Tankar om Djurgårdens försäsong
Två vinster – två förluster. Vissa positiva inslag i spelet, men också många frågetecken. Djurgårdens försäsong har inte varit helt enkelt att greppa. Här är fjorton tankar efter de fyra träningsmatcherna.
ALEXANDER HOLTZ
Förra säsongen kastades han in i SHL-sammanhang något halvhjärtat. Några minuter här, några minuter där. Men inget rejält. Under den här försäsongen placerades supertalangen i förstakedjan – och han tackade genom att panga dit två puckar mot Södertälje. Men målskyttet, och det frejdiga anfallsspelet, stannade inte där för Holtz. Mot Brynäs stod han för ett läckert frilägesmål, när han fintade upp motståndarens målvakt på läktaren. Det råder ingen tvekan om att Holtz känner sig redo att axla en betydande roll i SHL den här säsongen. Frågan är hur stor den blir? Känslan är att han växer av förtroendet. Det ska bli sanslöst spännande att följa 17-åringens framfart de närmaste månaderna.
MICHAEL HAGA
Den tidigare DIF-spelaren har tagit flera kliv framåt i sitt offensiva spel. Tre poäng på tre spelade försäsongsmatcher är självklart fina siffror: men det är framförallt hans beslutsamhet i anfallszonen som imponerar. Haga har en förmåga att trampa sig igenom täta försvarslinjer, och när han väl får lägena vet han vad som krävs för att pucken ska sitta i nätet. Femton fullträffar förra säsongen känns inte som någon slump. Kan Djurgården få ut max av Hagas offensiva egenskaper kan han mycket väl blomma ut till en skyttekung. Minuset hittills är att han sett nonchalant ut i försvarsarbetet: och där finns det helt klart en del att slipa på. Speciellt om tanken är att han ska spela center framöver. Då är det extra viktigt att Haga kan hålla ihop spelet både framåt och bakåt.
TOBIAS BJÖRNFOT
Redan förra säsongen visade backlöftet fina tendenser i sitt spel, där han ofta var rejäl i sina aktioner på isen. Under Djurgårdens försäsong har det känts som att Björnfot har blivit bättre i flera delar av sitt spel: inte minst förmågan att driva pucken framåt, men också slå de där avgörande passningarna i uppspelen. Tre poäng från 18-åringens klubba bådar gott inför framtiden, och mycket pekar på att någon av de ordinarie backarna kan få svårare att behålla sin speltid framöver. Björnfot har siktet inställt på att slå sig in i truppen på allvar, och det känns just nu som ett naturligt steg för backtalangen. Han spelar med en härlig pondus och mognad – och har stundtals sett ut som en betydligt äldre och mer rutinerad försvarare på grund av sin resoluta spelstil.
MÅLVAKTSSPELET
Med Niklas Svedberg på skadelistan har Robin Jensen och Lucas Rheyneuclaudes fått dela på burväktarrollen under försäsongen. Resultatet? Tyvärr inte helt övertygande. Även om Robin Jensen håvade in två raka segrar i inledningen har han svajat lite för mycket i sitt spel. Det är ett antal insläppta puckar som inte har känts helt otagbara: och räddningsprocenten har varit nere och dansat på låga siffror. För målvaktslöftet Rheyneuclaudes blev det ingen rolig A-lagsdebut mot Oskarshamn. Hela sex mål tvingades han släppa in, och insatsen var överlag inte godkänd. Dock hade löftet dålig hjälp av sina utespelare, som tappade sina försvarsroller totalt. Inför CHL och SHL är målvaktssidan det absolut största frågetecknet för Djurgårdens del. Olyckligt nog har de här fyra matcherna skapat mer tvivel än tro. Förhoppningsvis kan målvakterna – med en frisk Svedberg i spetsen – hitta rätt när det gäller som mest.
SPECIAL TEAMS
Det känns egentligen inte helt rättvist att dra allt för stora slutsater kring boxplay och powerplay, eftersom Djurgården har saknat många tongivande spelare. Hur hade exempelvis de numerära överlägena sett ut med Patrik Berglund i uppställningen? Och hur skulle boxplay utveckla sig med en frisk Henrik Eriksson i laget? Frågorna är fortfarande många: men vi kan trots det landa i vissa reflektioner efter fyra spelade försäsongsmatcher. Då och då har powerplay glimrat till: där en drivande motor som Jacob Josefson hittat rätt med sina läckra passningar. Men sedan har spelformen gått ner sig i vissa perioder – då det känts både oinspirerat och trögflytande. Gällande boxplay var det en mardröm att se hur spelarna agerade i matchen mot Oskarshamn. Feltajmade, osynkade – och förvirrade. Mot Brynäs såg den spelformen bättre ut: och lirarna jobbade mer för varandra, stängde ner motståndarnas anfallsförsök. I något slags sammanfattande drag har det funnits fina tendenser i både powerplay och boxplay – men gamla ovanor från förra säsongen har då och då lyst igenom. Det finns en hel del att reda ut, och flera detaljer att skruva på.
