Krönika: Bryter han förbannelsen?
När värvningen av Jacob Josefson blev officiell för drygt ett år sedan sa centerstjärnan att han lämnade NHL för att vinna SM-guldet. Men för att han ska nå sin dröm måste han bryta förbannelsen som vilar över honom. Med tanke på vad Guldhjälmen-vinnaren har presterat hittills är han inställd på att lyckas.
När Jacob Josefson stod framför tevekameran den där aprildagen och förklarade att han hade kommit hem för att vinna SM-guldet fanns ändå en liten känsla av tvivel. Även om hela värvningen skrek klass rakt igenom var det vissa uppenbara frågetecken som behövde rätas ut.
Dels fanns det en oro att hans defensiva roll i NHL hade hämmat hans offensiva egenskaper. Och dels gick det inte att blunda för alla skadebekymmer han hade dragits med – och som på många sätt bromsade hans möjligheter att blomma ut i världens bästa liga.
Det var därför inte speciellt konstigt att allas blickar riktades mot Josefson redan under Djurgårdens försäsongsmatcher. Oron att han medvetet – eller undermedvetet – skulle dra sig hemåt för att lägga mest energi på försvarsarbetet låg ständigt där och gnagde.
Med en hel grundserie i närminnet går det istället att konstatera följande: värvningen av Josefson var då och är fortfarande en av seriens absolut bästa den här säsongen.
Och det är inte bara hans magnifika poängkolumn som understryker det. Även om det självklart ger en stadig skjuts på vägen att centern har håvat in tolv mål och 23 assist på 40 spelade matcher finns det andra värden i hans spel som lyfter honom till toppen av SHL.
Uppsidorna har varit många. Som hans sätt att transportera in pucken i anfallszonen, hur han oavbrutet hittat smarta vägar att fördela gummitrissan till sina lagkamrater – men också den där ständiga förmågan att göra lagkamraterna bättre. Om det är något som Josefson har visat sedan han kom tillbaka till Djurgården så är det att han ville leda laget. Att han trivs i just den rollen.
Att fylla Andreas Engqvists lagkaptensroll är ingen enkel uppgift. Men Josefson har – precis som Engqvist själv – visat att han vill stå i centrum. Och sådana ambitioner brukar alltid belönas: om man verkligen tar uppgiften till sitt hjärta.
Att leda genom exempel kan se så enkelt ut. Speciellt för en spelare av Josefsons kaliber som redan har alla verktyg som behövs för att överlista motståndarna. Men jobbet måste ändå göras: varje träning, varje byte, varje match. Och den pressen det faktiskt innebär kan också vara en börda – även för lirare som känns som de mest naturliga av ledare.
Och det är precis det som imponerar mest med Josefsons comebacksäsong. Hur han så tydligt – drabbning efter drabbning – har varit den som ändrat matchbilder, som har växlat upp när alla andra i laget har växlat ned. Han har från första dagen varit en kompromisslös motor som drivit både sig själv och klubben framåt. Och trots att han flera gånger har tvingats ta sig tillbaka från jobbiga skadeperioder har hans inre drivkraft aldrig hamnat i kläm.
Sådana spelartyper växer knappast på hockeyträd.
Just därför kändes det helt rättvist när Josefson var den som nyligen tilldelades Guldhjälmen. Priset som spelarna själva röstar fram vinnaren till landar varje säsong hos den spelare som har varit mest värdefull för sitt lag under grundserien. Och även om rösterna har höjts från vissa håll (jodå, samma visa varje år) att det finns andra lirare som förtjänar priset mer, så går det inte att undgå hur extremt viktig Josefson har varit för sitt Djurgården den här säsongen.
Han har slagit de avgörande passningarna i anfallszonen, han har lagt grunden till seriens näst bästa powerplay, han har backcheckat loss pucken från framrusande motspelare och han har – gång på gång – tryckt in puckarna i nätmaskorna när laget behövt det som mest.
Att han nu står inför sitt tredje slutspel i karriären är kittlande i sig. Speciellt med tanke på att han vid de två andra tillfällena har tillhört det laget som har tagit sig hela vägen till finalen. Först den rafflande finalserien mot HV71 för nio år sedan: och därefter Stanley Cup-finalen mellan New Jersey Devils och Los Angeles Kings 2012.
Den som kan sin hockeyhistoria vet att Josefson har gått förlorande ur båda striderna. Så det här slutspelet är det verkligen tredje gången gillt för 28-åringen som har två tunga silver hängades runt sin hals. Och något säger mig att han kommer att göra allt han kan för att vinna det efterlängtade SM-guldet.
Han känns mer redo än någonsin att bryta sin förbannelse.
