Krönika: Sluta räkna bort honom
Ursäkta röran, Djurgården har byggt om. Ledarstaben har fått ett helt annat ansikte – bärande spelare har försvunnit och nya har tillkommit. Men trots det kretsar fortfarande det mesta kring Jacob Josefson. Om vi ska vara ärliga har det ju alltid gjort det.
Vad hade vi egentligen att förvänta oss? Vilken magnitud dundrade den här värvningen in på? Ja, de frågorna ställde vi nog oss alla när Jacob Josefson värvades hem efter åtta långa år i världens bästa liga. Han har varit placerad i ett defensivt fack, sa många. Det går inte att förvänta sig en poängligaledare, sa andra. Det blir guld nu, jublade vissa.
Med C:et ditsytt på matchtröjan visade Josefson att ett fack bara är just ett fack – och att det går att omfamna andra roller om man verkligen vill. Sedan den säsongen har Djurgården byggt sin offensiv kring sin spelskicklige center. De har placerat honom vid styrspakarna och sagt: ta över här, vi litar på allting du gör, det är du som ställer in kursen.
Ett rätt beslut då, ett rätt beslut nu. I svensk ishockey har Josefson få övermän när det kommer till spelsinne, ledaregenskaper, offensiva ingångar och puckkontroll. Det finns liksom en anledning att han ofta kallas för den enskilt viktigaste spelaren för sitt lag, det är liksom ingen slump att Djurgården har ett högre poängsnitt med honom på isen. Det är inte konstigt att han alltid bär MVP-stämpeln i sin famn säsong efter säsong.
Men det finns ju ett men här. Och det är – som vi alla vet – inget litet men.
De senaste tre säsongerna har Josefson missat 59 av 156 matcher, närmare 38 procent. Och att påstå att det finns en elefant i rummet är knappast någon underdrift. Djurgården står inför en osäker tid, där allt som en gång fungerade har bytts ut. Robert Ohlssons ledarskap finns inte längre kvar, Dick Axelsson har lagt sina känsliga handleder på hyllan och Henrik Erikssons djurgårdshjärta bultar och slår någonstans i Finland istället.
Med det i åtanke är det lättare att förstå varför så många är orolig över att Djurgården fortsätter att bygga sin offensiv kring Josefson. Laget behöver hans ledaregenskaper mer än någonsin – men i slutändan spelar det ingen roll hur bra han är på isen om han sällan eller inte alls befinner sig på den.
Att påstå att hans skadehistorik skulle fungera som grundmaterial till en skräckfilm är ärligt talat ingen befängd idé. Ett förstört urinrör, en fotfraktur, en axelskada och en ihållande hjärnskakning kan få vem som helst att vrida sig i svettiga lakan om nätterna.
Det finns tyvärr en anledning varför många tvivlar på att han någonsin kommer att lira en hel säsong igen. Det finns tyvärr en anledning varför många har valt att räkna bort honom helt, trots att han tränar för fullt och säger att han har siktat in sig på att vara med och kriga från säsongsstarten i höst.
Jag är den första att förstå den frustration som finns kring hela den här situationen. Jag är den första som har känt hur mina drömmar och förhoppningar varje gång har smulats sönder precis i det ögonblick som vår lagkapten har tvingats lämna isen med ännu en skada.
Men jag har och kommer aldrig någonsin att räkna bort honom.
Kanske är det naivt. Kanske är det bara ett blåögt sätt att se på allting. Men vi står ändå här med de förutsättningar som hockeygudarna har gett oss. Och Djurgården? De fortsätter att bygga sin offensiv kring sin lagkapten. Och Josefson? Han är i full träning igen och verkar mer sugen än någonsin att bara få lira hockey.
Vad hade vi egentligen att förvänta oss? Tja, med facit i hand så fick vi inte bara in en magisk spelare och ledare i vår älskade förening. När Josefson kom hem tände han drömmen om ett nytt guld på allvar igen.
Varje gång han är på isen så fortsätter den drömmen att brinna som tusentals järnkaminer.
Vi vet inte vad framtiden bär med sig. Men vi vet att det mesta kretsar kring Jacob Josefson. Det har det alltid gjort – och kommer fortsätta att göra.
Det i sig är värt att tro på. Det i sig är värt att hålla extra hårt om.
