart kan få omvärdera sin åsikt. Det känns som att det bara är en tidsfrågan innan centern rullar igång på allvar – och då kommer han att bli svårstoppad i den offensiva zonen. Berglund besitter nämligen inte bara en stark fysik som är jobbig att tampas med, han har också en vasst spelsinne och ett skarpt målskytte att falla tillbaka på. När alla de tre bitarna samspelar, tillsammans med ork och bättre tajming, har jag svårt att se att inte hans poängproduktion kommer att öka. Med Josefson borta är det viktigt att Berglund fortsätter att ta för sig. Någon måste fylla kaptenens ledande roll på ett tillfredställande sätt.
LINUS HULTSTRÖM
Efter en sex matcher lång svit utan poäng från hans klubba ramlade äntligen en assistpoäng in på kontot för Linus Hultström via Robin Norells fullträff. Den senaste tiden har Hultström inte levt upp till den offensiva roll han faktiskt har i laget: och på många sätt har han blivit överglänst av sin backkollega Olle Alsing, som har varit landslagsmässig. Grejen med Hultström är att han ofta blandar och ger när det kommer till prestationerna på isen. Vissa matcher kan han vara fullständigt strålande: där hans uppspel, ingångar, passningar och skott lyfter Djurgården ett par trappsteg uppåt. Andra möten gör han det svårt för sig själv över hela rinken – och då tycks ingenting riktigt stämma.
Mot Rögle skapade Hultström en del framåt, och fick som sagt med sig en passningspoäng på Djurgårdens enda mål. Men överlag finns det mer att önska av backen, som alltid borde sträva efter att vara i händelsernas centrum på ett positivt sätt. 26-åringen ska inte vara en försvarare som verkar i det tysta, han ska hela tiden driva pucken framåt, vara spelbar – och framförallt avlossa sitt vinande handledsskott så ofta det går. När han inte gör tillräckligt mycket nytta framåt blir tyvärr hans brister i det defensiva arbetet allt för synliga. Vi vet alla att Hultströms styrkor inte finns i försvarsarbetet, men han måste väga upp de svagheterna med ett blomstrande offensivt spel. Just nu når han inte riktigt hela vägen fram. Hans agerande vid Rögles 1–0-mål var direkt svagt, där han tillät Adam Edström komma helt ren mot Rämö efter ett nonchalant hemjobb.
