Fem reflektioner inför SHL-premiären
Efter en intensiv försäsong och fyra matcher i CHL är det äntligen dags för SHL-premiär. Jakten på nästa guld inleds på Hovet när Linköping kommer på besök under lördagen. Här serverar vi fem reflektioner inför den första matchen.
FÖRSÄSONGEN
Djurgården har inlett den här säsongen med fyra träningsmatcher och fyra CHL-matcher. Facit? Två vinster och två förluster i träningsmatcherna och tre vinster och en förlust i CHL-mötena. Efter att ha inlett med två solida 5–2-vinster mot Södertälje och Linköping kom ett rejält bottennapp mot Oskarshamn med hela 1–6 på resultattavlan, och verkligen ingenting stämde för stockholmarna. Laget följde sedan upp med en 2–4-förlust mot Brynäs, där spelet stundtals såg lovande ut. I CHL blev det storvinst mot Tychy med 6–2 (efter ett välfungerade powerplay) och en 2–1-seger som satt hårt inne mot Vienna Capitals. När sedan laget från Österrike besökte Hovet blev det en blytung 3–6-torsk – och Djurgårdens försvarsspel var under all kritik. Avslutningsvis rundade mesta mästarna av CHL-matchandet för den här gången med en 2–0-seger mot Tychy. Även där fanns det mer att önska av spelet.
Hur summerar vi de åtta matcherna i några meningar? Tja. Med några möten under bältet har vi fått vissa svar – men också en hel del frågetecken. Ser vi till målvaktsspelet har det inte övertygat på det sättet som vi hade hoppats på. Robin Jensen har dragit det största lasset på grund av Niklas Svedbergs skadefrånvaro – och den 23-årige burväktaren har gjort det godkänt hittills, men knappast överglänst i sin prestationer. För Svedbergs del fick han en riktig mardrömsstart i sin debut när han släppte in sex puckar mot Vienna Capitals och stannade på 73,91 i räddningsprocent. Glädjande nog spelade han upp sig mot Tychy och höll slutligen nollan, trots att Djurgården tvingades till flera svåra boxplay-lägen. Det existerar fortfarande en hel del frågetecken kring DIF-målvakternas status den här säsongen. En stabil start mot Linköping på lördag skulle helt klart dämpa oron.
Kliver vi vidare till försvarsspelet och anfallsspelet finns det även där en mix av positiva och negativa utlåtande att hämta hem efter åtta spelade matcher. Stundtals har försvarsspelet fungerat, stundtals har det rasat ihop. Med insatserna mot Oskarshamn och andra mötet med Vienna Capitals färskt i minnet går det att konstatera att det finns att jobba på när det gäller det defensiva arbetet, både i fem mot fem och i boxplay. Speciellt markeringsspelet har varit oroväckande dåligt: där spelarna stirrat alldeles för mycket på pucken istället för att markera motspelaren. Även uppspelen från egen zon har haft grus i maskineriet, där skärpan inte riktigt varit på plats alla gånger. Det finns detaljer att slipa på, helt klart.
Slutligen: anfallsspelet. Med två frejdiga insatser mot Södertälje och Linköping i inledningen av försäsongen såg det ut som att Djurgården redan från start hade hittat nyckeln till en effektiv offensiv. Efter det har anfallsprestationerna varierat kraftigt både under lika styrka och i de numerära överlägena, där speciellt effektiviteten och kreativiteten har svajat. 2–0 i senaste mötet med Tychy var exempelvis i underkant, med tanke på alla chanser som Djurgården vaskade fram. Likt försvarsspelet har stockholmarna en del detaljer att skruva på när det kommer till de offensiva bitarna. Lite för ofta har skärpan i avsluten spökat för Djurgården. Glädjande nog har flera spelare klivit fram och levererat poäng under försäsongen. Totalt arton lirare har noterats för minst en pinne eller mer. Värst av alla? Olle Alsing med nio poäng (2+7). Därefter: Sebastian Strandberg på åtta poäng (4+4), Michael Haga på åtta poäng (2+6), Anton Hedman på 6 poäng (2+4) och Linus Hultström på sex poäng (0+6).