ANTON HEDMAN
När värvningen av Hedman presenterades var det många som ställde sig frågan till hur 33-åringen skulle kunna fylla Daniel Brodins skridskor. Med fyra försäsongsmatcher färskt i minnet är tankegångarna betydligt positivare. Hedman har helt klart varit en av spelarna som har tagit för sig bäst under inledningen av den här säsongen. Med hjälp av sin oömma spelstil har han varit nyttig i anfallszonen: och dessutom har han visat att han även kan spela fram pucken. Smörpassningen till Alexander Holtz i matchen mot Brynäs var något alldeles extra. Även om det kan bli svårt för Hedman att nå upp till Brodins fina mål- och poängskörd känns han så här på förhand som en nyttig och spännande värvning. Att han dessutom inte drar sig för att gå rätt in på mål är ett stort plus i sammanhanget. Förra säsongen fastande nämligen Djurgården allt för ofta i sarghörnen. Och som vi vet sedan innan är det knappast därifrån majoriteten av målen görs.
FRÅNVAROLISTAN
Vad ska man säga? Det har varit fruktansvärt frustrerande att läsa Djurgårdens långa frånvarolista under den här försäsongen. Att varken Niklas Svedberg eller Patrik Berglund har spelat en enda minut är självklart oroväckande i sig: och känns helt ärligt som sämsta tänkbara uppladdning inför SHL-säsongen. Speciellt Svedbergs frånvaro är svår att förhålla sig till, då målvaktspositionen är den absolut viktigaste i laget. Nu står vi istället med ett koppel av frågor: med en SHL-premiär som närmar sig med stormsteg. Att Djurgården har två veckors CHL-uppladdning kommer verkligen lägligt, eftersom vissa av de frånvarande spelarna kan få en sista chans att känna på hetluften innan ligan drar igång. Likt förra säsongen dras Djurgården med stora skadebekymmer: vilket självklart känns surt. Låt oss rabbla upp alla namn som har missat en eller flera matcher under försäsongen för att få lite perspektiv på de tråkiga omständigheterna: Niklas Svedberg, Olle Alsing, Marcus Högström, Patrik Berglund, Andreas Engqvist, Henrik Eriksson, Michael Haga, Gustav Possler, Tom Wandell och Manuel Ågren.
MARCUS HÖGSTRÖM
Efter en säsongs frånvaro från Djurgården är äntligen backklippan tillbaka i klubben efter ett äventyr i Calgary Flames organisation. Trots att han inte har spelat alla försäsongsmatcher går det redan nu att se vilken betydelse Högström kommer att ha för Djurgården framöver. Han har själv erkänt att träningsmatcher inte är hans grej, och nog har det sett lite ringrostigt ut. Men i vissa sekvenser har backgiganten blixtrat till och dominerat isen med sin graciösa spelstil. Att han dessutom har plockat upp två passningspoäng ger en härlig mersmak inför framtiden. Det känns oerhört tryggt men också spännande att Högström är en del av Djurgårdens trupp igen. Han är en back som gör den där extra skillnaden på isen. En pjäs som alla lag suktar efter.
MATTIAS GUTER
Under vissa slutspelsmatcher förra säsongen var Guter en av Djurgårdens bästa spelare, med sin fart och frenesi i anfallszonen. Det finns helt klart en inneboende potential hos forwarden att studsa tillbaka till gammal storform igen: men den här försäsongen har inte pekat på det hittills. Om man har läst mellan raderna har sportchefen Joakim Eriksson utnämnt Guter som en av lagets spetsspelare – och jag kan förstå det resonemanget eftersom anfallaren har varit en av SHL:s mest pålitliga målskyttar de senaste fem åren. Men hittills har Guter känts alldeles för anonym för att fylla den tilltänkta rollen. När han väl har fått skottlägen har avsluten inte känts tillräckligt vassa, och i närkampsspelet finns det mer att önska från forwardens sida – även om det knappast är där hans största styrkor finns. En önskan nu är självklart att 31-åringen får ett uppsving i CHL och hittar poängformen lagom till SHL-premiären. Det finns otroligt mycket hockey i Guters handleder. Han behöver bara hitta det där härliga flytet som han tidigare har visat upp i sin karriär.
JACOB JOSEFSON
Tillsammans med Niklas Svedberg värderar jag Jacob Josefson som den enskilt viktigaste spelaren i Djurgårdens trupp. Han är inte bara kapten, vilket innebär högt ställda krav – han är också den spelaren som ska vara drivkraften i Djurgårdens anfallsspel. Utan Josefson förlorar laget både pondus och skicklighet. Så frågan är självklart hur anfallsstjärnan har sett ut hittills den här säsongen? Svaret: godkänt. Det har inte varit samma bländande finess som förra säsongen, då han kom in i Djurgården med dunder och brak efter flera år i NHL. Men det finns flera ögonblick att ta med sig från den här korta försäsongen, där Josefson stått för några magiska framspelningar till sina lagkamrater. När Djurgården har gått ner sig som mest har kaptenen känts relativt ensam i sin förmåga att bidra med ren och skär spets. Att han skulle må gott av en lekkamrat som Patrik Berglund råder det ingen som helst tvivel om. Även om Josefson har en förmåga att göra sin medspelare bättre behöver han viss avlastning från bevakningen ibland. Om en lirare som Berglund kan dra uppmärksamheten till sig ger det utrymme för Josefson att skina ännu mer. Förhoppningen är att vi ska få se embryot av stjärnduons samarbete under de kommande CHL-matcherna. Jag kan inte sluta längta efter det.
