Fem tankar efter hemmavinsten
Det slog knappast gnistor om Djurgårdens spel i matchen mot Leksand. Trots det kunde hemmalaget vinna med 2–0 efter en magisk insats av Niklas Svedberg. Vi har plockat fram fem tankar efter andra raka vinsten.
NIKLAS SVEDBERG
Djurgårdens burväktare fortsätter att rädda laget när spelet inte stämmer. Inför ett kokande Hovet hämtade Niklas Svedberg hem sin tredje nolla för den här säsongen. Och värvningen av 30-åringen börjar mer och mer att likna ett genidrag från Joakim Erikssons sida. Det råder nämligen ingen som helst tvekan om att Svedberg är Djurgårdens absolut viktigaste spelare den här säsongen. Utan hans makalösa insatser mellan stolparna hade mesta mästarna varit ett bottenlag just nu. Så mycket har laget faktiskt förlitat sig på målvaktens storspel.
Mot just Leksand trivs Svedberg lite extra bra den här säsongen. Trots att dalmasarna har bombat 65 skott mot Djurgårdens målvakt under de två mötena som lagen har ställts mot varandra har burväktaren varit omutbar. Hemma på Hovet saknade knappast Leksand heta chanser. Vid ett par tillfällen var det rena frilägen för gästerna, som Svedberg lyckades stoppa genom att han läste avsluten. I nuläget har Djurgården en målvakt som tänder hoppet om guld på allvar. Frågan är bara när resten av laget ska vakna till liv?
PRESTATIONEN
Nej, det här var tyvärr ett spelmässigt bottennapp för stockholmarnas del. Ärligt talat: har spelarna lagt cement i skridskorna? I mötet med Leksand såg laget extremt långsamt ut – och det var oftast Leksand som såg till att vinna sargduellerna när Djurgården dumpade pucken och försökte nagla sig fast i anfallszonen. Men det var inte bara bristen på fart som gjorde att helhetsbetyget sjönk ner på riktigt låga nivåer. Även uppspelen hade betydligt mer att önska.
Djurgården lider fortfarande av att allt för många spelare väljer omständliga alternativ, istället för att gå den raka linjen framåt. Det är en utsliten klyscha: men det är få som låter pucken göra jobbet. Och som vi alla vet så finns det ingen lirare i världen (möjligtvis Axel Jonsson-Fjällby) som kan skrinna snabbare än gummitrissan rör sig. Varför spelar inte Djurgården pucken framåt när de ska sätta upp sina anfall? Istället är det tveksamma bågar hit och dit mixat med oklara kortpassningar. Djurgården är helt enkelt för puckkära just nu – håller i den alldeles för ofta och alldeles för länge.
VINSTSVITEN
Det känns nästan fånigt att börja tjattra om att Djurgården befinner sig i en vinstsvit just nu efter två raka segrar, men man tager fan vad man haver efter sex raka torsk. Även om det fanns betydligt mer att önska av spelet mot Leksand så är ändå en seger faktiskt en seger. Med tanke på den mardrömsperiod som laget har befunnit sig i så var den här trepoängaren oerhört välbehövlig. Laget får inte bara andrum och arbetsro – gapet till toppen av tabellen har även krympt något.
Trots att Djurgården har massor att fundera på efter sin tveksamma insats inför ett fullsatt Hovet så ska man aldrig underskatta vad en vinst faktiskt kan betyda för ett lag med sargat självförtroende. Och självklart finns det saker att bygga vidare på, även om det här inte var ett naturligt steg framåt. På flera sätt kan Dick Axelssons intåg ses som en brytpunkt för Djurgården. Sedan dess har laget lirat fem matcher och plockat 10 av 15 möjliga poäng. Det är rätt fina siffror.
ANFALLSKEDJORNA
Med Sebastian Strandberg tillbaka i leken igen mönstrade Djurgården en spännande tredjekedja med Strandberg, Michael Haga och Mattias Guter. Trion vaskade fram några lägen under matchen, men överlag var det alldeles för slätstruket i anfallszonen från den linan. Just nu är det tydligt att förstakedjan med Dick Axelsson, Patrik Berglund och Niclas Bergfors drar det offensiva loket framåt – utan speciellt mycket hjälp från de andra kedjorna.
Det var tydligt nu mot Leksand, och det var extra tydligt mot Växjö då förstakedjan låg bakom alla tre fullträffarna. Självklart är det mycket glädjande att Djurgården har en gjuten lina som kan hota offensivt i både fem mot fem och powerplay, men frågan är hur hållbart det är i längden? Spelare som Haga, Strandberg, Hedman, Holtz och Wandell behöver kicka igång sin poängproduktion nu för att avlasta toppkedjan. Blir det verklighet kommer laget att bli väldigt svårstoppade.
POWERPLAY
Det är svårt att bli klok på Djurgårdens numerära överlägen den här säsongen. Först klev Linus Hultström, som gjort mål i fyra raka matcher nu, och piskade in 1–0 i laget första powerplay för matchen. Sedan hände något. Djurgården fick chansen att spela fem mot tre i den andra perioden, men lyckades inte få dit pucken. Och i den tredje perioden fick hemmalaget ett drömläge att stänga matchen när David Rundqvist åkte ut för en tripping.
Resultatet? Något av det sämsta jag har sett i powerplay-väg på bra länge. Har vi hört den förut? Tyvärr. Men ärligt talat: Djurgården kom ingenstans i det numerära överläget. Och när väl laget lyckades få till en positiv ingång i den offensiva zonen och etablera anfallsspel så stod hela PP-formationen blixtstilla. Det fanns ingen som helst rörelse i grejerna. Inga kreativa överlappningar. Inga snabba diagonala passningar som tvingade Leksand till jobbiga förflyttningar. Det var stendött. Och det sänder självklart en hel del oroliga signaler inför framtiden.