LINKÖPING
Östgötarna har inte haft någon rolig försäsong. Spelet har inte stämt, och förlusterna har lagt sig på hög. I mötet med Djurgården kändes Linköping inte alls med i matchen – även om de hittade ett par positiva inslag i powerplay som gav fin utdelning. Spelmässigt var Djurgården steget före, kändes starkare i närkamperna, hade ett större puckinnehav – men en försäsongsmatch är alltid en försäsongsmatch och vi kan inte dra allt för stora slutsatser efter den komfortabla 5–2-vinsten.
Linköping har ett intressant lag på pappret, med lirare som Jonas Gustavsson, Mattias Bäckman, Jonas Holös, Broc Little, Henrik Törnqvist, Joe Whitney och Patrik Lundh. Den sistnämnde är ett välbekant ansikte för Djurgården – och vi vet alla vilken hög kapacitet Lundh besitter när han får spelet att stämma. En annan intressant aspekt är Linköpings nye huvudtränare. Klubben har plockat in Bert Robertsson, som tidigare varit med och skördat stora framgångar tillsammans med Skellefteå. Det råder ingen tvekan om att Robertsson har stor passion för sporten: och det ska bli spännande att se vad han kan få ut av Linköping. En klubben som på många sätt törstar efter framgångar efter flera år av tidiga uttåg.
Tar vi en titt på förra årets drabbningar mellan lagen ser vi snabbt att Djurgården tog hem alla fyra matcherna mot östgötarna. 4–3 efter straffar i första matchen, sedan 2–1, 6–3 och 3–2 efter ordinarie speltid. Bland spelarna som stack ut poängmässigt återfanns Sebastian Strandberg, med fem pinnar, och Jacob Josefson, med fyra streck i poängprotokollet. Även Linus Hultström levererade bra mot sin tidigare klubb med tre poäng på de fyra mötena. Det kan vara värt att hålla lite extra koll på trion när de skrinnar fram på Hovets is under lördagen.
När vi ändå är inne på tidigare möten finns det självklart några spelare i Linköping som Djurgården behöver uppmärksamma lite extra. Joe Whitney gjorde det bra mot stockholmarna under förra säsongen: och stod för totalt fyra poäng (2+2) på de fyra mötena. Även Mattias Bäckman hittade rätt med tre poäng – och prickade bland annat in två mål. Trots att båda lagen har bytt ut stora delar av sina trupper känns det ändå värt att höja ett varningens finger för duon. Djurgården har inte ändrat spelstil nämnvärt, och någonstans verkar det som att anfallaren och backen trivs lite extra på isen när Djurgården står för motståndare.
Annars kretsar mycket kring att få stopp på Broc Little. Poängmaskinen spelade bara 33 matcher förra säsongen, men vann ändå Linköpings interna målliga med sjutton baljor. Det är oerhört viktigt att Djurgården hittar ett framgångsrikt sätt att plocka bort Little ur matchbilden. Om han får äga pucken kommer det att rassla i nätet direkt. Speciellt om han får stå rättvänd mot målet. Hans skottprocent var något utöver det vanliga förra säsongen, där han piskade in 21,79% av sina skott. Bäst av alla i hela SHL. Som om det inte vore nog lyckades han få 69,64% av sina avlossade skott på mål. Också en toppnotering i ligan. Det går helt enkelt inte att ge honom en millimeter yta, han är alldeles för vass när han väl får lägena.
Linköping är utan tvekan en tuff värdemätare för Djurgården. Och de känns lurigare än någonsin med anledning av Robertssons intåg i klubben. Laget vill ha en omstart efter förra säsongens slutspelsmiss – och bygger därför något nytt, något annat. På det sättet vet vi inte riktigt var vi har Linköping någonstans. Det i sig känns lite nervöst. Men om Djurgården kommer upp i nivå borde det sluta med en relativt trygg hemmaseger. Det finns ändå en viss klasskillnad på pappret.