SEBASTIAN STRANDBERG
Ett av SHL:s absolut största genombrott under förra säsongen stod definitivt Strandberg för. Värvad från IK Pantern säsongen innan slog han sig in i truppen och växte mer och mer med uppgiften. Under det långa slutspelet var han fullständigt lysande – och nog har den 27-årige centern fortsatt på den inslagna vägen till den här säsongen. Med två fullträffar och tre assist har han håvat in fem poäng på de fyra träningsmatcherna som Djurgården har spelat. Även om han då och då har fallit ur matchbilden har Strandberg hela tiden känts som ett offensivt hot. Om han trummar på i samma vägvinnande stil lär det här bli ännu en säsong att minnas för Strandbergs del. Det känns som att han besitter rätt verktyg för att kunna vara dominant i SHL-sammanhang, där inte minst hans skarpa spelsinne är en rejäl tillgång.
OLLE ALSING
Det var under en period osäkert om Alsing skulle lånas ut till Djurgården eller inte till den här säsongen. När det stod helt klart att han gör ännu ett år i Sverige blev backsidans pussel på många sätt komplett. Under försäsongen har Alsing fortsatt att visa att han är en fullgod allroundback som behärskar spelet med puck. Trots att han bara har lirat två träningsmatcher, eftersom han varit krasslig under försäsongen, står backen redan på fyra passningspoäng – vilket ger en viskning om att han inte har några planer på att trappa ner sin utvecklingskurva. Mot både Södertälje och Linköping tog han några trevliga offensiva utflykter: och kändes överlag orädd i sina forceringar framåt. Det är svårt att inte vara förväntansfull kring vad Alsing kommer att hitta på den här SHL-säsongen. Tar han nästa kliv i karriären redan nu? Det skulle inte vara speciellt förvånande om han lyckas med det.
CENTERSIDAN
Vi vet alla vad Jacob Josefson är kapabel till när han är fri från skador. Däremot har Michael Haga, Tom Wandell och Kalle Östman varit spännande frågetecken inför sina första matcherna tillsammans med Djurgården. Gällande Haga har han framhävt sina offensiva kvalitéer, medan det defensiva spelet hittills haft mer att önska. För Wandells del smällde han in två baljor mot Södertälje, och visade därmed att han kan producera framåt i DIF-tröjan. Överlag märks det att 32-åringen har värdefull rutin – och i de försäsongsmatcher som Wandell har spelat i har han sett lugn och harmonisk ut i sin centerroll. Frågan är om han kan växla upp sin poängproduktion och hitta tillbaka till den nivån han låg på i Örebro för två år sedan? Den gången blev det 13 mål och 13 assist, och någonstans där vore det trevligt om Wandell lyckas hamna. Utöver Josefson, Haga och Wandell har även Östman matchas in som center i laget – och har stundtals sett riktigt spännande ut. Det finns helt klart genombrottspotential hos 25-åringen: eftersom Östman jobbar hårt i varje byte, använder sin skridskoåkning på rätt sätt och kryddar allting med ett vasst spelsinne. I mötet med Linköping var han fullständigt lysande, där det blev både mål och assist. Kommer han upp i den nivån framöver råder det ingen tvekan om att han kommer att göra succé i SHL.
FEM MOT FEM-SPELET
Special teams har hackat en del under träningsmatcherna – men som vi tidigare har varit inne på har flera tongivande lirare saknats till de båda spelformerna. Om vi istället tar oss en titt på prestationer i fem mot fem-spelet har det funnits en del godbitar att ta med sig vidare i säsongen. I matcherna mot Södertälje och Linköping kändes Djurgården betydligt starkare under lika styrka, och laget använde sin höga forechecking och sin skridskotunga spelstil på helt rätt sätt. Mot Oskarshamn var det som att allting fallerade: ingenting stämde i fem mot fem, powerplay eller boxplay. I sista drabbningen mot Brynäs var Djurgården helt klart med i matchen, tills den tredje perioden. Där slutade laget att stressa och pressa Brynäs – och hamnade istället i onödiga misstag. Slutsatsen vi kan landa i, även om det inte går att göra en allt för stor sak av det, är att fem mot fem-spelet har levererat på en bra nivå. Och det i sig är glädjande nyheter: eftersom det är den spelformen som logiskt nog utgör största tidsperioden av matcherna. Kan Djurgården också hitta rätt konstellationer i powerplay och boxplay kan även den här säsongen bli en lång och framgångsrik historia för mesta mästarna.
Läs även: Djurgårdens poängliga från försäsongen
