Fem tankar efter utklassningen
Djurgården körde över Örebro fullständigt under lördagen. Hela 8–2 vann gästerna med efter en riktig målexplosion i den tredje perioden. Här kommer fem tankar efter utklassningen.
HENRIK ERIKSSON
Det finns verkligen få spelare som är värda ett hattrick lika mycket som grovjobbaren. Den gångna säsongen var han kritiserad för att inte fylla ett tydligt syfte i laget – och det kändes som att många fans gärna hade sett honom lämna om det inte vore för att han hade ett år kvar på kontraktet. Snabbspolar vi fram till i dag så har de åsikterna dämpats rejält.
Eriksson visade under gårdagen att sporten alltid är oberäknelig, och att det är en av de största anledningarna till att vi älskar den. Tre mål från hans klubba har inte hänt sedan han spelade i U15-laget. Bunta ihop det i samma andetag som hans förra säsongs målfacit, som stannade på sju, så förstår man vilken speciell kväll det var för 28-åringen i Örebro. Det går inte annat än älska att det är just ”Hank the Tank” som får visa att ett hockeylag behöver bestå av olika sorters individer för att vara framgångsrikt. Hans hårda arbete i det tysta är värt att uppmärksamma ännu mer. Även när han inte smäller in ett hattrick.
DICK AXELSSON
Det har inte varit speciellt svårt att se att stjärnan har varit frustrerade under de senaste matcherna. Och en bra bit in i Örebro-matchen stod han fortfarande på noll poäng. Sedan hände något. Plötsligt blixtrade han till och håvade in två passningspoäng under en och samma period, inom loppet av drygt två minuters speltid.
Det händelseförloppet var rätt svårt att se när han tidigare i matchen visades ut efter att han tappat humöret. Det börjar bli tydligare och tydligare att Axelsson är en spelartyp man aldrig någonsin kommer att förstå sig på fullt ut. Det är också där hans faktiska styrka ligger. Att han från ingenstans kan avgöra matcher till sitt lags fördel.
Jag tror det är lätt att underskatta lättnaden som antagligen Axelsson kände när det lossnade för honom poängmässigt. Hade sviten hållit i sig hade också fiaskorubrikerna blossat upp, vilket knappast är ett idealiskt läge med tanke på den press som han har att leverera. Nu fick han inte bara andrum inför de kommande matcherna – han visade också att han kan tillföra det här laget extremt mycket nytta.
SKOTTSTATISTIKEN
36, 37 och 35. Där har ni antal skott som Djurgården har skickat på mål under de tre senaste matcherna. Ett riktigt stabilt facit som berättar att laget har ett vägvinnande spel i den offensiva zonen. Visst, det är svårt att peka på några tydliga mönster redan nu. Men att lagets kollektiva och individuella skicklighet just nu bidrar till skottlägen, som i förlängningen skapar mål, är inte speciellt knepigt att räkna ut.
Tar vi en snabb titt i skottstatistiken förra säsongen toppades den av Djurgården, Växjö och Skellefteå under grundserien. Samma trio var även med i toppen under slutspelet. Som vi alla minns tog sig Djurgården till semifinal, medan Växjö och Skellefteå gjorde upp i finalen. Med det sagt är det inte svårt att göra matematiken och stanna vid tanken att Djurgårdens inledning lovar riktigt gott inför framtiden.
Lyfter vi även in lite kuriosa i sammanhanget missade Djurgården endast åtta skott i matchen mot Örebro. Det säger rätt mycket om hur effektiva laget är just nu på att pricka rätt.
BACKSPELET
Denna omdiskuterade lagdel har även den här säsongen skapat en hel del frågetecken från tyckare och experter. Men just nu faller bitarna på plats. Och de gör det till stor del på grund av nyförvärven. En spelare som måste lyftas fram är Olle Alsing, som haft en hel del tvivlare att tysta sedan han kom till klubben. Den senaste tiden har han verkligen imponerat med sin majestätiska skridskoåkning och effektiva pucktransportering. Just det sistnämnda är något som få backar behärskar fullt ut – och även om Alsing har mycket att slipa på syns det att han vet vad han gör när han driver upp pucken från defensiv zon till offensiv zon.
En till back som har imponerat senaste tiden är Robin Norell. Många – inklusive jag själv – tvivlade på om han tillsammans med Bobbo Petersson verkligen var rätt man att fylla luckan som Marcus Högström lämnade efter sig. Just nu rätar Norell ut våra frågetecken med sitt härliga allroundspel där puckbehandlingen glänser som en stjärna i kanten. Även Jesper Pettersson, som haft det något tyngre, visade upp fina tendenser i mötet med Örebro och fick även producera framåt.
Krydda allt det här med Tom Nilsson och Alexander Urboms granithårda karaktärer och Linus Hultströms offensiva magi så är det inte svårt att se varför Djurgården har spottat in mål de två senaste omgångarna. Dock finns det, som alltid, en del saker att göra bättre. Örebro fick flera frilägen under matchens gång, vilket självklart är något som Djurgården måste få bort. Speciellt mot bättre motståndare. Det är ändå viktigt att landa i att både Rögle och Örebro enligt förhandstipsen inte ska tillhöra toppskiktet av tabellen. Därför kommer det att bli extra intressant att se hur Djurgårdens backlinje agerar när Växjö, Färjestad eller Skellefteå kommer att stå för motståndet.
ANDRAKEDJAN
Det är ovanligt att se den här typen av kemi så här tidigt på säsongen. Speciellt eftersom både Jakob Lilja och Jacob Josefson är nyförvärv. Men herre-jävla-gud vad bra trion är just nu. Vi såg det redan på försäsongen hur pass gjuten formationen kändes. De senaste två matcherna har vi fått se vad de faktiskt är kapabla till när de sätter fart in i anfallszonen.
Ska vi våga att sträcka oss till att det här är Sveriges just nu bästa anfallskedja? Kanske, även om det känns lite väl tidigt att dra den slutsatsen. Det är svårt att inte bli euforisk över hur pass väl trion hittar varandra på isen. Och vilka historier som ligger där under ytan och puttrar.
Som den om hemvändaren som levde i skuggan av sin defensiva NHL-roll och som under de jobbigaste perioderna tappade glädjen till sporten. Men också den som handlar om ett skadehelvete med ett avslitet korsband som förstörde en hel säsong. Och så självklart han som hamnade in i en segdragen rättegångstvist som skruvades och vändes på av ett helt land. Kanske är det just de här berättelserna som allting egentligen vilar på. Kanske är det just dessa prövningar för Josefson, Brodin och Lilja som har slipat fram den magiska kemin som just nu tar laget till nya höjder.
Hur som helst har Djurgården just nu en andrakedja som agerar som en förstakedja. Och det räcker gott och väl för att vi redan nu ska börja smådrömma om en riktigt lång säsong.