NYFÖRVÄRVEN
Det är kanske lite tidigt att komma med några omfattande analyser gällande Djurgårdens tillskott och vad de har presterat hittills. Men nog ska vi kunna svarva ihop några rader. Vi har redan varit inne på målvaktssidan – men kan i vilket fall konstatera att Svedberg har en dålig match mot Vienna Capitals och en stabil insats mot GKS Tychy på sitt konto inför den stundande SHL-premiär. Bryter vi ner hans två insatser var det rätt tydligt att han i den första matchen hade svårt att bedöma när han skulle kliva ut och spela aggressivt – och när han skulle avvakta situationen och vänta ut skytten. Han kom helt enkelt fel in i matchen, och hade dessutom usel hjälp av sina försvarare. Mot Tychy kändes den nyblivne 30-åringen betydligt lugnare i kassen. Han jobbade stabilt och metodiskt, gav sig inte ut på några onödiga utflykter. På många sätt var det viktigt att han fick hålla den där nollan efter genomklappningen mot Vienna. Efter en blytung säsong i Timrå behöver Svedberg bygga på sitt självförtroende och hitta tillbaka till den forne stormålvakt han en gång var.
Gällande baksidan är den snudd på intakt från förra säsongen, med undantag från Marcus Högström. Även om han är välbekant sedan tidigare går det att se honom som ett nyförvärv till den här truppen. Och nog har klassbacken redan imponerat med sin majestätiska spelstil och sin vägledande inställning. I senaste matchen mot Tychy dominerade han isen – och Högström har tidigare under försäsongen visat att hans superkrafter fortfarande finns kvar trots en tung säsong i Calgary Flames organisation. Av det jag hittills har sett av Högström så bådar det riktigt gott inför framtiden. Hans allsidiga egenskaper kommer att bli ovärderliga för Djurgården. Utan tvekan SHL:s bästa back när han är på spelhumör.
Och så kom vi då fram till anfallssidan. Och här har det hänt grejer på värvningsfronten. Patrik Berglund, Michael Haga, Anton Hedman, Tom Wandell och Kalle Östman har alla plockats in för att stärka upp truppen: och nog har det sett lovande ut under försäsongen. Om vi börjar med Berglund – som dragits med jobbiga skade- och sjukdomsbekymmer och därmed inte fått en optimal inledning i Stockholm – var han riktigt tongivande i sin första match då Tychy stod för motståndet. Där visade han upp härliga glimtar av sitt spelsinne, sin tyngd i närkamperna men också det där underbara NHL-skottet. Med den pangstarten ur världen har Berglund fortsatt att bidra framåt – och stundtals dominerat. Men de senaste mötena har han gått ner sig en del spelmässigt. Det ska bli extremt intressant att se vad han kan uträtta i SHL-premiären mot Linköping.
Vidare har följande två spelare imponerat stort under försäsongen: Michael Haga och Anton Hedman. Här kan mycket väl Djurgården ha träffat en guldåder. Haga har sett oförskämt bra ut offensivt, där han med hjälp av sin skridskoåkning och fina klubbteknik varit mycket svår att erövra pucken från. Det kändes nästan som att värvningen av Haga gick obemärkt förbi: men nog kan forwarden sitta inne på en säsong där han producerar 40 poäng eller mer. Hans offensiva insatser under försäsongen lovar mycket inför fortsättningen. Min förhoppningen är dock att han kliver ut på kanten och lämnar centerrollen till Sebastian Strandberg istället. Det känns som att Haga kommer mer till sin rätt när han kan fokusera fullt ut på anfall.
Förutom Haga har även Hedman varit ett strålande inslag fram tills nu. Den storväxte forwarden har klivit in från början och ställt sig framför motståndarnas målbur och vägrat att flytta på sig. Det i sin tur har lett till att Djurgården har kunnat skicka in flera puckar i nätmaskorna eftersom Hedman på ett effektivt sätt har skymt målvakternas sikt. Förutom det har även Hedman petat in några puckar själv – och även stått för ett par riktigt läckra framspelningar. Det är tydligt att han är en annan typ av spelare nu än han var för ett antal år sedan, då det mest handlade om negativa rubriker på grund av hans vårdslösa tacklingar. Om Hedman fortsätter så här kommer han att bli otroligt nyttig för Djurgården.
