Krönika: Det här får inte vara slutet
Vissa spelare verkar i bakgrunden, täcker skotten, offrar sin kropp för sporten, för laget. De är inte de storslagna lirarna, inte spelarna som avgör finalerna. Men trots att det ibland är osynlig är de oerhört viktiga för sitt lag.
När Christian ”Fimpen” Eklund påbörjade sin karriär började den ta fart i Djurgårdens J20-lag. Men det krävdes några säsonger i Division 1 och allsvenskan innan Djurgården valde att plocka in Eklund på riktigt. Det man fick var ingen gudabenådad spelfördelare eller en perfekt sniper. Djurgården fick något betydligt ovanligare och finare än så.
Det finns få spelare i Sverige som är trogna sitt lag under nästan hela karriären, det är få spelare som går ut i media och förklarar sin kärlek för föreningen gång på gång. Sådana spelare är stöpta ur hockeysagor och ska aldrig glömmas för deras enorma hjärtan.
För Christian Eklund har den här säsongen varit ett helvete. Sedan oktober har ett krångligt diskbråck i nacken klämt på en nerv vilket gör att hans arm domnar bort. Balansen har tagit stryk av skadan och det är svårt att se om den hinner läka innan den intensiva och livsviktiga slutstriden. Det är inte speciellt svårt att förstå vilken tragedi en missad slutstrid skulle innebära för Eklund. När Djurgården åkte ur elitserien var han en av de första som lovade att han skulle jaga bort mardrömmen, då var han en av de första som sa att han skulle göra allt för att ställa saker till rätta. Att en skada ska ta ifrån honom möjligheten att spela tillbaka sitt lag känns trasigt på många sätt.
Men det är inte bara den här säsongen som är i fara. Eklund står – hur mycket man än vänder på det – i slutet av sin karriär och spelstilen som han har blivit så skicklig på kräver mycket av kroppen. Och den besvärliga skadan, som liknas vid Dick Tärnströms skada, som tvingade AIK-hjälten att lägga skridskorna på hyllan, ligger och oroar en lång och händelserik karriär. Om det vill sig riktigt illa kan det här vara slutet för en av Djurgårdens starkaste profiler genom tiderna.
Jag minns när jag var uppe på Hovet för några år sedan. Djurgården ledde matchen mot Luleå med 4-2. Plötsligt skapades en hög av gruffande hockeyspelare bakom bortalagets mål. Ur något som tycktes rinna ut i några kvittade utvisningar bröt sig Jaroslav Obsut och Christian Eklund sig fria från högen av spelare. Trycket inne på Hovet var galet, som att hela arenan darrade i ett par intensiva och brinnande sekunder. Domaren hann kliva mellan de svingande spelarna och fighten bröts snabbt.
Man kan diskutera om slagsmål är en sak för ishockey eller inte. Men det Eklund gjorde hade en betydligt större betydelse. Han tände publiken, skapade en helt annan nerv i matchen – men han stod även upp för sitt lag. Visade att alla hans ord om hjärtat inte bara var tomma, innehållslösa meningar.
Så har det alltid varit med Eklund. Det har alltid funnits en sanning bakom de vackraste av ord. Och det är precis därför han har en alldeles speciell plats i djurgårdsfansens hjärtan.
Efter gårdagens förlust mot Västerås hamnade Djurgården i ett svårare utgångsläge. Framtiden ser inte riktigt lika lätt ut – och mycket pekar på att direktplatsen till kvalserien blir en resa som blir för svår. Om det visar sig att poängen inte räcker till är stegen till elitserien darrigare – och man behöver all rutin och kunskap som går att få för att nå fram.
Att Christian Eklund kanske missar den här cirkusen, den här galna och kittlande vägen mot elitserien, svider inte bara i hans bröst. Det svider hos alla djurgårdare. Om det är något som krävs i dessa sammanhang, om det är något som kan göra den viktiga skillnaden, så är det någon extra. Någon som kan tända publiken, någon som offrar sig för laget, någon som handlar efter sina ord.
Därför hoppas varenda djurgårdare att Eklund snart ska vara redo för match. För att han ska få chansen att upprätthålla sitt löfte att föreningen ska tillbaka till elitserien, för att en vacker karriär inte ska sluta med en skada.
För att Djurgården blir så otroligt fattigare utan ett av sina största hjärtan på isen.