Slutligen har det blivit dags att snabbgranska två centervärvningar: nämligen Tom Wandell och Kalle Östman. Just den sistnämnde har den senaste tiden varit borta på grund av skada, och det är inte säkert att han kommer till spel mot Linköping. Ett tungt avbräck, eftersom Östman redan nu har visat att han besitter fina egenskaper som hjälper hans lag att bli bättre. Speciellt försäsongsmatchen mot just Linköping stod Östman för en riktigt fin insats, där det blev både mål och assist från hans klubba. Att han – med sitt spelsinne och sin inställning – utger centerrollen i Djurgårdens fjärdekedja pekar verkligen på vilket fint djup det finns i truppen. Östman kan mycket väl bli ett av ligans största utropstecken: om han får hålla sig skadefri.
Sist men knappast minst: Wandell. 32-åringen har ovärderlig rutin att luta sig mot, vilket han visat genom sitt mogna och ansvarstagande spel. Han är helt enkelt en gedigen tvåvägscenter som vet vad som krävs för att vara framgångsrik både defensivt och offensivt. Hittills har det blivit tre fullträffar från Wandells klubba – vilket känns som ett fullgott resultat. Anfallsveteranen är knappast värvad för att han enbart ska producera massor av poäng, han har andra egenskaper som gör honom nyttig: som att vara navet i en anfallsformation, själva länken som håller ihop kedjan. Redan nu har Wandell hittat fin kemi tillsammans med Hedman och Niclas Bergfors i tredjekedjan – och mycket pekar på att den konstellationen lirar tillsammans i SHL-premiären. Det är verkligen galet mycket erfarenhet och skicklighet att stoppa in i en tredjefemma. Det känns minst sagt spännande att se vad trion kan åstadkomma.
TRUPPLÄGET
Försäsongen har inte varit helt lätt att förhålla sig till på grund av alla skador och sjukdomar. Det har inte varit de bästa tänkbara förutsättningarna, om man säger så. För ett par veckor sedan började dock det ansträngda läget att ljusna när både Patrik Berglund, Niklas Svedberg och Henrik Eriksson kom tillbaka. Välbehövligt, minst sagt. Att två nya nyckelspelare har missat stora delar av försäsongen är knappast den uppladdningen vi hade hoppats på. Men nu är läget som det är: och förhoppningsvis påverkar det inte Berglund och Svedberg allt för mycket.
Inför lördagens möte med Linköping finns det fortfarande några avbräck att notera i truppen. Simon Johansson, den talangfulle backen, har drabbats av hjärnskakning och kommer inte till spel. Det betyder att Djurgården bara har sex backar att förfoga över – eftersom Tobias Björnfot är på LA Kings Rookie Camp och Jason Garrison ansluter inte förrän i november. Det råder ingen tvekan om att Djurgården ska kunna klara sig med tre backpar, men självklart är det en tuffare sits som laget hamnar i. Det gäller att backarna orkar hålla skärpan i varje byte för att tre poäng ska kunna bärgas.
Tittar vi vidare på frånvarolistan ser vi att Kalle Östman fortfarande är ett osäkert kort. Centerförvärvet har börjat träna lite lätt igen efter sjukdom och skada – men Djurgården avvaktar för att se hur han reagerar på tyngre träning. Självklart vore det ett svidande avbräck för laget att spela premiärmatchen utan Östman. Hans spelskicklighet och benhårda inställning gör honom till en av ligans starkaste fjärdecentrar.
Låt oss plocka fram en positivare nyhet. Gustav Possler, som har kämpat sig tillbaka från sin korsbandsskada han drog på sig förra säsongen, är mycket nära comeback nu. Han kör på is tillsammans med laget – och kan, om allt vill sig väl, vara matchredo under nästa vecka. Det ska bli intressant att se vilken spelare Possler är efter den här tunga perioden. Vi minns alla vilken förvandling Daniel Brodin stod för efter att han gått igenom ett liknande scenario. Kanske är det nu Possler äntligen lyfter till nästa nivå? Potentialen finns där. Det gäller bara att Possler kan omvandla den till framgång.
Slutligen fattas Emil Bemström, som i nuläget slåss om att knipa en plats i världens bästa liga. Columbus Blue Jackets har visat med all tydlighet att de är villiga att ge supertalangen en ärlig chans att slå sig in i NHL: och frågan är om Bemström tar den chansen eller inte. Sportchefen Joakim Eriksson har varit inne på att det kan dröja till november/december innan vi vet säkert om Bemström kommer tillbaka eller om han stannar kvar i Columbus. Fram tills dess lär Alexander Holtz få chansen på hans plats. Inte minst i powerplay. Och det i sig känns självklart spännande. Speciellt efter löftets fina försäsong, med fem baljor från hans sida. Frågan är om Holtz, som bara är 17 år gammal, kommer att få mycket press på sig? Att kliva in i SHL och leverera direkt är ingen enkel historia, även om Holtz mycket väl är kapabel att göra ett positivt avtryck. Det lär säkerligen vaskas om en del på Bemströms plats: där spelare som Mattias Guter eller Niclas Bergfors lär få vikariera en del bredvid Berglund och Josefson i förstakedjan.
INSTÄLLNINGEN
Om det är något som känns värt att lägga under lupp och studera lite extra inför SHL-premiären så är det spelarnas grundläggande inställning på isen. Robert Ohlssons utbrott i senaste CHL-matchen mot Tychy kändes inte helt betryggande, för att uttrycka sig milt. Under en timeout samlade han sina spelare och sa följande ord: ”När ska vi börja chippa in och bli ett lag? När börjar det? Det är sista hemmamatchen i CHL. Sex dagar kvar till SHL-premiär. När börjar vi göra det vi kommer överens om?”. Knappast det man vill höra frå en huvudtränaren en dryg vecka innan säsongen drar igång.
Under de senaste åren så har den här frustrationen hos Ohlsson bubblat upp till ytan vid flera tillfällen. Anledningen är egentligen rätt enkel. Ohlsson har en tydlig spelidé – som drivs av hög forechecking, snabba och effektiva uppspel och en krigande inställning i varje närkamp. Det ska vara skärpa i varje passning – och en skridskoåkning som aldrig någonsin stannar upp. När någon eller flera av dessa delar inte stämmer faller också Djurgårdens spel, vilket vi såg ett tydligt exempel på i matchen mot Tychy där stockholmarna fastnade i sina uppspel och tog många onödiga utvisningar när de valde den bekväma och enkla vägen i närkamperna istället för att använda kroppen.
Det här var inte det första utbrottet som Ohlsson fått den här säsongen. Under en träning för ett par veckor sedan ilsknade han till rejält och skrek: ”Varför är det inte viktigt? Vill ni inte bli bäst?”. Anledningen? Han tyckte inte att inställningen var på plats under boxplay-träningen, som laget har kämpat extra mycket med. Det är tydligt att Ohlsson inte riktigt är tillfreds med spelarnas attityd – och att han försöker att väcka laget så gott han kan genom att ryta i. Vad allt det här betyder i slutändan? Svårt att säga, så klart. Men självklart finns det en gnagande oro över att huvudtränaren inte känner sig helt nöjd med var hans spelare befinner sig rent inställningsmässigt när det bara är några dagar kvar till säsongspremiären. Om det är ett tecken på att spelarna tror lite för mycket om sig själva och inte är villiga att göra det enkla men nog så viktiga grundjobbet kommer vi förr eller senare att få veta. Fram tills dess är det bara att hoppas att glöden och inställningen finns på plats nu på lördag, när allvaret äntligen rullar igång på riktigt igen.
Läs även: DIF-löftet jämförs med NHL-stjärnan
